I början av juni gick Portugals styrande ”Socialist”-parti (socialdemokratiska PS) och det största högerpartiet PSD samman i parlamentet för att godkänna en andra version av Stabilitets- och tillväxtplanen (PEC) – ett omfattande åtstramningsprogram ägnat att halvera bud- getunderskottet på 9,4 procent på två år.De nya åtgärderna inkluderar skattehöjningar, en fastighetsskattehöjning, nedskärningar av statsbidragen till kommunerna och en allmän ökning av kollektivtrafikavgifterna.
En djupgående folklig vrede håller på att växa fram emot dessa åtgärder.
Den härskande klassen har i sin fruktan för ökad social kamp tryckt på det politiska etablissemanget för att det ska lägga till några kosmetiska åtgärder som en 5-procentig nedskärning av politikernas och den offentliga sektorns direktörers löner och en höjning av bolagsskatten med 2,5 procent.
Allteftersom arbetslösheten når rekordhöjder – i genomsnitt försvinner 243 jobb per dag – kommer nya skoningslösa nedskärningar av a-kassan att höra till ordningen för dagen.
Nya attacker är att vänta inom kort. Regeringen har redan signalerat nya skolnedskärningar och införande av motorvägstullar.
I likhet med sina grekiska och spanska motsvarigheter har dock de portugisiska arbetarna visat en enorm kampvilja.
Under de senaste veckorna och månaderna har en helt ny skala av mobiliseringar uppnåtts. Även poliserna har gått ut på gatorna i protest mot sina låga löner och dåliga arbetsvillkor.
Den 29 maj samlade en landsomfattande demonstration utlyst av CGTP den dominerande fackliga organi- sationen över 300 000 människor på Lissabons gator i en kraftfull respons mot regeringens åtstramningsdagordning.
Denna mobilisering var den störs-ta arbetardemonstrationen i landet sedan revolutionen 1974 och hjälpte till att skärpa entusiasmen och självförtroendet hos många arbetare för ett upptrappat motstånd.
Många arbetare såg denna mobilisering som ett steg på vägen mot bygget av en landsomfattande generalstrejk.
”Låt oss följa Grekland: Generalstrejk!”, lydde texten på en demonstrationsbanderoll.
Den utbredda och populära parolen ”La luta continua” (Kampen fortsätter) får inte förbli något på papp- ret, utan måste översättas till en konkret och kämpande dagordning, till att börja med genom en seriös maning till en väl förberedd 24-timmars generalstrejk.
Detta är vad Socialismo Revolucionario (CWI i Portugal) argumenterar för, som ett första steg i riktning mot en uppvisning av arbetarrörelsens styrka och för att organisera motståndskampen – genom att länka den till socialistiska förslag mot den kapitalistiska krisens återvändsgränd.
Cédric Gérôme
