Eurokrisen har tagit en ny vändning efter att Portugals socialdemokratiska regering i onsdags inte fick parlamentets stöd för sitt nya krispaket. Det fjärde inom loppet av elva månader. Efter nederlaget i omröstningen lämnade landets premiärminister José Socrates in sin avskedsansökan.”Skuldkrisen i EMU är av allt att döma på väg in i ännu en kritisk fas. Det stora orosmolnet är inte Portugal utan Spanien. Upptakten till helgens EU-toppmöte kunde ha varit bättre. På onsdagen avgick Portugals premiärminister José Socrates efter att regeringens senaste åtstramningspaket röstats ned i parlamentet. Och på torsdagen sänkte kreditvärderingsinstitutet Moody’s betygen för 30 spanska banker”, skriver Dagens Industri idag (24 mars).
Den snabbt förvärrade ekonomiska och politiska krisen i Portugal kommer att kasta långa skuggor över EU:s toppmöte idag och imorgon. Toppmötets uppgift är att anta den nya europakten – en antifacklig stålbadspakt.
Den portugisiska regeringen fick ”betala ett högt pris för åtstramningspolitiken och försöken att övertyga marknaden och sina EU-partners om att landet inte var på väg att bli nästa att söka stöd från EU/UMF”, kommenterar Financial Times idag och poängterar att den var den folkliga oppositionen mot svångremspolitken som fick regeringen på fall. I en nyligen genomförd opinionsundersökning var det inte ens av tio tillfrågade som sa att de hyste förtroende för regeringen.
Ilskan mot regeringen fick även Portugals moderater – PDS som kallar sig socialdemokrater – att rösta emot regeringen. Tidigare har PDS slaviskt slutit upp bakom regeringens krispaket som innehållet nedskärningar, lönesänkningar, privatiseringar och skattehöjningar. Men denna gång hade PDS plötsligt insett det som alla redan visste: ”krispaketet slår mot hårdast mot samhällets svagaste grupper”.
”Den uppkomna krisen i Portugal visar att en ny rond av massiva nedskärningar kommer att bli betydligt svårare att genomföra än tidigare”, menade tyska Commerzbank i en kommentar som återspeglar den oro som kapitalisterna känner inför de sociala och politiska kriser som följer i spåren på de nedskärningar som redan genomförts och de nya nedskärningar som ständigt annonserats. Flera regeringar kommer att gå samma öde till mötes som den portugisiska och i slutändan gives inget annat alternativ än att ett eller flera euroländer ställer in betalningarna – gör statsbankrutt.
För mindre än två veckor sedan demonstrerade hundratusentals unga i Portugal mot den nattsvarta framtid som kapitalismen och politikerna erbjuder. Under året har landet skakats av flera strejker mot nedskärningar och lönesänkningar. Samtidigt tvingas Portugal betala allt mer för att kunna låna upp på finansmarknaderna. Enbart de kommande veckorna måste regeringen försöka få fram 12 miljarder euro för att täcka obligationer som löper ut och för att betala räntor. Och dessa pengar finns inte statskassa. Dessutom kommer de så kallade marknaderna utnyttja den politiska krisen till att kräva än mer för att låna ut.
Det är därför sannolikt bara fråga om veckor innan Portugal tvingas söka nödlån hos EU/IMF. Jämsides med att Spanien snart är på väg att hamna i samma prekära läge som Portugal när finansmarknadens spekulanter pressar upp lånekostnaderna till outhärdliga nivåer.
Sverige är ett av fyra länder – övriga är Storbritannien, Tjeckien och Ungern – som inte kommer att ansluta sig till den nya europakten. Den svenska regeringen anser sig inte behöva nya EU-diktat för att hålla nere lönerna utan litar på att den fackliga ledningen fortsätter att sluta dåliga avtal samt går ytterligare reträtter vad gäller exempelvis anställningstryggheten.
I samband med att EU-toppmötet inleddes demonstrerade Europafacket mot den pakten och åtstramningspolitiken.
På lördag genomförs en massdemonstration i London, organiserad av TUC (brittiska LO) mot den brittiska regeringens förödande högerpolitik.
Följ eurokrisen och kampen i Europa i Offensiv, på vår och CWI:s hemsidor.
Per Olsson
