
Tidigare i år kom Vänsterpartiet ut med rapporten ”Vårda riskkapital?” – en undersökning av privata vårdföretag i Stockholms län. Rapporten är konkret och faktarik, och avslöjar svart på vitt hur skattepengar idag går till att vårda riskkapitalbolag istället för att förbättra den redan haltande välfärden.
De privata alternativen i vård, skola och omsorg ökar allt
mer. Sedan 2006, då den borgerliga alliansen tog makten i Sverige, och införde
det fria vårdvalet, har den fria marknaden tillåtits att söndra en av de mest
grundläggande delarna i ett välfärdssamhälle: Vården.
De stora vårdkoncernerna (Aleris, Capio, Carema) blir större och större medan den offentliga vården går på knäna. Runt 60 procent av den privata vården i Sverige bedrivs i Stockholms län. Men vilka gynnas egentligen av den ”fria” vården?
Tretton procent av den svenska sjukvården utgörs av privata
vårdbolag. Av dessa 13 procent dominerar de fyra största vårdbolagen: Aleris,
Capio, Carema och Praktikertjänst. De tre förstnämnda ägs av riskkapitalbolag.
Vårdföretaget Ambea är Sveriges största vårdkoncern och ska
2009 ha omsatt hela 5,4 miljarder kronor. Ambea ägs av riskkapitalbolagen
Triton och KKR (Kohlberg, Kravis & Roberts) – vilket är ett av världens
största riskkapitalbolag med ett förvaltat kapital på 350 miljarder kronor.
Ambea äger i sin tur Carema (gemensamt varumärkesnamn för de båda svenska
företagen Carema Care AB och Carema Sjukvård AB) som bedriver verksamhet i hela
Sverige. Carema – tillsammans med Aleris och Capio – gjorde 2009 en vinst på
700 miljoner kronor. Detta motsvarar enligt rapporten 1 700 nya sjuksköterskor.
Vårdbolagens vinster på två miljarder (bara i Stockholms län) motsvarar 5 000
nya sjuksköterskor.
Riskkapitalbolagen är i de allra flesta fall registrerade i
skatteparadis, helt enkelt för att slippa betala skatt på sina vinster i
Sverige. Och vinsterna är minst sagt häpnandsväckande: sedan 1989 har sex
personer som äger och förvaltar riskkapital delat på 9,2 miljarder kronor i
obeskattad vinst, alltså pengar som kommer direkt från skattebetalare.
De riktigt stora pengarna ligger dock inte i vinsterna –
vilket också pekas ut i rapporten – utan när bolagen säljs vidare. ”2005 köptes
Carema för 1,9 miljarder kronor, 2010 såldes samma bolag för 8,3 miljarder
kronor. Reavinst blev totalt 6,4 miljarder kronor”, heter det i rapporten.
Det är inte bara det faktum att skattebetalarnas pengar går
raka vägen ner i ägarnas redan proppfulla fickor, som gör den privata
vårdindustrin orimlig. Det blir dessutom allt svårare att garantera allas rätt
till sjukvård, då riskkapitalbolagen är extremt hemlighetsfulla och framförallt
konkurrensinriktade – folket och myndigheterna har näst intill ingen insyn i
dessa bolag.
Vårdcentraler och sjukhus läggs ner för jämnan med
argumentet ”pengar saknas”. Samtidigt ser vi miljardbelopp försvinna över
gränserna, pengar som egentligen hade kunnat gå till en upprustning av dagens
haltande vård.
Sverige har det lägsta antalet vårdplatser i förhållande
till befolkningen av 16 jämförda OECD-länder, och anställda inom vården pressas
allt hårdare till att göra allt mer med allt mindre resurser. Låt vinsterna
istället garantera varje människas rätt till sjukvård, oavsett var man bor
eller hur rik man är.
Anna Löfgren