”Marknaden ylar efter blod – Portugal och Spanien är de nya måltavlorna”, skriver ekonomiinstitutet Capital Economics.Förra torsdagen inleddes kraftiga börsfall i Grekland, Spanien och Portugal. Under hela januari har den finansiella oron ökat när det blivit allt tydligare i vilket skick ekonomin är i staterna i södra Europa. Finansmarknadens och EU:s krav har mötts av nedskärningspaket från regeringarna och växande protester underifrån.
Krisen har utlösts av finansmarknadernas ovilja att låna ut pengar till framförallt Grekland vilket tvingat upp räntorna och kostnaderna för att försäkra sig mot en grekisk statsbankrutt. I Grekland är statens budgetunderskott 2010 uppe i 13 procent och statsskulden 125 procent av BNP. Den nyvalda socialdemokratiska regeringen har svarat med ett nedskärningspaket som innebär höjd pensio- nsålder, höjda skatter, sänkta pensioner och sänkta löner för offentligt anställda.
EU-kommissionen har godkänt paketet men kräver en ”permanent observation”, något som egentligen är ett slags förmyndarskap. Vid varje granskning tar sig EU-kommissionen rätten att presentera bindande förlägganden om ytterligare åtgärder, även om kommissionen formellt inte har den rätten. Enligt planen ska budgetunderskottet genom massiva nedskärningar minska med fyra procent i år och till 2012 ska underskottet ned till tre procent, något som inte kan ses som något annat än en utopi.
Börsspekulanter ”oroar sig för sociala oroligheter som kan stoppa försök till att ta itu med budgetunderskotten” (Washington Post den 6 februari 2010).
Svaret från Greklands arbetare, med sina starka kamptraditioner, har redan kommit genom strejker av skattmasar och tullare. Greklands största fackförbund GSEE, som organiserar privatanställda, har utlyst en generalstrejk till den 24 februari. Veckan innan har facket Adedy utlyst en dags generalstrejk.
I Spanien är arbetslösheten uppe i fruktansvärda fyra miljoner eller 19 procent, den högsta siffran på flera decennier. Två fackfederationer, UGT och CCOO, planerar demonstrationer till slutet av månaden i protest mot planerna på att höja pensio- nsåldern till 67 år i ett nedskärningspaket som totalt ska spara 50 miljarder euro (500 miljarder kronor) till 2013. Demonstrationerna är en eftergift för trycket underifrån samtidigt som fackledningen gör allt för att undvika en generalstrejk.
UGT:s ordförande Cándido Méndez säger att generalstrejk vore ett ”allvarligt steg” och att ”social stabilitet är något vi alla måste försöka behålla”. Men problemet är just att regeringen i storföretagens intressen är i startgroparna till ett socialt krig mot arbetare och fattiga där försämringar bara blir fler om inget effektivt motstånd sätts upp. Bara hotet om massprotester har fått spanska premiärministern Zapatero att avvakta med sin pensionsförsämring. Regeringen planerar också förändringar i arbetsrätten med t ex mer tillfälliga jobb som kan skapa ännu mer ilska underifrån och tvinga facken till mer omfattande protester.
De senaste dagarna har Portugal upplevt sitt största börsfall sedan i november 2008. Budgetunderskottet tredubblades under 2009 till 9,3 procent, den högsta siffran i landets historia och arbetslösheten är uppe i elva procent.
Regeringen har lanserat ett nedskärningspaket som ska minska underskottet med en procent vilket bland annat innebär frysta reallöner för offentligt anställda. Flygplatserna ska privatiseras.
Krisen för de som av ekonomer föraktfullt kallas PIGS (Portugal, Irland, Grekland och Spanien) är den värsta krisen för euron sen den infördes för åtta år sedan. Det spekuleras vilt om vad det skulle innebära om Grekland lämnar eller sparkas ut ur euron. Risken är stor att spekulationen då skulle kunna tvinga fram en kedjereaktion med stora finansiella stormar som följd. På sikt är situationen i Spanien värre för EU-ledarna på grund av landets storlek.
Det troligaste är ändå att eurozonens rikare länder till slut motvilligt tvingas acceptera att rädda Grekland med billiga lån.
Finansmarknadens hungriga hajar, som ständigt söker svaga ekonomier att spekulera mot och profitera på, används av högerpolitiker för att utpressa arbetare och unga att acceptera ytterligare nedskärningar. Nya attacker på låginkomsttagare varvas med nyheter om nya storvinster och bonusar på bankernas finansavdelningar.
Bara massiv kamp underifrån med demonstrationer och strejker kan stoppa attacker. Kapitalismens kris kan bara undvikas genom socialistisk kamp i fackföreningar och nya arbetarpartier för att bryta kapitalismens och finansmarknadens makt över våra liv.
Jonas Brännberg
