I december 2011 tecknade Kommunal avtal med Göteborgs kommun om att anställda skulle garanteras rätten till heltid. Detta innebar att deltidsanställda fick en heltidstjänst i grunden, och för de som ville fortsätta jobba deltid erbjöds möjlighet att söka tjänstledigt för att sedan ha möjlighet att gå upp till heltid vid senare tillfälle.
Priset för avtalet var bland annat den så kallade resurstiden – att högst 20 procent av arbetstiden ska kunna förläggas på andra arbetsplatser i kommunen, något som varit en källa till oro bland personalen.
I Göteborgs-Posten den 7 mars säger personal på Annedals äldreboende att man fruktar att avtalet blir en omvänd kvinnofälla, att personalen redan går på knäna och inte orkar med heltid.
– Att kommunen lovar alla heltid låter ju bra. Men det blir inga mer pengar. Istället minskar de nattpersonalens arbetstid, säger Chleo Frödell, som själv tvingas jobba fler nattpass för att få ihop sin arbetstid, till tidningen.
Både facket och arbetsgivarna på kommunens sida beskriver avtalet och satsningen som en jämställdhetsfråga – och tveklöst är rätten till heltid en jämställdhetsfråga. Det är endast inom kvinnodominerade branscher som det existerar ofrivillig deltid.
Men vad gäller genomförandet av avtalet går ändå meningarna brett isär och det finns en stor skillnad i uppfattning mellan dem som arbetar under det och dem som har förhandlat om och genomfört det.
I siffror har antalet heltidsanställda ökat kraftigt på ett år, samtidigt som antalet timvikarier har minskat – men antalet timmar som vikarierna jobbar har inte påverkats i lika hög grad.
Kommunens avsikt har varit att spara pengar, även om man utåt förnekar detta, genom att minska andelen timvikarier. Resultatet har blivit ett avtal, framförhandlat uppifrån och ned, istället för som det borde vara – med inflytande från medlemmarna som är experter på verksamheten de själva arbetar inom.
När Elisabeth Spång, ansvarig projektledare på stadsledningskontoret, uttalar sig om resurstiden är det med brist på förankring i verkligheten och dessutom med ett förakt för de anställda:
– Jag träffar folk inom handeln och industrin och där är det fullkomligt självklart att jag inte kan jobba på ett ställe där jag inte behövs. Det har blivit en myt att man springer överallt i hela staden hela tiden.
Samma misstag gör Håkan Svensson, utvecklingsledare på stadsledningskontoret, när han konstaterar att underbemanning är den största anledningen till kvalitetsbrister.
Enligt Göteborgs-Posten har bemanningen på Göteborgs äldreboenden varit densamma i tio år samtidigt som arbetsuppgifterna har blivit tyngre och mer krävande.
Ingen är betjänt av en heltidstjänst om den driver dig ner på knä och gör dig sjukskriven för att belastningen och tempot är för höga.
Rätten till heltid är en jämställdhetsfråga som facken ska driva med största kraft. Men utan att samtidigt ställa krav på en massiv upprustning av den välfärd som under årtionden fått ge efter för nedskärningspolitikers agendor blir det ett tomt krav, precis som kravet på kortare arbetstid blir om inte det förenas med att man måste anställa fler.
Stefan Berg