
Lagen om anställningsskydd (Las) tillkom 1982 efter stora påtryckningar från arbetarrörelsens gräsrötter, till exempel genom en stor mängd så kallade vilda strejker under 70- och början av 80-talet.
I Norrbotten var gruvstrejken, skogsarbetarstrejken och strejken på Bil och Traktor i Boden stora händelser.
Lagen om anställningsskydd reglerar bland annat uppsägningstider, tidsbegränsade anställningar, hur besked om uppsägning ska skötas och vilka typer av uppsägningar som är giltiga.
I Las sägs bland annat att om en arbetstagare haft tidsbegränsade anställningar hos samma arbetsgivare, totalt två år under en femårsperiod, så övergår anställningen till en tillsvidareanställning (paragraf 5 i Las).
Efter ett års vikariat har personen förtur till vikariat som är längre än 14 dagar.
I både tidningsartiklar och personliga vittnesmål har vi fått höra att Luleå kommun, framförallt inom Barn- och utbildningsförvaltningen, slutar ringa vikarier när det närmar sig 720 dagar för att kommunen därmed ska komma runt Las och slippa tillsvidareanställa.
De drabbade hävdar att de hamnat på ”svarta listan” där de varken erbjuds korta eller långa vikariat. Med anledning av detta har Rättvisepartiet Socialisterna i Luleå ställt följande frågor till kommunalrådet:
1. Anser du, som ordförande i utskottet ansvarig för personalfrågor, att det är acceptabelt att vikarier behandlas annorlunda när det börjar närma sig gränsen för tillsvidareanställning enligt lagen om anställningsskydd?
2. Om inte, vad avser du att göra/ har du gjort för att se till att detta personalpolitiska budskap följs inom kommunens förvaltningar?
3. Har kommunen några idéer om hur frågan om ”inlasning” ska lösas på ett för alla parter acceptabelt sätt, till exempel genom en lagom anpassad personalpool med fast anställt personal som täcker upp de flesta vikariat?
Interpellationen kommer att följas med fortsatt kampanj för tillfälligt anställdas rättigheter.
Jonas Brännberg
Kommunfullmäktigeledamot
i Luleå för Rättvisepartiet
Socialisterna