Under de senaste tio åren har polisanmälningarna för våldtäkt mer än fördubblats. Antalet anmälda sexualbrott har också ökat. Istället för att se till det verkliga problemet uppmanas vi kvinnor hela tiden att bete oss annorlunda.Idag ser polisen till att varje kvinna vet att hon kan undvika att bli våldtagen. Bara jag inte är för lättklädd, för ensam, för flirtig, för full eller ute för sent ska jag kunna förebygga en våldtäkt. Jag ska alltså kunna förhindra att bli våldtagen om jag är påklädd, runt människor, tillbakadragen, nykter och hemma. Det är sedermera ingen polis som varnar mig för att faktiskt gå hem, även fast de flesta våldtäkter som begås idag sker i hemmet.
Om man vet att en bankrånarliga härjar i trakten säger man inte till de som jobbar på banken att stanna hemma, man säger heller inte till de unga män som är de som oftast blir misshandlade på stan att stanna hemma, sluta gå ut och roa sig eller ta taxi hem från krogen. Däremot säger man hela tiden till oss kvinnor att det är precis vad vi ska göra.
Om jag vill gå omkring på stan, klockan 03.00 en lördagkväll, full, lättklädd och ensam ska jag kunna göra det och ändå känna mig trygg. Rent hypotetiskt. Skulle jag känna mig trygg? Nej. Och om jag skulle bli våldtagen, då skulle jag få skylla mig själv.
Jag tycker att det är ungefär lika absurt att vi kvinnor måste betala för de våldsbrott som begås mot oss, som det är att arbetare måste betala för den kapitalistiska krisen.
Alla vet att man inte får våldta. Ändå förekommer våldtäkter. Grunden till problemet är inte, som polis och media vill framställa det, att kvinnan gör något fel. Det finns ingenting som rättfärdigar en våldtäkt, men det finns en anledning till varför de förekommer. Kvinnoförtrycket finns fortfarande kvar, i alla länder i hela världen. Oavsett om kvinnan måste skyla eller exploatera sin kropp, oavsett om hon får 80 eller 10 procent av mannens lön, oavsett i vilken form förtrycket än ter sig så finns det kvar och det går hand i hand med klassamhället.
Idag ligger fokus inte på att bekämpa det sexistiska samhället, utan på att inskränka kvinnans sexualitet. Jag tycker att vi istället fokuserar på det verkliga problemet; en brutalisering av samhället och mänskliga relationer som en produkt av ökade klassklyftor.
Inte på den radikala noteringen att kvinnor faktiskt också har en sexualitet.
Anna Löfgren, medlem i RS Tensta
