Efter fem år i Sverige har Walter och Lisseth fått sin ansökan om uppehållstillstånd beviljad. Migrationsverkets beslut grundar sig varken på politiska skäl eller på att de två barnen, som alltså är födda i Sverige, har några egna asylskäl. Istället konstaterar man att familjen får anses ha starkare anknytning till Sverige än till El Salvador.För bara ett halvår sen, hette det annorlunda. Då ansågs inte fyraåriga Sebastian ha tillräcklig anknytning till Sverige, trots att han är född här, och skulle utvisas till El Salvador.
Walter och Lisseth kom till Sverige från El Salvador första gången 15 september 2001. De var båda universitetsstudenter men kände sig inte trygga i hemlandet, där situationen sedan fredsavtalet 1991 fortfarande kännetecknas av politisk instabilitet och ständiga gängkrig.
Amnesty påpekade senast förra året att läget för människorättsaktivister, men också för kvinnor och barn, är ytterst osäkert i landet. Deras första ansökan om uppehållstillstånd avslogs efter fyra månader, men Migrationsverket kunde inte verkställa utvisningen eftersom Lisseth var gravid i åttonde månaden. När Sebastian föddes sökte familjen asyl på nytt. Efter ett nytt avslag gick familjen under jorden. Det var på våren 2003.
– Ibland när vi var gömda glömde vi att vi var illegala, då levde vi som vanliga människor, säger Walter men förklarar att han ständigt var på sin vakt och tittade efter poliser.
Under jorden
För Walter och Lisseth och sonen Sebastian innebar den här tiden ständig flytt mellan olika adresser och att försöka hålla en så låg profil som möjligt.När den nya, tillfälliga lagen började gälla i november 2005, lämnade familjen genast in en ny ansökan. Eftersom politikerna lovat att barnfamiljer skulle gynnas av den nya lagen, fick de nya förhoppningar. Men i januari kom nästa avslag. Migrationsverket fann inte att familjen hade några särskilda skäl till att få stanna i Sverige.
Med i RS
I januari 2006 träffade Walter Rättvisepartiet Socialisterna (RS) första gången. Inom kort hade en kampanj för att uppmärksamma familjens fall dragits igång. Under våren har RS anordnat demonstrationer, stått med namnlistor och bokat in möten med personal på migrationsverket.– Jag tror inte det hade blivit någon kampanj om jag inte hade träffat RS, säger Walter. Jag hade inte vågat på egen hand, utan stöd.
Den nya lagen skulle gälla fram till 31 mars och Lisseth och Walter såg till att lämna in en ny ansökan innan det datumet, till vilken man bifogade ett intyg från Sebastians förskola.
I juli kom nästa avslag. Den här gången påstod Migrationsverket att ansökan hade kommit in för sent, när den tillfälliga lagen redan slutat gälla, och att ärendet därför preskriberats.
Ny ansökan
Lisseths och Walters advokat sa att familjen nu hade två alternativ om man ville gå vidare. Ett var att överklaga beslutet till domstolen, eftersom migrationsverket uppenbarligen inte hade handlagt ärendet korrekt. Det andra alternativet var att anmäla Sebastian och Alexia, den nyfödda dottern, med en ny ansökan. Advokaten rekommenderade en ny ansökan.Och i september kom till slut uppehållstillståndet. Efter mer än fem år i Sverige får Lisseth och Walter äntligen stanna.
Lisseth säger att hon är väldigt glad och lättad. Walter säger att han så klart är glad också, egentligen, men att han samtidigt inte känner någon större skillnad
– Vi vet fortfarande inte vad som ska hända härnäst. Vi vet inte om vi kan bo kvar i Stockholm, till exempel. Jag tror det stressar mig i förtid.
Walter är övertygad om att kampanjen har påverkat myndigheternas beslut. Familjen får alltså inte uppehållstillstånd av politiska skäl. Istället heter det i Migrationsverkets motivering att de får stanna på grund av ”särskilt ömmande skäl”. I klartext betyder det att svensk flyktingpolitik fortfarande tvingar människor att leva gömda i flera år innan de erbjuds en ärlig chans att starta sina liv på nytt.
Ulrika Waaranperä
