Den svenska regeringen reser till klimatmötet i Köpenhamn med skammens rodnad på sina kinder. Att näringslivsministern Maud Olofsson (C) sparkar Lars G Johansson som vd för statliga Vattenfall i ett pinsamt försök att rädda sitt eget skinn är ett energi- och miljöpolitiskt haveri. Situationen blev ohållbar när dennes planer på att sälja ut bolagets svenska kraftnät för att kunna investera i brittisk kärnkraft läckt ut.Vattenfall har på tio år ökat sin årsomsättning från 28 miljarder till 185 miljarder kronor, till att bli Europas sjätte största energiföretag. Det har skett genom en våldsam och regeringsunderstödd expansion på EU:s avreglerade elmarknad. Därigenom har också andelen fossila bränslen i bolaget ökat från 1 till 55 procent – med utsläpp av koldioxid från ett enda bolag som är dubbelt så stort som hela Sveriges.
I Tyskland baseras Vattenfalls elproduktion till 80 procent på brunkol.
Vinstmedel för att lägga under sig en stor del av tysk, polsk och dansk kolkraft har Vattenfall skaffat sig genom att plundra Sveriges elkonsumenter. Bolaget har därefter skuldsatt sig upp över öronen för att finansiera sin senaste stora expansion, i holländsk naturgas genom förra årets av Maud Olofsson så applåderade köp av Nuon för 100 miljarder kronor.
Elkraften har på drygt tio år gått från att vara en central del av statens grundläggande infrastruktur till att bli en kommersiell vara.
Den svenska marknaden domineras idag helt av tre bolag, förutom det ännu statliga Vattenfall även E.ON, efter köpet av Sydkraft, och Fortum, efter köpet av Stockholms kommunala energibolag. Tack vare sin totala fåtalsdominans (oligopol) på marknaden och den reglerbara vattenkraften kan dessa, som Martin Lindblom påpekar i LO-Tidningen, varje timme bestämma hur mycket el som de vill leverera och till vilket pris.
”De exporterar billig svensk vattenkraft under dagen och importerar dyr tysk kolkraft under natten… Svenska kunder tvingas betala ett kraftigt överpris. De tre oligopolföretagen tar ut elpriser som är två till tre gånger högre än deras faktiska produktionskostnader, om vi räknar bort skatterna”.
Lars G Johanssons planer på tunga investeringar i brittisk kärnkraft kom också trots flera års växande kritik mot att Vattenfalls skötsel av sin tyska kärnkraft i år vuxit till sådan orkanstyrka att till och med förbundskanslern Angela Merkel förklarat sig vara ”röd av ilska”.
Bakgrunden var ett kraschat förtroende för bolagets säkerhetstänkande när Vattenfall i somras på en och samma dag tvingades stänga båda sina tyska kärnkraftsverk, Brunsbüttel och Krümmel (samägt av Vattenfall och E.ON). Det skedde i Krümmels fall efter en kortslutning bara två veckor efter att kärnkraftverket hade tvingats stå stilla i två år. Efter stoppet upptäcktes även skadade bränsleelement.
Även i Sverige har Vattenfall tvingats till långvariga stopp i Forsmark. Sedan i somras har Strålskyddsmyndigheten även satt Ringhals fyra reaktorer under ”särskilda villkor för driften”.
Maud Olofsson tycks också ha fått en chock sedan hon påstått sig ha upptäckt vad hon borde ha vetat sedan länge, att Vattenfall vid en tysk kärnkraftsolycka har ett obegränsat ekonomiskt ansvar. Alla tillgångar har satts i pant för detta. Inklusive den svenska vattenkraften.
Kolkraften är idag världens snabbast växande energikälla, som representerar ett gigantiskt hot om fortsatt snabbt växande utläpp av koldioxid.
Vattenfall har startat världens första kolkraftverk i tyska Spremberg som avskiljer och kondenserar koldioxiden för en framtida lagring under jord (CCS, Carbon Capture and Storage). Bolaget deltar i första ledet i den globala kolkraftslobbyn för denna hittills oprövade och mycket kostsamma CCS-teknik. Detta sker som ett försvar för dess nya fossila elproduktion, samtidigt som Vattenfall enligt Svenska Dagbladet har ökat nettoskulden från 39 till 114 procent och under tredje kvartalet i år hade ett negativt kassaflöde på 42 miljarder kronor före finansiering. Något som knappast talar för dess möjligheter att fullfölja den extremt riskfyllda satsningen på ”rent kol”.
Arne Johansson
RS / Offensiv står för ▼
- Avveckla både kolkraften och kärnkraften – satsa på energieffektivisering, sol-, vind-, vågkraft och jordvärme;
- Nej till privatisering av Vattenfall – fortsatt forskning om av- skiljande och lagring av koldioxid;
- Planera för en effektiv och snabb utfasning av fossila bränslen inom alla energi- och industriföretag under kontroll av de anställda.
- Vattenfall ska styras demokratiskt och dess vinster användas till finansiering, forsk- ning och utveckling av förnyelsebara energiformer, energieffektivisering, omställning till kollektivtrafik, infrastruktur för elbilar o s v under de anställdas och miljörörelsens kontroll.
