
Ställd mot väggen har regeringen inget annat val än att försöka hitta en kompromiss som kan accepteras av ett eller flera oppositionspartier. En sådan kompromiss är möjlig eftersom varken Socialdemokraterna, Miljöpartiet eller Vänsterpartiet har några principiella invändningar mot privatise- ringar. De socialdemokratiska regeringarna mellan 1994-2006 sålde, ibland med stöd av Vänsterpartiet, ut statliga bolag till ett sammanlagt värde av 116 miljarder kronor. Och S är överens med regeringen om att sälja flygbolaget SAS, om man bara kan hitta en köpare.
Rasistiska Sverigedemokraterna som i vanliga fall brukar välkomna
privatiseringar och avregleringar, vill denna gång av nationalistiska skäl inte sälja ut exempelvis Vattenfall.
Socialdemokraterna, Miljöpartiet och även Vänsterpartiet anser för sin del att det inte finns några ekonomiska skäl till fortsatt utförsäljning; statsskulden är låg (på fem år har stats- skulden minskats från 1 269 till 1 114 miljarder kronor, en nedgång från 42,3 till 35 procent av BNP), staten har budgetunderskott och de statliga företagen ger god avkastning.
Långt in i det högborgerliga lägret hörs samma invändningar. ”Hittills har den borgerliga regeringen sålt av bolag för 123 miljarder kronor. Men att använda reavinsterna från Vin & Sprit, Nordea och Teliasonera till att betala av på statsskulden är långt ifrån en klockren affär. Anders Borg skulle kunna spendera pengarna på andra, mer effektiva sätt”, skrev Veckans Affärer i förra veckan under rubriken ”Ideologi går före ekonomi vid utförsäljningar”.
Även storbanken SEB påpekade i en färsk konjunkturprognos att med en statsskuld som närmar sig 30 procent av BNP, mot 80 procent av BNP under 90-talskrisen, ”så ser vi ingen möjlighet för finansministern att vinna en sådan debatt [att utförsäljningar av statliga företag är nödvändiga för att få ner statsskulden]”.
I år räknar regeringen med att få in hela 24 miljarder kronor i utdelning från de vinstdrivande statliga bolagen. Det kan bli mer mot bakgrund av de hittills redovisade rekordvinsterna. Bara den beräknade utdelningen täcker 93 procent av den årliga räntan på statsskulden.
Det finns absolut inga ekonomiska skäl för privatiseringar. Utan det är främst av ideo- logiskt-politiska skäl som regeringen rear ut offentlig egendom och verksamhet.
Privatiseringar och avregleringar ger privata bolag nya marknader, vinster och nya möjligheter att försämra arbetsvillkor. Med den nyliberala politiken försvinner meddelar- skydd och demokratin inskränks.
Privatiseringar ger kaos och högre kostnader, vilket exempelvis dagens höga elpriser och tågkaos är ständiga påminnelser om.
För att det ska bli slutsålt för regeringen krävs att fackföreningar och gräsrotsorganisationer tar kamp för att verkligen stoppa privatiseringarna och högerpolitiken.
Rättvisepartiet Socialisterna säger inte bara nej till privatiseringar, avregleringar och nedskärningar. Vi kämpar också för att de privatiseringar som har gjorts ska rivas upp – sålda bolag ska återgå i offentlig ägo och privatiserad verksamhet ska åter drivas i offentlig regi. Detta är inget försvar av dagens statliga eller delstatliga bolag som är kopior av privatkapitalistiska företag.
De statliga bolagen ska styras demokratiskt av de anställda och jättevinsterna ska användas till upprust- ning av vård, skola och omsorg samt till klimatomställningar.