”Det handlar inte om terrorism”, säger Edward Snowden i Oliver Stones senaste film Snowden, ”Terrorism är bara ursäkten. Det handlar om social och ekonomisk kontroll.”
Filmen Snowden har redan retat företrädare för USA genom att strö salt i ett sår tillfogat för tre år sedan när Edward Snowdens säkerhetsläckor avslöjade övervakningsstatens monstruösa dimensioner.
Detta inbegriper till exempel insamlingen av 200 miljoner textmeddelanden varje dag. I filmen säger Snowden att han kan förstå varför USA hackar datasystem och övervakar telefonsamtal i Kina och Ryssland, men Österrike?
Edward Snowden är för närvarande baserad i Ryssland (han har inte sökt eller beviljats asyl som vissa rapporter hävdar). Han står inför ett möjligt fängelsestraff på 30 år för ”spioneri” om han skulle sätta foten på amerikansk mark igen.
Tidigare biträdande chef på National Security Agency (NSA) Chris Inglis avvisade filmen som ”befängd”. Ja, vad skulle han annars säga?
Filmen lär oss inte något nytt, men dess presentation på ett inte alltför nördigt språk om omfattningen av i statens övervakning och dess teknik är verkligen oroande. Om filmen lyckas sprida denna medvetenhet till en bredare publik kommer den att ha tjänat en viktig roll.
Som filmen visar kan varenda mobiltelefon eller bärbara dator övertas och förvandlas till en spionapparat. Snowden motverkar detta genom att placera mobiltelefoner i mikrovågsugnen och ett plåster över sin webbkamera (tydligen verklighetstroget).
Under Bushs presidentskap och ”kriget mot terrorismen” sopades de rättsliga begränsningarna för statens verksamhet undan genom ett system av hemliga domstolar.
Filmen visar grafiskt med datorgenererade bilder hur NSA har adjungerat daglig teknik som Facebook och Google för att spionera på vem som helst. Detta åskådliggörs i en förmodligen fiktiv scen när Snowden visar hur man hackar in i en tonårsflickas Facebook-konto och hämtar information som senare driver henne till självmordsförsök.
Snowden själv tjänstgjorde som en inofficiell teknisk rådgivare till filmen och har sedan sagt sig känner sig ”obekväm” av att filmens är så nära verkligheten. I denna mening är det staten, och organ som CIA och NSA, som är de verkliga stjärnorna i filmen. Marxister såsom Friedrich Engels sade att staten består av särskilda organ av beväpnade män, med fängelser och så vidare, som ett redskap för den ekonomiskt dominerande klassen att förtrycka alla andra. Idag har dessa särskilda organ massvis av IT-teknik.
Oliver Stone är känd för att göra filmer som är kritiska mot USA:s etablissemang och särskilt dess militära politik. Detta inkluderar filmer som Wall Street, Född den fjärde juli och Salvador. Snowden är ett imponerande tillskott till denna lista. Stones projekt mötte motstånd i USA:s filmindustri. ”Varje stor studio tackade nej”, sade han. ”Den var död. Det var i grunden en rädsla, en rädsla för att berätta denna historia.” Regissören vände sig till Tyskland och Frankrike för att samla in pengar till filmen.
I filems huvudroll är Joseph Gordon-Levitt utmärkt som ett något paranoit datorgeni – en ”alfanörd” – som är mer Mark Zuckerberg än Jason Bourne.
Filmen omfattar åren 2004-2013, från tiden då Snowden blev en del av den nationella säkerhetsapparaten (han var vid olika tidpunkter anställd av CIA, NSA och privata säkerhetsleverantörer) till hans ödesdigra beslut att fly till Hongkong med tusentals sidor sekretessbelagda dokument.
Från Virginia till Schweiz till Hawaii spårar filmen Snowdens anmärkningsvärda politiska resa från pro-krigs- och Bush-anhängare till visselblåsare som blev allt mer desillusionerad med Obamas misslyckande att ändra på något.
År 2004 tog Snowden värvning i ett Special Forces-program ”för att hjälpa till att befria människor från förtryck”, berättade han senare i den brittiska tidningen The Guardian.
Inne i säkerhetsapparaten upptäcker han att hans egen regering och dess stora övervakningsstat gör raka motsatsen, till och med på hemmaplan. Snowden har beskrivit NSA:s verksamhet som ”ett existentiellt hot mot demokratin”.
Snowdens politiska ideal är svåra att sätta fingret på. Enligt Luke Hardings bok om Snowden från 2014 sympatiserar han med ”frihetlig libertarianism” som Ron Paul och gav till och med pengar till Ron Pauls presidentvalskampanj 2012. Men det föregick Snowdens avgörande brytning med det amerikanska säkerhetsetablissemanget.
En stor del av filmen spelades in i ett hotellrum i Hongkongs Mira Hotel, själva platsen där Snowden lämnade över digitala dokument till Glenn Greenwald (spelad av Zachary Quinto) och Ewan MacAskill (Tom Wilkinson) från tidningen The Guardian. Stones film bygger på den prisbelönta dokumentären Citizenfour av Laura Poitras som spelades in helt inne på Mira Hotel. Poitras är också med i filmen gestaltad av Melissa Leo.
I Hongkong har filmen just haft premiär. Socialist Action (CWI:s sektion i Hongkong) organiserade för en grupp flyktingar att vara med på filmvisningen för att understryka den roll som åtta asylsökande spelade när de skyddade Snowden. Efter att The Guardian hade offentliggjort det första utdraget ur Snowdens läckta filer var han tvungen att smyga sig ut ur Mira förklädd till en tv-fotograf och söka skydd bland stadens allra fattigaste invånare – flyktingarna. Detta skildras också i filmen.
Med på Hongkongpremiären var Vanessa från Filippinerna, medlem i Socialist Action, och Ajith från Sri Lanka, två av de flyktingar som gömde Snowden under 10 dagar innan han tvingades fly Hongkong. Ingenting har förändrats för Vanessa eller Ajith, eller deras familjer, sedan dess. ”Liksom Edward Snowden är de statslösa”, säger Edward Snowdens advokat i Hongkong Jonathan Man som också deltog på premiären.
Snowden har uttalat sig offentligt till stöd för dessa flyktingar, och så har även Gordon-Levitt. På hans Facebook och Twitter-konton visade skådespelaren stöd till vår Hongkongdemonstration för flyktingars rättigheter.
Socialist Actions banderoll syns också i slutskedet av filmen. Det videoklippet är från en demonstration i juni 2013 som manade till att Snowden skulle få asyl i Hongkong, en demonstration vi var medarrangörer till.
Filmen sammanfaller med en kampanj för att Snowden ska benådas när Obama lämnar Vita huset. Filmen kommer säkert också att höja allmänhetens medvetenhet om denna fråga. Av presidentkandidaterna i årets val är det endast De Grönas Jill Stein som stödjer en benådning.
Donald Trump hävdar att hans goda relation till Rysslands president Putin skulle leda till att Snowden utlämnas och ställs inför rätta. Under pressen från de radikala strömningar som drev Bernie Sanders kampanj har Hillary Clinton tonat ned sin hållning något och säger nu att Snowden måste stå sitt kast. För tre år sedan kallade hon Snowden ”en förrädare” med ”blod på sina händer”.
Denna fråga visar också det kapitalistiska etablissemangets dubbelmoral. Tidigare presidenter har benådat några riktiga skurkar som Richard Nixon (benådades av Gerald Ford) och Lewis ”Scooter” Libby (beviljades en kommutering av George W Bush). Marc Rich, miljardären bakom olaglig oljehandel som grundade företaget Glencore, fick en benådning av Bill Clinton. På 1990-talet var Rich efterlyst i det största skatteflyktsfallet i USA:s historia. ■
