När Kshama Sawant (bilden) från Socialist Alternative (RS systerparti) 2013 blev den första socialisten att bli invald i Seattles kommunfullmäktige sedan 1877, skickade det kalla kårar längs borgerlighetens ryggar. Om en socialist kunde vinna ett val i kapitalets högborg USA så kan de göra det överallt. Valsegern blev en nyhet inte bara i USA, utan i hela världen.
Kshama Sawant är nu tillsammans med den påstådda socialisten Bernie Sanders landets mest kända socialist.
Valsegern hade föregåtts av en kampanj med paroller om krav på en höjd minimilön till 15 dollar i timmen, hyresregleringar, att nya billiga bostäder skulle byggas och att kommunskatten för stadens rikaste skulle höjas för att finansiera kollektivtrafik och utbildning. Även ett löfte om att hon skulle bli en politiker på arbetarlön i ett fullmäktige vars politikerarvode bara överträffas av Los Angeles välkomnades av väljarna.
Kampanjen samlade 350 valarbetare som samlade in 100 000 dollar och man har haft stöd från olika arbetarorganisationer i en stor gräsrotsrörelse. Även efter valet så har Socialist Alternative fortsatt att samla tusentals människor i olika möten om bl a hbtq-rättigheter, mot hatbrott och bostadssituationen.
På grund av Seattles övergång till distriktsbaserade kommunfullmäktigeval blev hennes första mandatperiod kort. Hennes valseger 2013 kom som en chock för det politiska etablissemanget, inför kommunfullmäktigevalet 2015 satte de nu in en massiv kampanj mot henne. Men attackerna har föga förvånande varit personangrepp, istället för att attackera den förda politiken som gynnat den stora massan. Trots denna motkampanj och att demokraternas kandidat var uppbackad av vd:ar, handelskammaren, mäklarlobbyn, fastighetsägarlobbyn, Amazon.com, slumvärdar, sex konservativa medlemmar i fullmäktige och även en handfull republikanska miljonärer blev hon alltså omvald. Än en gång så uppmärksammades ett lokalval i Seattle över hela världen.
Kampanjen för Kshamas omval samlade 600 volontärer, och fler än 30 fackföreningar och dussintals progressiva organisationer stödde Kshama. Seattles företag satsade fem gånger så mycket på valet till kommunfullmäktige än någonsin tidigare. Ändå så blev det insamlade beloppet för Kshama det största i hela Seattle, trots att hon till skillnad från andra kandidater inte tog emot några pengar från företag. Snittet på donationsbeloppen var knappt hälften så stora som till demokraternas kandidat.
Kshamas framgång har gett styrka åt hela arbetarrörelsen i Seattle och visat att en förändring är möjlig och att styrkan att slå tillbaka mot kapitalet finns i massornas organisering. Sen valsegern så har rörelsen för 15 dollar i minimilön vunnit i Seattle, som var den första större staden att införa kravet och en infasning av lönehöjningar har påbörjats. Segern öppnade upp för ännu fler städer att följa efter. Med stöd från fackföreningar, hyresgästföreningar och aktivister har en hyreshöjning på 400 procent för låginkomsttagarbostäder stoppats. Kshama har även fått igenom flera tillägg under budgetförhandlingarna för att skjuta till fler miljoner till socialtjänsten och ökat anslagen till härbärgen.
I kommunfullmäktige har hon kunnat driva igenom ett stopp för en planerad löneökning för cheferna för det kommunala energibolaget och drivit igenom att Seattle ska utreda möjligheten att införa en skatt för miljardärer. De framgångar som har nåtts har varit kopplade till att Kshama och Socialist Alternative har mobiliserat Seattles invånare till kamp för de krav de har fört fram.
Det finns en ilska mot systemet bland arbetare, fattiga och ungdomar som återspeglas över hela landet i att rörelsen för 15 dollar i timmen i minimilön har vunnit flera avgörande segrar runtom i landet, studenter har börjat resa sig i kamp mot studieskulderna och en ny generation unga har blivit aktivister i Black Lives Matter-rörelsen.
Framgångarna för Kshama och Socialist Alternative ligger i förankringen bland stadens arbetare. Man har framgångsrikt lyckats vända den växande ilskan mot de rådande systemet som gynnat företag framför människor till en helt oberoende rörelse. Man förlitar sig bara till sin egen styrka, sina egen organisationer och sina egna resurser. ■