Socialt sönderfall i Irak

2013-11-11 09:37:20




Sedan den amerikanska invasionen 2003 har imperialism­en ständigt framhävt att kriget var nödvändigt för att skapa demokrati i Irak och frihet för irakierna. Men drygt tio år senare har vi facit i hand. Fred och demokrati går inte att genomföra via impe-rialistiska krig och ockupationer och det har heller aldrig varit imperialismens målsättning.

Irak befinner sig i ett politiskt och socialt sönderfall där terrorism och kriminalitet frodas. Ingen ljusning skymtas inom räckhåll. ­Instabiliteten spiller även över till grannländerna, inte minst till inbördeskrigets Syrien.
Grundproblematiken bakom den prekära situation som Irak befinner sig är att finna i den politiska makten.
Regeringen leds av sekteristiska och islamistiska partier vars politik avspeglas inom statsbyråkratin och den militära makten.
De statliga byråkraterna, militären och den parasitära borgarklassen i allians har organiserat en ­systematisk plundring av landets offentliga resurser.
Exempelvis upprättas övervärderade avtal för ickeexisterande ­projekt för att omsätta offentliga resurser till privata förtjänster för eliten. Resulta­tet blir att folket berövas sina rättigheter till välfärdstjänster och säkerhet.

Många irakiska barn tvingas att hoppa av skolan och börja arbeta för att bidra till de fattiga hushållens försörjning. Över tjugo procent av befolkningen lever under fattigdomsgränsen, erkänner det irakiska Plane­ringsdepartementet. Ytterligare tjugo procent lever på gränsen till fattigdom.
De flesta eleverna går i skolor byggda av lera, som när som helst riskerar att rasa. Skolorna saknar ofta det mest grundläggande, som stolar, och eleverna måste sitta på ­mattor på golvet. Skolor liksom många hushåll saknar ofta rent vatten och sanitet.
Den ekonomiska förstörelsen av landet fortsätter.
Många fabriker och verkstäder är inte i bruk och industrin och jordbruket är körda i botten. Ekonomin är till stor del baserad på råvaruexport.
Landets export består helt av olja och det mesta som konsumeras ­måste importeras.
Det stora beroendet av de ­globala oljepriserna och den svaga varuproduktionen är självfallet inte en ­hållbar ekonomisk strategi.
Grundläggande offentliga tjänster som elektricitet, rent dricksvatten och sjukvård är undermåliga trots att man har den i särklass största statsbudgeten i regionen.

Misskötseln, kaoset och den all-omfattande korruptionen har bidragit till framgångar för kriminella grupper och ett uppsving för terroristnätverk som al-Qaida.
Även regionalistisk, etniskt och religiöst baserad sekteristisk politik har fått ökat stöd.
Det sociala sönderfallet i Irak utgör ett hot för hela regionen. Polariseringen och intensifierade konflikter mellan olika etniska och religiösa grupper har förvandlat Irak till en plantskola för terrorism.
Landet har blivit en exportör av terrorismaktiviteter till grannländer­na.
Sönderfallet i Irak och terrornätverkens inflytande i landet har spillt över och påverkat inbördeskrigets Syrien. Flera områden på gränsen mellan Irak och Syrien kontrolleras helt av terrorisorganisationer som kan operera i båda länderna.
Exempel på sådana transnationel­la islamistiska ­terroristorganisationer är Islamiska staten i Irak och Levanten (bland annat Syrien och ­Libanon, Jordanien och Palestina) och al-Nusra, som utgör viktiga delar av den alltmer reaktionära militära oppositionen mot al-Assads regim i inbördeskriget i Syrien.
Trots regeringens militaristiska orientering, med en dramatisk ökning av polisstyrkorna till en och en halv miljon man, har säkerhetsläget inte på något sätt förbättrats. En viktig anledning är att säkerhetsstyrkor­na också är indragna i de sekteristis­ka konflikterna och är lojala gentemot sina grupperingar snarare än gentemot staten och folket som helhet.

Den amerikanska invasionen
och ockupationen är högst ansvarig för den sekteristiska splittringen, till uppsvinget för terrornätverken och till att reaktionära islamistiska partiet har ökat sitt inflytande. Den sekulära oppositionen har marginaliserats.
Regeringen får nu en allt mer reaktionär karaktär, med ökande förtryck mot politiskt oppositionella och systematiska inskränkningar av mänskliga rättigheter.
När den irakiska ministern för mänskliga rättigheter, Mohammed Shyaa Al-Sudani, representerade Irak på en konferens i holländska Haag, meddelade han att det officiella antalet dödsoffer i terroristattacker i Irak nu har nått 276 664 sedan invasionen 2003.
Inrikesministeriet rapporterade att fler än 6 400 irakier har mist sina liv i 1 500 explosioner under de senaste sju månaderna. Siffrorna är sannolikt rejält underdrivna.
Sedan april i år har Irak drabbats av i snitt femtio terrorbombningar i veckan.
Terrorn är inte begränsad till Bagdad och de södra delarna av landet. Även de kurdiska delarna i norr är drabbade.

I förra veckan mördades tv-kanalen NRT:s chef Abdel Waheb i Sulay­maniyah i irakiska Kurdistan. Journa­lister faller allt oftare offer för terroristattacker och riktade mord.
Sannolikt står regeringsrepresentanter bakom morden, med syftet att tysta medierna och för att förhindra att allmänhetens missnöje lyfts fram i den offentliga debatten.
Morden avskräcker även från jour-nalistiska granskningar och avslöjanden av politikernas och tjänstemännens utbredda korruption.

Khorshed Aziz Mustafa

Vill du hjälpa till? Offensiv och Socialistiskt Alternativ behöver ditt stöd!

 

Med reaktionär blåbrun högerregering och otaliga kapitalistiska kriser behövs mer än någonsin en röst som försvarar arbetares rättigheter, bekämpar rasism och sexism, kräver upprustning av välfärden och tryggare jobb istället för försämrad anställningstrygghet, fortsatta nedskärningar och marknadshyra. Som ger ett socialistiskt alternativ till kapitalismens orättvisor, klimatkris, krig och flyktingkatastrofer.

Stöd vårt arbete: Swisha valfritt belopp till 123 311 40 48. Om du vill engagera dig mer finns mer info här!