Förutom kris och kamp skakas Spanien också av en stor korruptionsskandal. Dagstidningen El País har avslöjat att det regerande högerpartiet Partido Popular (PP) har hemliga fonder på bankkonton i Schweiz. Bakom fonden stod PP:s förre kassör Luis Barcenas. Enligt El País kom 65 miljoner kronor till fonden via företagsdonationer, pengar som sedan gått till bland annat premiärminister Mariano Rajoy.De senaste avlöjandena om ”Barcenasfallet” utgör ett oemotsvarat slag mot regeringen, dess president och mot andra signifikanta ledare. De sista resterna av den legitimitet som regeringen varit kapabel att upprätthålla har försvunnit.
Det står nu klart att en regering av miljonärer, som svindlar genom att fylla sina fickor samtidigt som arbetarna och de unga, de fattiga, funktionshindrade och pensionärerna förblöder under en ständigt pågående nedskärnings- och åtstramningsoffensiv, inte har någon som helst legitimitet.
Avslöjanden kommer också vid en tidpunkt då en ny kampvåg har inletts mot denna politik, som den magnifika kampen för sjuk- och hälsovårdssektorn i Madrid, ett växande antal tidsobegränsade lokala strejker och studentmobiliseringar.
Socialismo Revolucionario (CWI i Spanien) uppmanar utefter dessa linjer till bygget av en 48-timmars generalstrejk mot regeringen, vilket är en nödvändig upptrappning för att kunna nå en högre, intensivare kampfas efter de två senaste årens tre kraftfulla endagsstrejker.
En 48-timmarsstrejk kombinerad med massmobiliseringar och ockupationer av nyckelarbetsplatser och offentliga byggnader (följande Madrids hälso- och sjukvårdsanställdas exempel) skulle kunna generera och visa upp tillräckligt mycket styrka för att skaka regeringen i dess grundvalar.
Det är möjligt att den härskande klassen, medveten om riskerna med Rajoys situation, agerar för att offra honom och ersätta honom med ett annat överhuvud, antingen från PP (även om dess ledande skikt verkar vara lika insyltat i skandalen), eller som är av ”teknokratisk” karaktär.
Vi måste dock kämpa för nyval, så att folk kan skicka denna regeringen till helvetet. Vi måste emellertid också öppna upp en debatt och diskussion inom vänstern, bland arbetarna och inom de sociala rörelserna om förberedandet av ett alternativ.
Vänstern – i synnerhet IU (Förenade vänstern), men också nya grupperingar som CUP (ett vänsterparti i Katalonen) och baskiska Bildu – skulle erhålla viktiga genombrott i val, med opinionssiffror som skulle visa på en lysande ökning av stödet.
En enad front av dessa grupperingar skulle kunna få stora framgångar och på ett avgörande sätt ifrågasätta det kapitalistvänliga socialdemokratiska PSOE:s hegemoni som ett ”oppositions”-parti och öppna upp möjligheten av kamp för en alternativ regering som styr i majoritetens intresse istället för i marknadens.
En enad front runt ett program som förkastar alla nedskärningar, går emot skuldbetalningar och föreslår konfiskerandet av de superrikas rikedomar genom massiva förmögenhetsskatter, skulle lansera en trovärdig kamp för en vänsterregering.
Socialismo Revolucionario
(CWI i Spanien)
