”Nog är nog” var sopgubbarnas meddelande till arbetsgivaren. Tvåhundra personer samlades den 12 november på Kultorvet i Köpenhamn för att demonstrera tillsammans med de strejkande, numera sparkade, sopgubbarna.Runt 50 sophämtare gick ut i en 3 veckor lång strejk i oktober, då man menade att företaget HSC använt krisen för att angripa löner och arbetsvillkor.
Arbetsmiljön har i flera år varit katastrofal, exempelvis tvingas arbetarna att rensa behållarna med giftiga so- por utan vattenavvisande kläder. HSC ignorerar arbetsmiljölagarna och sopgubbarna tvingas bära dubbla laster med sopor på ryggen, jämfört med vad som är lagligt, för att klara av det höga tempot. Det uppskruvade tempot är ett resultat av att verksamheten har lagts ut på entreprenad.
Bolagets svar på fackklubben 3F:s strejk var att sparka alla de strejkande och ersätta dem med underbetald bemanningspersonal. De strej- kande bestämde sig då för att blocke-ra ingångarna till tömningsstationerna, något som till en början var fram- gångsrikt. Men efter några dagar gick polisen in och bröt upp blockaden. Man grep flera ledande arbetare enbart för att de talat med strejkbrytarna.
Soparbetarna riktar en känga mot den borgerliga regeringen som årligen skär ner på kommunernas budget och i grunden är ansvarig för attackerna.
Nu uppmanar sopgubbarna till att den privatiserade kommunala verksamheten ska återtas i offentlig regi.
– Det blir inte billigare och bättre, men man förstör arbetsmiljön, konstaterade en av talarna om privatiseringarna.
Återkommunaliseringen måste nu bli en viktig valfråga till de stundande kommunvalen. På kampanjens hemsida skriver man ”ingen borgmästare från ett arbetarparti bör sätta in polisen mot strejkande arbetare, tvärtom är det arbetarpartiernas plikt att gå i täten till stöd för strejkande arbetare”, med tydliga krav mot oppositionen Socialdemokraterna, Socialistisk Folkeparti och Enhedslisten.
Soparbetarna ser stödet från allmänheten som ett villkor för att ha en chans att segra.
De uppmanar nu andra fackföreningar att sluta upp i kampen, då detta är en attack på alla arbetare. Poli- sens benägenhet att ingripa på arbetsgivarnas sida i kombination med nya repressiva lagförslag som ”lømmelpakken” kommer att innebära att det blir fritt fram för arbetsgivarna att lönedumpa och strunta i överenskomna arbetsvillkor.
Om fackföreningarna inte tar kampen nu och istället accepterar att arbetare sparkas för att de vågar protestera, undergrävs allt vad fackföreningsrörelsen har tillkämpat sig.
Ammar Khorshed
