foto: Natalia Medina
Laura Fitzgerald.
Det pågår en tydlig och stark kvinnoradikalisering i världen. Det var budskapet på seminariet Socialistisk feminism på CWI-skolan i mitten av juli (seminarievecka i Barcelona arrangerad av Committee for a Workers’ International). Bland talarna fanns Judy Beishon, Laura Fitzgerald och Ruth Coppinger. Här är ett sammandrag.
Aldrig har kvinnodagen den 8 mars varit så internationellt samordnad som i år, då en kvinnostrejk ägde rum i 57 olika länder. I till exempel Spanien ordnade elevfacket en skolstrejk på över 1 000 skolor med 100 000 deltagare. På kvällen var demonstrationerna gigantiska, i Madrid tog en halv miljon till gatorna mot våldet mot kvinnor. I stora delar av Latinamerika, bland annat i Argentina och Uruguay, stannade betydande delar av service och ekonomi av på grund av strejken.
Redan innan Donald Trump blev vald till USA:s president stod kvinnor i täten för alla de gräsrotskampanjer som fanns, så som Black Lives Matters, för klimatet och för 15 dollar (120 kronor) i minimilön. Den 21 januari, dagen efter installationen, möttes Trump av den största demonstrationsdagen i USA:s historia med 4 miljoner runt om i USA som tågade under parollen Women’s Marches.
Många kvinnor som aktiverar sig går vidare från feministiska idéer till antikapitalistiska idéer, när sammanhangen framträder. Kvinnor dominerar i stödet för vänsterledaren Jeremy Corbyn i England. Under två veckor i maj ökade hans stöd bland kvinnor med nio procentenheter.
I England och Wales är kvinnor ofta i ledningen för rörelser, men specifika kvinnorörelser som Slut Walks (slampornas promenader) har minskat. Identitetspolitiken gjorde att dessa tunnades ut. Däremot går attitydförändringarna åt rätt håll. Exempelvis anser 58 procent av kvinnorna i Storbritannien att det alltid är fel att fördöma transpersoner, medan blott 46 procent av männen delar den ståndpunkten.
Kapitalismen kan få människor att börja drömma om frihet, men verklig frihet är en omöjlighet inom kapitalismen. Inte ens när det lagstiftas om lika lön mellan könen uppnås detta på en enda arbetsplats i världen och nu kastas utvecklingen till och med bakåt. 86 procent av nedskärningarna i Storbritannien sedan år 2010 har främst drabbat kvinnor.
Kapitalismens devis är att göra allt till varor och sätta vinsten först. Ett vidrigt exempel på kombinationen sexism och kapitalism är att en av de senaste modellerna av sexleksaken uppblåsbar docka (riktad till män) bär namnet Fara den frigida. Detta för att verkligen understryka att den manliga njutningen går att köpa och ska tillfredsställas genom tänkt våldtäkt.
Det är inte ovanligt att unga feminister idag vill krossa patriarkatet och kapitalismen. Det som det ofta finns en vagare uppfattning om är hur detta ska gå till. Här har socialister en nyckeluppgift genom att visa att det inte är främst genom individuella handlingar som detta kommer att uppnås, utan att det kräver mäktiga klassbaserade rörelser underifrån.
De ”rena” kvinnofrågorna, som aborträtt och mot våldet mot kvinnor, är tydligt dominerande i de flesta kvinnorörelser i världen och kontrollen av kvinnors sexualitet är också en grundstomme i klassamhället.
Indien är ett av de länder där det råder en markant kvinnoradikalisering, som startade år 2012 med ett två månaders uppror mot en gruppvåldtäkt som dödade offret. Massprotesterna mot våldtäkter fortsätter löpande i Indien, men här finns ett varnande exempel på hur fel rörelser kan slå när de saknar en socialistisk ledning.
I höstas var det en sex veckor lång, stor marsch genom Indien mot våldtäkter som slutade med att 10 miljoner samlades i Bombay. Men demonstranterna, som domineras av medelklassen, riktar sin ilska helt mot de svagaste i samhället, Dalitkasten, trots att dessa bara står för mindre än en procent av brotten i delstaten Maharashtra.
Det pulserande kvinnoupproret i Argentina (Ni Una Menos) är långt ifrån över. Den 3 juni var den senaste stora protestdagen och rörelsen har vunnit några juridiska framsteg (bland annat att män som har skadat eller mördat sin partner förlorar vårdnaden av barnen).
Initiativet till den globala kvinnostrejken den 8 mars togs av rörelsen i Argentina tillsammans med den abortrörelse i Polen som också använde strejkvapnet i höstas. Kvinnostrejken där vann en omedelbar delseger då det totala abortförbudet stoppades, men tyvärr avstannade rörelsen istället för att gå vidare, kräva mer och vakta det som hade uppnåtts. Det hade varit möjligt – 40 procent i Polen stödjer kravet på fri aborträtt. Istället har reaktionen återkommit och i början av sommaren gjordes dagen efter-piller i princip olagligt i Polen.
Abortkampen på Irland vinner däremot mark. Regeringen hade försökt att undkomma trycket för förändringar underifrån genom att de tillsatte en ”folklig församling”, en kommitté på 99 personer som skulle utreda frågan. Mot nästan alla partiers vilja kom kommittén fram till att Irland behöver komma ikapp 2000-talet och införa i princip fri abort fram till tolfte graviditetsveckan. RS systerparti Socialist Party är tillsammans med två vänsternätverk och kampanjen ROSA de enda som kräver en folkomröstning i frågan.
Efter den irländska modellen har även socialister i Belgien startat upp en ROSA-kampanj med stor framgång som har haft möten med flera hundra deltagare. Bland annat kommer de att ha en kampanj tillsammans med en fackförening kring kravet på kortare arbetsvecka.
Detta är bara några axplock av all den kvinnokamp som CWI-sektioner runt om i världen är involverade i. ■
