Nya avslöjanden om den nazistiska dödspatrullen väcker nya frågor samt
bekräftar att terrorgruppen, som kallade sig NSU, fått skydd av andra
nazister och måste ha fått skydd från högre ort.Hur kom det sig att eftersöka nazister under tretton års tid kunde mörda, spränga bomber och råna banker utan att polis och säkerhetstjänst kom de på spåren? Det är frågan som nu förföljer det tyska etablissemanget.
De tre nazisterna var kända som våldsamma högerextremister och 1998 efterlystes de av polis, men blev aldrig gripna utan gick under jorden. Två år senare skjöt de ihjäl sitt första offer. Totalt dödade den nazistiska terrorgruppen tio personer, sårade uppemot 30 personer och genomförde minst fjorton bankrån för att finansiera sin verksamhet och leverne.
Samtidigt som den nazistiska dödspatrullen utförde sina mord runt om i Tyskland och antal våldsamma nazister blev allt fler, enligt den tyska säkerhetstjänstens egna rapporter, koncentrerade statens sina resurser på det man benämnde som hotet från ”islamistisk terrorism”.
Polisen var också väldigt snabb i sin slutsats att det var ”turkisk maffia” och inte nazister som stod bakom morden på de turkiska invandrare.
”Gamze K., 22 år och dotter till Mehmet K. som sköts till döds i sin kiosk i Dortmund den 4 april 2006, erinrade hur polisen spekulerat att hennes far hade spelskulder eller dödades av en beskyddarliga eller den turkiska maffian. ’Vi var plötsligt under misstanke,’ sade hon till tidningen Bild i en intervju på tisdagen. Polisen tog inte på allvar vår misstanke om att det kunde ha varit nynazister” (Der Speigel den 15 november).
I femton år har de tre mördarna funnits i den tyska säkerhetstjänstens register, redan 1996-1997 fanns anledning att misstänkta att de tre var aktiva medlemmar i en våldsam nazistgrupp med säte i Jena. År 1997 dömdes en av de tre för hatbrott och andra brott. I januari 1998 fann polisen vapen, nazistflaggor från Hitlertyskland osv hos en av de tre.
Vidare hittades sprängmedel i ett garage, som hyrts av samme nazist.
Några dagar senare går de under jorden med hjälp av en nazistgrupp, som leddes av individ som också var en av polisens informatörer.
Efter det, i nära fjorton års tid, lyckas de hålla sig gömda. Något som bara är möjligt, om polisen och säkerhetstjänst, med sina informatörer och infiltratörer i nazistkretsar, valde att blunda.
Eller än värre, dödspatrullen fick stöd och skydd av en eller flera som påstods jaga dem.
I Der Speigel berättas följande: ”I tisdags framkom att en anställd inom den tyska säkerhetstjänsten, den federala byrån för skydd av konstitutionen, var på platsen för ett av nazisternas brott – mord på 21-åriga Halit Y. i ett internetcafé i Kassel den 6 april 2006.
Uppgiften är inte ny – den anställde har tidigare hörts av polisen [det stannade vid det]. Enligt säkerhetsagenten, kallades av sina kollegor för "lille Adolf" på grund av sina högerextrema åsikter, var det bara slumpen som gjorde han råkade vara i internet-cafét när mordet utfördes. Han säger att han var i en annan del av cafét för att söka kontakt med kvinnor via ett chattrum. Det är oklart om han lämnade kaféet strax före skottlossningen eller om han inte hörde skotten eftersom mördarna använde en ljuddämpare.
Uppgifter gör dock gällande att samma säkerhetsagent funnits i bakgrunden vid ytterligare fyra dödsskjutningar”.
Kanske är säkerhetsagenten, som numera har annat jobb, oskyldig. Men den nazistiska terrorgruppen behövde uppenbarligen inte känna sig jagad och den kunde operera runt hela Tyskland samtidigt som staten och de styrande gav skydd till nazistmarscher, övervakade och trakasserade vänsteraktivister- och antirasister samt trappade upp sin rasism – i form av t ex förbundskansler Angela Merkels attacker mot ”multikulturen” i fjol som följdes upp av socialdemokraten Thilo Sarrazins, som bl a varit finansminister, som beskrev muslimer som ”undermänniskor”.
Avslöjande om den nazistiska dödspatrullen i Tyskland avslöjar också den kapitalistiska statsmaktens sanna natur. Staten och inte minst dess repressiva organ – militär, polis och säkerhetstjänst – kan beskrivas som ”kapitalistklassens egendom”. Och för kapitalisterna är det arbetarkampen och folkligt motstånd mot nedskärningar, rasism, kapitalisternas plundring av människor och miljö osv som utgör hotet inifrån, inte nazism och rasism. Det bara understryker att kampen mot rasism och nazism måste vara antikapitalistisk, direkt sammanlänkad med kampen för socialism och arbetardemokrati. – Bara en massrörelse och enad kamp kan stoppa nazisternas våld och terror.
RS/Offensiv den 16 november
