Varför är då regeringen samtidigt orolig? En artikel av Andreas Cervenka i Svenska Dagbla- det i söndags (den 17 april) ger en förklaring.
Det handlar om bankerna.
Ett ”robust finansiellt system” kommer tvåa på Reinfeldts och Borgs lista över målsättningar. Bakom detta mål finns alarmerande siffror:
- ”De fyra storbankerna SEB, Swedbank, Nordea och Handelsbankens samlade balansomslutning (skulder och tillgångar) var vid utgången av förra året 11 284 miljarder kronor.”
- ”Enligt Riksbankens senaste stabilitetsrapport är de svenska bankernas beroende av marknadsfinansiering bland de högsta i Europa.” De svenska bankernas utlandslån är en och en halv gånger större än BNP. Det är också 4,5 gånger mer än statsskulden.
Statens enorma kostnader för bankernas kris är den direkta orsaken till den bottenlösa krisen på Irland.
Priset är sänkta löner och pensioner, nedskärningar som kan bli upp till halva offentliga sektorn och en växande massarbetslöshet. På samma sätt agerade den svenska staten för att rädda bankerna i Lettland genom att låta lettiska arbetare och pensionärer betala.
I Sverige finns inte bara bankbubblan. Hushållens skulder och bostadspriserna kommer också att förr eller senare ses som de bubblor de är.
För löntagare och fackföreningar gäller det att inte vänta på sämre tider. Att ta strid nu för att få en del av bankernas och storföretagens vinster lägger den bästa grunden inför en oundviklig nedgång.
Enbart bankerna gjorde 70 miljarder kronor i vinst i fjol.
Per-Åke Westerlund