
En av de strejkande RMT-medlemmarna berättar (RMT är ett av transportfacken):
– Vi la ner arbetet från klockan sex på kvällen den 3 september som starten på en tredagarsstrejk på frågorna om pensionerna, förlusten av jobb och förflyttandet av arbetstillfällen.
Kamp lönar sig
– Efter den första strejkdagen vädjade TLF-administratörerna (Transport for London, motsvarar exempelvis Stockholms Lokaltrafik, SL) och Metronetledningen till RMT och ville förhandla för att försöka lösa våra problem. Efter nio timmars intensiva förhandlingar kände RMT-delegationen att den hade tillräckliga garantier från företagsledningen för att kunna rekommendera fackets nationella ledning att upphöra med resten av tredagarsstrejken och lägga fram överenskommelserna inför ett möte med Metronetrepresentanter den 7 september.Till följd av strejken och att facket inte gett vika, har Metronetmedlemmar i TLF:s pensionsfonder nu fått till stånd ett komplett räddningspaket för sina pensioner, inte bara vaga löften.
Genom sin fasta hållning har de RMT-anslutna Metronetarbetarna skickat en klar och tydlig varning om att de inte kommer att låta sig utnyttjas som syndabockar för den fullständiga röra som denna regerings överenskommelse om offentlig-privat samverkan i tunnelbanesektorn har skapat.
I offentlig regi
De RMT-anslutna Metronetarbetarna vill, tillsammans med sina kollegor inom Tubelines (ett annat underhållsbolag), ha tillbaka sina jobb i offentlig ägo.RMT:s ordförande Bob Crow tillkännagav helt korrekt i förra veckan: ”Konflikten har understrukit behovet av att föra tillbaka underhållsarbetet på Londons tunnelbanor till offentliga sektorn, och detta är vad våra medlemmar och den stora majoriteten av londonborna vill.”
Privatiseringen av offentliga tjänster fungerar inte. Sjuk- och hälsovården, utbildningen och kollektivtrafiken bör vara offentligt ägda och skötta.
Detta är bara början på vår kamp för att t-baneunderhållet ska vara i offentlig ägo.
Jane James