I måndags (22 mars) varslade Handels om strejk från den 1 april. Varslet omfattar 5 000 anställda och berör 65 butiker och 14 lager. Varslet kom efter att avtalsförhandlingarna mellan Handels och arbetsgivarorganisationen Svensk Handel strandat två dagar innan.
Strejkvarslet var det enda rätta. Andra förbund borde göra detsamma. De andra varsel om övertidsblockad m m som hittills lagts av Livs, Pappers och Fackförbundet GS är för tama, med tanke på att arbetsgivarna sagt nej i alla centrala frågor – avtalets längd, lönefrågan, låglönesatsning och företrädesrätten vid bemanning. Mot bakgrund av de extremt långa varseltiderna, ett reultat av ständiga inskränkningar i strejkrätten, är det extra viktigt att redan från början varsla om rejäla stridsåtgärder – strejk.
Efter att Unionen och Sveriges Ingenjörer gjort upp med arbetsgivarna kommer det inte längre finnas ett industriavtal som bildar norm. IF Metall måste nu gemensamt kämpa med de andra LO-förbunden för att bryta ned arbetsgivarnas motstånd, inte minst när det gäller bemanningsfrågan. Varje överenskommelse som avviker från de krav som LO enats bakom är ett hugg i ryggen på de förbund som varslat om konflikt.
Ledningen för Unionen, som organiserar industritjänstemännen, och Sveriges Ingenjörer satte aldrig bemanningsfrågan i förgrunden. Unionen sa innan avtalsrörelsen att man framför allt skulle slåss för lönerna, men skrev under en uppgörelse som bara kostar arbetsgivarna 2,6 procent under en 18-månadersperiod.
Unionen hade krävt 2,6 procent på ett år och ledningen erkänner att medlemmarna är långt ifrån nöjda.
– Det är många som är rätt förbannade och som vill att det ska märkas att de är jäkligt arga bland annat på det här med chefsbonusar och höga aktieutdelningar, och därför skulle vilja ha en konflikt, sa Karin Åberg, ordförande för en av Unionens förhandlingsdelegationer, till fackets tidning Kollega den 22 mars.
De ökade vinsterna, årets miljardrullning till aktieägarna och att makt-eliten fortsätter att dra ifrån visar att det finns pengar.
Avtalsrörelsen gäller dock både löner och jobbtryggheten – rätt till fasta jobb och heltid och mot att fast anställda ersätts av inhyrd personal.
Arbetsgivarna har visat sig beredda att rucka lite på sitt tidigare krav om noll i lönelyft. Men ser fackens krav i bemaninningsfrågan som avgörande för framtiden.
”Arbetsgivarens rätt att leda och fördela arbetet är en grundläggande princip. Den principen har under årens lopp attackerats på olika sätt – främst från de vänsterradikalaste delarna av LO-systemet. Löntagarfondsförslagen på 70- och 80-talen handlade om att helt beröva arbetsgivarna makten över företagen. I den debatt som pågår kring företags möjlighet att använda bemanningsföretag har det funnits sådana övertoner. Det gäller att drastiskt inskränka arbetsgivarnas arbetsledningsrätt”, förklarade en upprörd Urban Bäckström, verkställande direktör för Svenskt Näringsliv, den 15 mars. Strejken på Lagena och Jobbupproret har spelat en viktig roll i att kampen på nytt tas upp mot denna gamla arbetsgivarprincipen.
Bäckströms uttalande ger även besked om att arbetsgivarna är beredda att ta strid och ser en framtid där ”företagen kommer att välja att stå utanför kollektivavtalen”.
Inför strejken gäller det för Handels att mobilisera medlemmar och att tillsammans med andra fack genomföra utåtriktade aktiviteter under den kommande helgen för att dels höja den egna kampmoralen och dels vinna än större stöd hos allmänheten.
Varje strejk – exempelvis kommunalarnas 2003 och vårdstrejken 2008 – har haft ett enormt folkligt stöd. De handelsanställda kan räkna med samma stöd och det måste Handels ledning ta fasta på.
