I ett års tid har papperslösa demonstrerat på Mynttorget. Under det året har ingenting hänt som förbättrat deras situation. I regeringens ögon är de alla här av ”fri vilja”. Men papperslösa är flyktingar som fått nej på asylansökan och idag lever utan rättigheter i Sverige.Samma regering lägger nu fram ett förslag om arbetstillstånd, som underlättar för utländska medborgare att arbeta i Sverige – om ett företag behöver dem. Förslaget gör ingen skillnad för papperslösa.
Hur många gånger har du behövt uppge ditt personnummer det senaste året? Frågan står på ett av Papperslösa i Stockholms flygblad. Några av svaren är: när jag behöver lånekort till biblioteket, när jag går till vårdcentralen, när jag tecknar en försäkring, när jag går med i facket. Det ger en bild av hur avskurna papperslösa är från samhället de lever och arbetar i.
Så kommer då högerregeringens nya förslag om arbetsinvandring. Det innebär att alla som får ett jobb i Sverige också ska kunna få uppehållstillstånd här. ”En revolution” kallade moderata riksdagsledamoten Ulrika Karlsson förslaget när hon talade på onsdagsdemonstrationen den 22 augusti. Hon intygade också att alla som kommer till Sverige ska känna sig välkomna. Talarlistan på onsdagsdemonstrationerna innefattade folk från Etiopien, Azerbajdzjan, Kurdistan, men också Bangladesh, Bolivia och Sudan. Det Sverige de möter är inte ”välkomnande”, utan ett som behöver och gärna tar emot dem som billig arbetskraft, men som inte vill ge dem några rättigheter. Det kommer regeringens förslag inte att ändra på.
ARBETSVISUM INFÖRS helt i näringslivets intresse och har ingenting med de människor som idag befinner sig ”illegalt” i Sverige att göra. Det enda sättet ett arbetsvisum skulle hjälpa de som hittills kommit eller flytt till Sverige vore om det kombinerades med en allmän amnesti.
– Förslaget om arbetsvisum är inte för oss, säger Yacine Asmani, ordförande för papperslösa Stockholm.
– Regeringen vill få det att se ut som om alla som kommer till Sverige kommer av ekonomiska skäl. Vi kämpar för papper åt alla. De kan kalla det för amnesti eller legalisering eller vad de vill, men vad vi vill ha är papper åt alla utan villkor.
– Om man bara tänker på arbetskraftsinvandring, vad händer med alla de som flyr? Vad händer med sjuka, med gamla, med barn? Med dem som behöver vård och hjälp att starta ett nytt liv? undrar Yacine Asmani.
I utredningen som ligger till grund för förslaget står att det är framtaget för att ”snabbare kunna anpassa arbetskraftsinvandringens storlek och karaktär till arbetsmarknadens behov.” Företag ska själva kunna bestämma när de behöver extra, utländsk personal. De ska inte behöva gå ”omvägen” genom Ams, skriver regeringen.
I SAMMA SLAG TAR man också bort fackets möjligheter att säga sitt. Migrationsverket är den myndighet som i fortsättningen kommer att ha hand om den här typen av jobbansökningar. Och Migrationsverket ”bör”, enligt förslaget, kontakta fackföreningarna. Att Migrationsverket övertar Arbetsmarknadsverkets roll är ännu en signal om att man önskar skapa ett skikt av arbetare som är separerade från den övriga arbetsmarknaden, som riskerar sämre villkor och lägre löner. På så vis skapas en press neråt på alla löner.
ARBETARRÖRELSEN har länge kämpat för att alla arbetare ska ha samma rättigheter, oavsett vilket land de kommer från eller jobbar i – men ett sådant system, med lika lön och rättigheter, har aldrig gynnat alliansens bästa vänner, arbetsgivarna.
”Flexibilitet” kallar de det de vill ha, nämligen möjlighet att anställa och avskeda helt enligt egna behov – och pressa lönerna. Arbetsvisum kommer att ge arbetsgivarna den här möjligheten. Det kommer också att förstärka den bild som regeringen vill ge av dem som flyr till Sverige: ”ekonomiska flyktingar”. Genom att kunna säga ”se här, vi låter dem som vill arbeta komma hit” kommer man också att kunna skruva åt den redan omänskligt hårda svenska flyktingpolitiken några varv extra.
Högerregeringen vill gärna få det att verka som om alla som kommer till Sverige kommer för att utnyttja systemet. Göran Persson gjorde samma sak före dem: vi minns hans prat om social turism från Östeuropa – istället blev det svenskar som åkte till Polen för tandläkarbesök…
Att papperslösa själva har valt sin situation är ministrarna Sabunis och Billströms stående svar på varför man inte lyfter ett finger för en regularisering, eller ens för att förbättra deras tillgång till sjukvård och barnens tillgång till skola.
SVERIGE ÄR INTE alls något paradis för den som är på flykt. Sverige är tvärtom ett av de sämsta länderna i Europa att befinna sig i för den som saknar uppehållstillstånd.
Tyskland, Danmark och Sverige – det är de enda länderna i Västeuropa som nekar papperslösa barn rätten till skolgång. Också när det gäller papperlösas sjukvård är Sverige bland de mest restriktiva. Här måste man som papperslös t o m betala för akutsjukvård, vilket inget annat land än Österrike kräver. I en undersökning som Läkare utan gränser gjorde för två år sedan om papperslösas sjukvård, säger 82 procent att de har stött på hinder när de sökt vård.
VISSA HAR NEKATS HJÄLP av personalen för att de saknat personnummer, andra har inte vågat gå till vårdcentralen över huvud taget.
För vårdcentralerna blir att hjälpa eller inte en ekonomisk fråga. Eftersom det saknas ett system som ersätter dem om de tar emot papperslösa, går de med förlust. För inte många papperslösa kan betala vad vård och mediciner egentligen kostar, utan subventioner. Att besöka en läkare kostar mellan 150 och 200 kronor för den med personnummer – för den utan omkring 2 000 kronor. Förlossningsvård är gratis för alla svenska medborgare. För ickemedborgaren kostar en födsel 21 000 kronor – om den sker utan komplikationer, vill säga.
Hur många papperslösa som finns i Sverige är det ingen som vet. 20-30 000 säger vissa. Andra säger att det kan röra sig om det dubbla.
SAC ÄR IDAG DET ENDA fackförbundet som organiserar papperslösa. LO har hittills inte gjort det med motiveringen att man inte kan försvara ”illegala arbetare” – men SAC har visat att det går. De har förhandlat med både företag och privatpersoner som anställt papperslösa och vägrat betala eller betalat för lite.
Som påtryckningsmedel har de använt allmänhetens öga: när ett städföretag som anlitades av ett stort hotell vägrade att betala sina papperslösa anställda, hotade SAC med att ha en manifestation i hotellobbyn, och när en familj inte ville kännas vid sin papperslösa hemhjälp när det blev lönedags, satte man upp lappar och delade ut flygblad i närområdet.
När han intervjuas av ETC går LO:s andre ordförande, Erland Olausson, vilse i sina egna argument i försöken att motivera varför LO inte hjälper papperslösa. ETC påpekar att argumentet att det inte går att organisera olagliga flyktingar faller på just exemplen med SAC och fackföreningar i andra länder, till exempel USA. Olausson tvingas då värja sig med att man det finns fler papperslösa i USA, och att många av dem har bott i landet i över 25 år. Eftersom det inte finns någonting som tyder på en mer generös flyktingpolitik och eftersom det är omöjligt för många av de papperslösa att återvända till fattigdom, krig eller politiskt förtryck, finns det ingenting som säger att Sveriges situation inte kommer att likna USA:s om några år.
NÄR REGERINGEN NU dessutom på flera fronter försöker spela ut arbetare mot arbetare, med ändrade a-kasseregler och försök att skapa en låglönemarknad med pigjobb och invandrad arbetskraft på sämre villkor, är det hög tid för facket att agera och börja organisera papperslösa nu.
Enligt Yacine Asmani har Papperslösa länge samtalat med LO, och han säger att det äntligen gett resultat och att allt tyder på att LO kommer att öppna ett kontor för papperslösa.
Ulrika Waaranperä
