Tusentals arbetare har avskedats och tiotals har fängslats efter en vild strejk som samlade tiotusentals textilarbetare i Bangladesh. De som har varit ute i demonstrationer på gatorna har attackerats med gummikulor av polisen.
Bangladeshs textilarbetare har usla arbetsförhållanden och en av världens lägsta löner på i snitt runt 600 kronor i månaden. Det är mindre än en femtedel av landets levnadslön, vilket innebär att många arbetare jobbar många extra timmar och tvingas ta lån för att försörja sina familjer. I många fall räcker en hel månadslön knappt till att betala hyran.
De strejkande arbetarna ställde krav på en tredubbel löneökning, vilket bara är ett steg mot vad som verkligen behövs. Flera ministrar lovade under december att diskutera lönesituationen, men enbart efter att strejken hade hållit på länge nog för att verkligen göra en inverkan.
Strejken bröt ut bland arbetare i industriområdet Ashulia utanför huvudstaden Dhaka i början av december, då tiotusentals textilarbetare lämnade sina arbetsplatser i protest mot de låga lönerna. Strejken ledde till att över femtio fabriker stängdes ner. Det är fabriker som producerar kläder till bland andra H&M, Zara och GAP.
När de strejkande arbetarna demonstrerade på gatorna möttes de av polisrepression. Bland annat skadades tio personer av polisens gummikulor och ett trettiotal har gripits, vilket inkluderar sju fackföreningsledare och en journalist som rapporterade om strejken.
Nu är fabrikerna åter igång med produktionen, men minst tio fackföreningsledare har tvingats gå under jorden och uppemot 3 500 arbetare har sparkats efter strejken. Flera arbetare kommer även att ställas inför rätta. För att stoppa strejken och protesterna använde sig myndigheterna av en lag som ger dem särskilda befogenheter att omhänderta och åtala människor som anses som motståndare till landets säkerhet. Lagen, som egentligen brukas under krigstider, har i detta fall grovt missbrukats.
Klädföretagen tar inget ansvar för de som tillverkar kläderna de säljer, och de ställer inga krav på att leverantörerna ska ge arbetarna acceptabla löner och arbetsförhållanden. Det handlar om att tjäna så mycket pengar som möjligt för både företagen och fabriksägarna. Därför är det bara arbetarna själva som kan och måste kämpa för sina rättigheter, så som de gjorde i Ashulia i december.
Kampen måste fortsätta och utökas för att arbetarna ska vinna bättre löner och villkor och visa att de kan stå upp mot kapitalets regim. ■
