”Landets pensionärer är på krigs- stigen. Vreden är begriplig. Alliansregeringens omläggning av skattepolitiken har placerat pensionärerna i strykklass. Inkomst av pension beskattas numera betydligt hårdare än löneinkomster”, skrev LO-Tidningen i en ledare rubricerad ”Pensionärsupproret” den 14 januari.Och missnöjet jäser bland landets 1,8 miljoner pensionärer.
Inte minst riktas missnöjet mot regeringens orättvisa skattepolitik, som har betytt skattesänkningar till dem som har jobb (mest till högavlönade män) samtidigt som pensionärer, sjuka och arbetslösa fått straffskatter och straffavgifter.
Fakta talar sitt eget språk. Sverige är ett av de få länder där pensionerna (uppskjuten lön) genomgående belastas högre än arbetsinkomster.
Till följd av regeringens skattepolitik betalar en pensionär idag omkring 700 kronor mer i skatt per månad än vad en löntagare med motsvarande inkomst gör. De närmaste tre åren kommer skillnaderna att bli ännu större, eftersom pensionären inte kommer att få sin inkomst uppräknad när den så kallade bromsen i pensionssystemet slår till.
”En person som gick i pension 2006 fick ut nästan 65 procent av sin nettolön i nettopension. 2012 får han eller hon inte ut mer än strax över halva nettolönen, 52 procent”, konstaterar Pensionärernas Riksorganisation (PRO) i sin rapport Rättvisa skatter – om beskattning av arbetsinkomster och pensioner.
Inför valet kräver PRO:
• Rättvis skatt och juste pension – lika skatt vid lika inkomst.
• En kraftsamling kring vård och omsorg för äldre.
PRO efterlyser också en utvärdering och översyn av pensionssystemet, men mer rätt vore det väl att kräva att det nya pensionssystemet skrotas?
Den uppgörelse mellan den dåvarande högerregeringen och Socialdemokraterna 1994 som ligger till grund för dagens pensionssystem har visat sig vara precis så dålig och orättvis som det fanns anledning att frukta. Uppgörelsen innebar både att antalet intjänande år ökades kraftigt och sänkta framtida pensioner.
Enligt Riksförsäkringsverkets förre generaldirektör K-G Scherman kommer det nya pensionssystemets orättvisor innebära att den framtida pensionen bara kommer att motsvara 40 procent av lönen.
Dessutom innebar uppgörelsen att pensionspengarna började användas till att hålla börskurserna uppe. Något som i sin tur gjorde att vi femton år senare kunde läsa att: ”De fyra AP-fonderna har tappat 225 miljarder kronor i börskraschen. Det är 25 procent av kapitalet och medför med all sannolikhet nedjusterade pensioner i vår, vilket slår igenom i pensionsutbetalningarna från 2010).” (Affärsvärlden i december 2008).
”Jag är säker på att det vi gjort inte kommer att vara populärt om 20 år när de som går i pension ser vad vi gjort”, erkände Göran Persson 2005 rättframt när han som statsminister (S) besökte Australien och Nya Zeeland 2005.
När nu bromsen slår till sänks pensionen för 80 procent av landets pensionärer i år och nedgången fortsätter de kommande åren. Först år 2013 höjs de igen, enligt en prognos från Pensionsverket.
Ett villkor för en rättvis och juste pension är att pensionsuppgörelsen rivs upp.
Den sänkta pensionen nu kommer efter ett 00-tal som inneburit att ett pensionärspars köpkraft minskade med 560 kronor i månaden.
Det behövs ett pensionärsuppror mot högerpolitiken och pensionsuppgörelsens partier.
Fackföreningarna måste backa upp de äldres kamp och tillsammans med pensionärernas organisationer ordna demonstrationer och andra former av manifestationer med sikte mot en gemensam protestdag – för fasta jobb med en lön som det går att leva på, återupprättad välfärd och omedelbar höjning av pensionen.
