”Integration bygger på arbete och möjlighet till egen försörjning. Därför är regeringens arbetslinje också integrationspolitik”, läste statsminister Fredrik Reinfeldt i regeringsförklaringen. Den nye integrationsministern, Erik Ullenhag, fyllde på med att ”Det blir ett tydligt fokus på att människor snabbt ska komma i arbete och lära sig svenska språket”.Med eller utan Sverigedemokraternas inverkan fortsätter regeringen en kurs där invandrare pekas ut som problem. Regeringen vill vinna stöd genom att prata om ”brister” och ge sken av att agera. I verkligheten har den ingen politik för varken jobb eller bättre utbildning.
Regeringen säger att den ska ”förbättra integrationen”. Men ingen regering tidigare har ökat segregationen så snabbt som Reinfeldts högerallians. Arbetslösa, sjuka och fattiga pensionärer har fått drastiskt sämre villkor medan bonusar och aktieutdelningar regnar över de rika. Hyresgäster är diskriminerade jämfört med villaägare.
Det finns 225 000 arbetslösa i Sverige idag. Upp mot 100 000 av de arbetslösa har förlorat jobbet de senaste två åren, under Reinfeldts regeringsperiod.
Undervisningen i allmänhet och inte minst Svenska för Invandrare och KomVux, har drabbats av nedskärningar och blivit ett geschäft för giriga privatföretag.
Regeringens nya plan har flera syften. Den ingår också i strategin att skapa en nya låglönemarknad. Ett motiv för att sänka a-kassan var att tvinga arbetslösa att söka jobb för lägre löner. Arbetslösa invandrare ska på motsvarande sätt pressas att ta låglönejobb. Så ska villkoren på hela arbetsmarknaden fortsätta att försämras, samtidigt som risken ökar för splittring mellan olika grupper.
Regeringen vill också konkurrera med Sverigedemokraterna. Men i själva verket fortsätter Reinfeldt att bädda för SD. Dess åtgärder för ”integration” kommer att misslyckas därför att hela regeringens politik kommer att fortsätta öka orättvisorna. Dessutom hänger SD-rasismens propaganda inte på andelen arbetslösa eller svensktalande.
Att stoppa SD kräver en fortsatt massrörelse i linje med demonstrationerna de senaste veckorna. Det är aktivitet på arbetsplatserma, skolorna och i bostadsområden som pressar tillbaka rasismen. Framför allt är det gemensam kamp som drar undan mattan för rasismen.
SD:s Erik Almqvist klagade i radiodebatten mot Arne Johansson, Rättvisepartiet Socialisterna, över ”klimatet” efter valet – det är precis så det ska vara. SD:s väljare och anhängare har tvingats hålla en låg profil.
Men etablissemanget oroas över rörelsen underifrån. Svenska Dagbladet (M) anklagade biskop Eva Brunne för att inte hålla ”god ton” när hon i sin predikan inför riksdagsledamöterna refererade till den antirasistiska massprotesten den 4 oktober, ”en politiserad demonstration”. DN:s ledarskribent Hanne Kjöller klagade på ”vänsterdemonstrationer” och hänvisade till stenkastningen i samband med demonstrationerna under EU-toppmötet i Göteborg 2001.
Men vilket alternativ har dessa kritiker till gräsrötternas starka antirasism? DN i söndags gullar med SD:s ökände partisekreterare Björn Söder på en helsida.
V-ledaren Lars Ohly har fel när han utnämnde Fredrik Reinfeldt till ”antirasist”. Gräsrotsrörelsen mot SD-rasismen har inget att hämta hos högerregeringen. Den antirasistiska kampen underifrån mot måste handla om förbättrade villkor för alla arbetare, ungdomar och pensionärer, mot kapitalistisk utsugning och högerpolitik.
