På onsdag den 30 november (N30) går uppemot tre miljoner offentligt anställda i Storbritannien ut i storstrejk mot högerregeringens nedskärningar i allmänhet och försämring av pensionerna i synnerhet. N30 – de offentligt anställdas strejk – är den största sedan generalstrejken 1926.Samma dag kommer offentligt anställda runt om i Europa att genomföra protestaktioner mot EU-politikens förödande svältkurer.
Idag är Storbritannien ett lika ojämlikt samhälle som under 1800-talet.
Nedskärningar i den offentliga sektorn skulle ge jobb i den privata sektorn påstod regeringen. Men det var bara nonsens. Arbetslösheten har rusat i höjden. I september i år var nästan en av tio utan jobb. Över en miljon unga är utan jobb, drygt en femtedel av alla unga.
Nedskärningar och skattehöjningar på över 452 miljarder kronor var nödvändiga för att få ner underskottet, påstod regeringen. Men nu ökar underskottet och lånebehovet växer till följd av ökad arbetslöshet och minskade skatteinkomster.
Den brittiska regeringen vill att offentligt anställda ska arbeta mer och samtidigt få mindre i lön och pension. När offentligt anställda protesterar hotar regeringen med nya antistrejklagar. ”De strejkandes motiv är avskyvärda”, bölade regeringsmedlemmen Francis Maude.
– Maudes utfall visar att regeringen har tappat fotfästet. Det som är avskyvärt är att regeringen vill sno våra pensionspengar för att betala av ett underskott som har skapats av giriga samvetslösa bankirer”, replikerade PCS generalskreterare Mark Serwotka. PCS är statstjänstemännens fack och ett av de fackförbund som strejkar.
Totalt strejkar närmare 30 fackförbund. N30 är bara början. Nästa steg borde bli en total generalstrejk för att fälla regeringen och stoppa högerpolitiken.
Dagen efter den brittiska storstrejken kommer de grekiska facken att genomföra en ny generalstrejk. Det blir den första stora utmaningen mot den så kallade teknokratregeringen som EU och Internationella valutafonden (IMF) har installerat på ett kupparat sätt. Demokratiska fri- och rättigheter offras på kapitalismens krisaltare.
I förra veckan, den 24 november, stannade Portugal till följd av fackens 24 timmar långa generalstrejk.
Enligt facken deltog över tre miljoner arbetare i strejken, vilket är fler än i generalstrejken för ett år sedan. Under strejkdagen hölls stora demonstrationer runt-om i Portugal, tiotusentals tågade på Lissabons gator.
Den portugisiska generalstrejken den 24 november, som har föregåtts av flera massdemonstrationer under hösten, riktades mot de drastiska nedskärningarna som regeringen genomför på order av ”katastrojkan” – EU, Europeiska centralbanken (ECB) och IMF.
Portugal är ett av EU:s fattigaste länder.
Hälften av de officiellt 700 000 arbetslösa får inget understöd alls.
En lärare i Portugal tjänar inte mer än 9 700 kronor i månaden, minimilönen är så låg som 4 300 kronor i månaden.
Katastrojkans svältkur gör ont värre. Förutom att skära bort en tiondel av kostnaderna för utbildning, sjuk- och hälsovården sänker regeringen löner och pensioner samt skär ner i en rad bidrag till barnfamiljer och fattiga hushåll. Vidare ska arbetstiden öka från 40 timmar i veckan till 42,5 och privatiseringtakten trappas upp.
Samtidigt som Portugal beordras genomföra de största nedskärningarna någonsin, flyr det inhemska kapitalet landet. Aldrig har en så stor summa förts ut ur Portugal som under första halvåret 2011. ”Arbetare, unga arbetslösa och pensionärer får betala en kris de inte skapat”, som facken påpekar. Men bankerna och storbolagen, som har orsakat krisen hålls om ryggen.
Tiden är mogen för en alleuropeisk storstrejk mot ”katastrojkan”, kapitalism och högerpolitik – för demokrati och arbetarpolitik.
Per Olsson
