
Den 16 december attackerades Jamju, en by norr om Barzan. Bombräden tvingade 350 familjer att fly och fyra dödades. Den 25 och 26 december bombades åtta byar i Dahukprovinsen, 2 000 civila tvingades att fly. Totalt har tiotusentals civila flytt sina hem för att skydda sig från flyganfallen. Under bara en dag bombades 15 kurdiska byar, varav vissa har totalförstörts. För att möjliggöra flygattackerna från Turkiet tillåter USA nu turkiska stridsplan i Iraks luftrum.
Efter att ha fått grönt ljus från USA har Turkiet systematiskt bombat de autonoma kurdiska områdena i norra Irak. Tiotusentals har tvingats fly från sina hem och byar. Turkiets makthavare är rädda för att det lilla självstyre som kurderna har fått i norra Irak ska inspirera kurder i Turkiet och hela regionen. Den turkiska staten har gång på gång visat sig vara beredd att blodigt slå ned varje rörelse eller situation som skulle kunna ge det minsta hopp till kurderna.
Turkiet, som påstår att flygangreppen endast riktas mot PKK:s gerilla, har gång på gång attackerat den kurdiska civilbefolkningen i Qendilområdet. De fattiga byborna har efter flyganfallen förlorat såväl boskap som tak över huvudet och står nu utan levebröd.
Irak är redan en krigsskådeplats sedan den amerikanska invasionen och ockupationen. Att Turkiet angriper de norra delarna av Irak skapar ytterligare instabilitet och desperation. Detta slår hårt mot redan fattiga som alltid drabbas värst. Även miljön i bergsområdena har nu drabbats hårt av beskjutningen.
USA:s stöd
Enligt Pentagon hjälper USA Turkiet att spåra kurdiska gerillasoldater i Irak. Bryan Whitman från försvarsdepartementet säger att ”USA fortsätter att hjälpa den turkiska regeringen med information som kan hjälpa dem att slå ned upprorsmän i området”.Även tidningen Washington Post rapporterar om att de turkiska attackerna sker med hjälp av amerikansk underrättelsetjänst.
Turkiet påstår att de intervenerar i södra Kurdistan för att driva bort PKK. Men målet är att öka Turkiets ekonomiska och politiska makt i regionen. Anledningen till att man har riktat blickarna mot södra Kurdistan är områdets oljetillgångar.
Vad den turkiska imperialismen är ute efter är regionens olja och landområden. På samma sätt som USA när de invaderade Irak, är det oljan som står högst upp på dess önskelista.
Det turkiska anfallet har en negativ inverkan på medvetenheten hos den kurdiska befolkningen i hela regionen. En kurdisk socialist från norra Irak berättar för Offensiv:
– Våra kurdiska ledare i norra Irak är korrupta, vår levnadssituation har inte förbättrats med det lilla självstyre vi fått. Fattiga bönder lever fortfarande på luft, folket svälter medan ledarna fyller sina fickor. Men de turkiska attackerna har skapat en stämning av enighet, en enighet över klassgränser som inte fanns tidigare.
Unga kurder i Turkiet har intagit gatorna i protest och satt eld på bilar. Detta visar på en frustration över den rådande situationen, men kan inte erbjuda någon lösning.
Det är bara den kurdiska arbetarklassen och de fattiga som med stöd av arbetare och fattiga i Turkiet, Irak, Iran och internationellt kan sätta stopp för våld och förtryck.
Kristofer Lundberg