Turkiet: Militärens kuppförsök och Erdogans repression

2016-07-27 11:31:46


Soldater under kuppnatten.

Kuppmakarna lyckades inledningsvis ta över nationella säkerhetstjänstens högkvarter i huvudstaden Ankara, liksom polisskolan och polisens träningsanläggning, efter hård flygbombning. De tog kontroll över flygplatserna i Ankara och Istanbul. Polishus, AKP-kontor, centrala internetservrar, de två broarna över Bosporen som förbinder de asiatiska och europeiska delarna av Istanbul togs också över. Parlamentet, där alla politiska partier var i session, bombades flera gånger av stridsflygplan, och presidentpalatset attackerades.
Komplottens kärna hade sitt ursprung i högsta militärhögkvarteret, landets största militära flygbas och i arméns gendarmerihögkvarter. Kuppmakarna tog kontroll över den statliga radion, och de största privata TV-kanalerna samt den statliga televisionen, varifrån de sände ett uttalande om övertagandet av den politiska makten. De utfärdade utegångsförbud och undantagstillstånd, samt argumenterade för en ny konstitution.

Erdogan och premiärministern vädjade till folk att göra motstånd mot kuppförsöket. Konkurrerande flyglar inom statsapparaten möttes i våldsamma konfrontationer hela natten, medan polisapparaten i stort sett var Erdogan trogen. Uppmaningar från moskéerna utfärdades också om att samlas bakom regeringen. Ett par tusen personer, mestadels högerislamister och AKP:s kärnsupportrar, kom ut på gatorna. Flygplan och helikoptrar från armén sköt mot demonstrationer i de två största städerna. På lördag morgon hade mer än 150 statliga stridande på båda sidor och över 50 civila dödats.
En majoritet av befolkningen och alla politiska partier är emot en återgång till militärt styre, och de flesta av arméns soldater är värnpliktiga som inte var redo att sluta upp bakom kuppmakarnas och bödlars våld. Kuppmakarna är privilegierade tjänstemän, intresserade av att ta makten för egen del. Kuppen saknade därför tillräcklig social och politisk bas för att kunna fullbordas. Den viktigaste organisationen för de turkiska storföretagen  (TUSIAD) och den amerikanska imperialismen via president Obama, gjorde klart att de inte skulle ge något stöd.

Turkiet befinner sig i en växande politisk kris som intensifierats sedan förra årets val, med en ökad kris i ekonomin och minskat socialt stöd för Erdogans regim. AKP-regeringen har använt rättsväsendet för att undertrycka oppositionella inom och utanför parlamentet, och armén för att krossa den kurdiska oppositionen. Försöken att tvinga igenom en konstitutionell förändring till ett presidentstyre är en del av samma förstärkta bonapartistiska tendens. Detta repressiva sätt att lösa det politiska dödläget har skapat de verktyg som kuppmakarna nu försökte vända mot AKP. Även om båda sidor döljer sina mål bakom en demokratisk fasad, erbjuder båda bara varianter av kapitalistiskt diktatoriskt styre över majoriteten – en civilklädd och den andra i uniform. Dessa metoder kan inte lösa krisen i landet, utan bara förvärra den, och kommer att provocera större turbulens i framtiden.

CWI och dess sektion i Turkiet, Sosyalist Alternatif, fördömer kuppförsöket som hjälper Erdogan att förstärka sin diktatoriska agenda. Enade massinsatser av arbetarrörelsen och ungdomar, vänstern och HDP behöver organiseras. Arbetarrörelsen och vänstern måste snarast organisera självförsvarskommittéer mot våld på båda sidor. En tredje politisk pol runt arbetarklassen, de fattiga och ungdomar behöver byggas för att stoppa våldet, alla attacker mot demokratiska och politiska rättigheter, statens offensiv mot det kurdiska folket och den nyliberala politik som försvaras av kapitalistklassens båda fraktioner.
Endast kamp för socialistisk förändring, kopplad till arbetarsolidaritet i Mellanöstern, Europa och internationellt, kan sätta stopp för kaoset och våldet som nu drabbar Turkiet. ■


Över 3 000 officerare och 200 domare vid högsta domstolen greps omedelbart. Tillsammans med tusentals poliser anklagas de för att ha ingått i konspirationen mot presidenten. I måndags, en vecka efter kuppförsöket, utfärdades arresteringsorder på 42 journalister. 211 anställda på Turkish Airlines har sparkats.
Även universitet och skolor har blivit måltavlor i den turkiska statens jakt på politiska motståndare. 21 000 pedagoger på privata skolor har fått lärarlicensen indragen, 15 200 vid statliga skolor stängts av från tjänstgöring, 1 577 skolchefer har beordrats lämna turkiska universitet.
Erdogans svar har varit en total repression där varje journalist som kritiserar honom, varje parlamentsledamot som inte röstar med honom och varje rättsinstans som inte följer hans vink ses som förrädare.
Nu pekar Erdogan och hans domstolar ut alla turkiska kritiker oavsett läger som anhängare av terroriststämplade Hizmet-rörelsen och alla kurder oavsett läger som anhängare av terrorstämplade PKK.
Kuppen är ett resultat av splittringen i toppen i den turkiska staten, inklusive Erdogans planer på att avskeda domare.
Utan egen majoritet i parlamentet skulle Erdogan ställas inför rätta för sin roll inom den största korruptionshärvan i landets historia som han och hans familj varit inblandad i.
Nationalisterna som stärkts av AKP-regeringens retorik har flyttat fram sina positioner och skulle Erdogan avsluta kriget mot kurderna skulle det kunna resultera i att han tappar sin majoritet vid nästa val. MHP (fascistiska ”Nationella Aktionspartiet”) driver hårt på för ett fullskaligt krig mot kurderna.
Vid demonstrationer och upplopp har fascisterna ropat slagord för folkmord. Kriget mot kurderna har redan krävt över 8 000 människoliv, drivit 500 000 på flykt och jämnat 9 kurdiska städer med marken. De kurdiska städerna attackerades för att det prokurdiska vänsterpartiet HDP vunnit majoritet i dessa städer  och i parlamentet blockerat att AKP fick egen majoritet.

Såväl Human Rights Watch som FN har konstaterat att civila massakrerats i ett tiotal kurdiska städer som bombats sönder. Detta måste givetvis utredas av oberoende domstolar. Även Amnesty kritiserar Turkiet för dess kollektiva bestraffning av kurderna efter valet.
Men den svenska regeringen och EU är fortsatt tysta. EU:s flyktingavtal med Turkiet som förhandlades fram under pågående massakrer i kurdiska städer, är den stora orsaken till den svenska och de europeiska regeringarnas tystnad.
Endast en massiv mobilisering från de turkiska och kurdiska massorna kan stoppa militären, stoppa Erdogan och måste därefter inleda en nödvändig socialistisk revolution för att garantera fred och frihet. ■

 

Vill du hjälpa till? Offensiv och Socialistiskt Alternativ behöver ditt stöd!

 

Med reaktionär blåbrun högerregering och otaliga kapitalistiska kriser behövs mer än någonsin en röst som försvarar arbetares rättigheter, bekämpar rasism och sexism, kräver upprustning av välfärden och tryggare jobb istället för försämrad anställningstrygghet, fortsatta nedskärningar och marknadshyra. Som ger ett socialistiskt alternativ till kapitalismens orättvisor, klimatkris, krig och flyktingkatastrofer.

Stöd vårt arbete: Swisha valfritt belopp till 123 311 40 48. Om du vill engagera dig mer finns mer info här!