Kammaråklagare Rolf Hille-gren chockade många när han påstod att tilltvingat sex där offret har en relation till förövaren är att betrakta som en ordningsförseelse snarare än en våldtäkt. Hillegren har nu stängts av från alla sexualbrottsärenden, men han är tyvärr inget enstaka rötägg. Det krävs en mer genomgripande förändring av både rättsväsendet och samhället för att på riktigt sätta stopp för det sexualiserade våldet.– När man säger våldtäkt tänker man mest på riktiga ruggiga våldtäkter. Men tar man en man och en kvinna som känner varandra och kvinnan säger att hon inte har lust idag, men mannen kör ändå. Visst är det oschysst, men kanske inte värt två års fängelse. Det liknar mer en ordningsförseelse.
Det var i en intervju i Svenska Dagbladet den 14 augusti som Hillegren gjorde det hårresande uttalandet. I ett försök att förklara sig har han sedan även uttryckt att: ”att inte ha samlag mot någons vilja är en utmärkt umgängesregel som dock passar bättre i etikettböcker än i lagböcker”. Med det bemötandet från rätts- väsendet är det kanske inte så konstigt att 90-95 procent av dem som utsatts för sexualbrott aldrig anmäler dem till polisen. Av de våldtäktsanmälningar som ändå görs leder endast 12 procent till åtal, en siffra som är 4-7 procent i Hillegrens åklagarkammare City i Stockholm. En annan av åklagarna i City, Anders Sundholm, frågade under en rättegång 2007 ett fjortonårigt offer för en gruppvåldtäkt om det varit ”något kul”, varpå flickan bröt ihop och fick föras till psykakuten.
Det är uppenbart att Hillegrens liksom Sundholms åsikter påverkar deras yrkesutövande och att det säger något om rättsväsendet att de båda har fått behålla sina jobb. Rättvisepartiet Socialisterna kräver Hillegrens omedelbara avgång, inte bara från sexualärendena utan även från åklagarpos- ten.
Som feminister och socialister måste vi dock se att frågan är större än så om vi verkligen vill sätta stopp för det sexualiserade våldet. Våldtäkt inom äktenskapet, som Hillegren ifrå-gasätter, kriminaliserades först 1965 efter en hård strid i frågan. Det var en stor seger för kvinnokampen med tanke på att runt en tredjedel av de anmälda våldtäkterna och antagligen ännu fler av de icke anmälda idag sker inom en nära relation.
Idag är våldtäktsbegreppet åter hotat genom en ny rättspraxis som försvårar för fällande domar. Den nya praxisen var upprinnelsen till Hillegrens uttalande och innebär att det inte längre ska räcka att brottsoffret har en mer trovärdig berättelse än den åtalade i fall där ord står mot ord. Praxisen har redan lett till frianden och sänder ut signaler till alla våldsutsatta kvinnor om att de inte kommer att bli trodda om de anmäler. Syftet med praxisen har varit att öka rättssä-kerheten, men med tanke på den förnedring det ofta innebär att gå igen- om en rättegång vore det förvånande om någon kvinna skulle vilja anmäla en man på pin kiv.
Snarare än hårdare beviskrav krävs en reformering av domstolsväsendet om man vill öka rättssäkerheten även för brottsoffren. Rättvise- partiet Socialisterna föreslår att sexualbrott borde skötas av en domstol där all personal är genusutbildad och brottsoffer garanteras ett bemötande fritt från sexism. Brottsoffret ska ha rätt till stödpersonal genom hela processen. Landets kvinnojourer borde också ha rätt att påverka tillsättningar inom dessa domstolar. Män som döms för sexualbrott måste även få behandling.
Samtidigt måste kampen mot det sexuella våldet föras på en bredare front. Rättvisepartiet Socialisterna stödjer Elevkampanjens arbete på högstadie- och gymnasieskolor med kampanjen ”Vägra Kallas Hora” och kräver även utbildning i feministiskt självförsvar i skolan för alla tjejer. Feministiskt självförsvar innebär att tjejer tillsammans tränar sig i att verbalt och fysiskt säga ifrån mot det sexuella våldet och sexismen.
Kampen mot sexismen är även en klassfråga och måste föras inom fack- en och på arbetsplatserna. Medan män som Hillegren förminskar kvinnoförtrycket till ordningsförseelser är det viktigt att påpeka att såväl våldtäkter som sexuella trakasserier eller utsuging av kvinnors arbete, betalt som obetalt, är alla delar av ett och samma förtryck och måste mötas med gemensam kamp underifrån!
AnnaMaria Berggren Ericsson
