foto: Offensiv
FN:s flyktingorgan UNHCR utkom den 19 juni med den årliga rapporten Global Trends som visar hur situationen och förhållandena för flyktingar runt om i världen är. Och rapporten är skakande.
Hela 65,6 miljoner är tvingade på flykt på grund av samhällssystemets fasor: Krig, terror, våld, förföljelse och förtryck. Det är en ökning med 300 000
jämfört med fjolårets totalsiffra och nära en fördubbling jämfört med år 1997, då 33,9 miljoner var på flykt. Under år 2016 tvingades 10,6 miljoner fly sina hem, vilket innebär att någon var tredje sekund tvingades på flykt. Totalt är idag var 113:e person en flykting, vilket är en brutal påminnelse om och ett fruktansvärt mått på vilket slags samhälle vi lever i.
– Hur man än räknar är detta en oacceptabel siffra och det visar mer än någonsin behovet av solidaritet och gemensamma insatser för att förhindra och lösa kriser samt tillsammans se till att världens flyktingar, internflyktingar och asylsökande är fullgott skyddade och tas hand om medan vi letar efter lösningar. Vi måste göra mer för dessa människor. I en värld fylld av konflikter behöver vi beslutsamhet och mod, inte rädsla, kommenterade FN:s högkommissarie för flyktingar, Filippo Grandi, rapporten i UNHCR:s pressmeddelande.
Två tredjedelar av alla flyktingar, eller 40,3 miljoner, är så kallade internflyktingar, fördrivna i sina hemländer. Under fjolåret var Syrien fortsatt det land som flest flydde från (5,5 miljoner) på grund av det pågående kriget. Det innebär också att grannlandet Libanon rymmer flest flyktingar i förhållande till sitt invånarantal, där var sjätte person i landet är en flykting, följt av Jordanien (en av elva) och Turkiet (en av 28).
Konflikten i Sydsudan är också en bidragande faktor till antalet flyktingar i världen, och totalt har 1,87 miljoner flytt landet sedan i juli 2016 då de pågående fredsförhandlingarna bröt samman. Sydsudan står också enligt rapporten för det snabbast växande antalet flyktingar just nu.
Syrien står fortsatt för flest antal totala flyktingar och internflyktingar i världen, med 12 miljoner (omkring två tredjedelar av dess invånarantal). Om man räknar bort flyktingsituationen för palestinier, som har pågått under väldigt lång tid, är de övriga länderna med flest totala flyktingar ifrån Colombia (7,7 miljoner, varav nästan alla är internflyktingar), Afghanistan (4,7 miljoner), Irak (4,2 miljoner) och Sydsudan (3,3 miljoner).
Vidare uppges att hälften av alla flyktingar i världen är barn, men då räknar man inte med de 75 000 ensamkommande flyktingarna i världen. Antalet asylsökande i världen är enligt rapporten 2,8 miljoner.
En halv miljon flyktingar har ”återvänt” till sina hemländer sedan fjolårets rapport, men många av dessa fall handlar om afghaner som brutalt har utvisats dit. Även 6,5 miljoner internflyktingar har fått nya hem, men UNHCR beskriver båda dessa fall milt med att de har ”återvänt till icke ideala förhållanden där de möts av osäkerhet”.
Samtidigt som situationen runtom i världen blir allt värre fortsätter Fort Europa – ett projekt som bara har till syfte att gynna EU:s kapitalistiska elit och samtidigt splittra motståndet underifrån mot ökade orättvisor – och resten av västvärlden att resa sina murar allt högre. Hetsen mot flyktingar trappas upp från såväl borgerliga media som politiker och myndigheter. Polisen beordras bedriva klappjakt på flyktingar och de ifrågasätts och misstänkliggörs hela tiden.
Dessutom använder man fruktansvärda terrordåd för att trappa upp rädslan och piska upp hatet mot människor med icke västerländsk etnicitet. Nazistiska terrordåd, eller terrordåd/hatbrott från vita personer, lägger man dock ingen särskilt vikt på och sällan klassas det ens som terrordåd.
FN:s högkommissarie för flyktingar, Filippo Grandi, har rätt i att det behövs solidaritet och gemensamma insatser, men inom ramen för kapitalismen är det omöjligt att råda bot på grundorsakerna till att människor tvingas till flykt. Vapenindustrin är en mångmiljardindustri där fortsatta krig och konflikter är bästa receptet för fortsatta vinster, och olika storföretags och imperialistiska staters intressen i naturresurser, billig arbetskraft och geopolitiska områden innebär att arbetarklassens folk och dess intressen helt körs över – via krig, utsugning, exploatering med mera.
För att verkligen förändra situationen till det bättre krävs det att gräsrotsorganisationer, fackföreningar och alla arbetarklassens folk går samman i gemensam kamp mot kapitalismen. Det handlar om att bygga upp demokratiska arbetarrörelser som för kamp mot krig, rasism, klassklyftor och högerextremism i alla dess former.
Rättvisepartiet Socialisterna säger:
• Stoppa tvångsutvisningarna och polisjakten på flyktingar.
• Återinför asylrätten. Amnesti för ensamkommande.flyktingbarn och papperslösa.
• Riv Fort Europas murar. Säkra vägar till Europa för flyktingar. Avskaffa Dublinförordningen. Riv upp EU:s avtal med Turkiet och Afghanistan.
• Masskampanjer mot rasism och skuldbeläggning av flyktingar.
• Gemensam kamp för jobb, välfärd, bostad och ökade resurser till kommunerna – låt rika, banker och storföretag betala.
• Global kamp mot imperialismens plundring och militarism.
• Bygg en massrörelse mot terror och våld – för en socialistisk värld i fred och frihet.
