Varför fungerar belöningar så dåligt? Eller gör de verkligen det? Det beror säkert på vad man menar med begreppet, men det vanligaste torde vara den procedur där någon tilldelar en annan något där värdet av det man får beror på hur en viss syssla är utförd. Betyg är ett exempel: har du uppfyllt kriterierna för ett A får du det betyget. Löner är ett annat. Tanken är att den som jobbar hårdare eller bättre ska få mer i lön. Principen är att ställa upp ett villkor: ”gör A så får du B”.
Och varför skulle inte detta fungera? Även här beror det på vad man menar. Klart är att de leder till att vårt beteende påverkas. I vissa fall leder den hägrande belöningen till att de som utför sysslan anstränger sig för att få mer av belöningen. Men är verkligen ett ändrat beteende det slutgiltiga målet? I skolan torde man snarast vilja stimulera en egen motivation. En egen vilja att lära sig mer, att läsa mer, träna mer eller liknande. I arbetslivet likaså, det fungerar rimligen bäst om vi som anställda inte bara gör det någon säger åt oss att göra eller för att man hänger ut en morot.
Det är här problemen börjar hopa sig. I otaliga experiment och studier är det känt sedan länge att motivationen sällan blir högre av belöningar. Barn som får guldstjärnor utifrån hur många böcker de läser brukar snabbt inse att det blir fler stjärnor om böckerna är tunna och har stora bokstäver. Att läsa blir ett medel, inte ett mål. Och när försök med sådana system har utvärderats i efterhand har det ofta visat sig att de som har fått belöningarna är mindre roade av läsning än de som inte har haft sådana belöningar i sikte. När vi i arbetet får tydliga belöningar brukar det leda till en strävan efter fiffiga sätt att lura systemet så att man med minsta möjliga insats får maximalt utfall. Och den egna motivationen att utföra den aktuella uppgiften brukar i regel minska snarare än öka. Vi är också många föräldrar som har utlovat något eftersträvansvärt om de städar sina rum. Tråkigt nog kommer då rummet aldrig att bli städat för att det behövs, utan det sker bara om mutan kommer.
Belöningar fungerar alltså, men bara så länge de fortsätter att komma och detta helst i ökande grad. När belöningarna uteblir blir resultatet ofta sämre än det var innan. Skälen är säkert många, men mekanismerna är ändå rätt enkla och även kända. Ett är att belöningar framkallar den givna frågan om ”hur mycket ska jag göra?” Den fråga vi egentligen borde ställa är ”vad ska jag göra?”. Ett annat är att när belöningar slängs in brukar man inte ställa sig frågan om varför motivationen tryter. Det är ju så enkelt: om de inte uppför sig på önskat sätt av egen kraft, gör då en tävling av uppgiften där de berörda får lov att anstränga sig, gärna konkurrera om belöningen, betygen, löneförhöjningen, bekräftelsen, berömmet och så vidare.
Om vi då säger att belöningar av det gängse snittet inte fungerar, vad ska vi då göra istället? Det finns några steg som kan fungera:
• I skolan, ifrågasätt användningen av graderade betyg, argumentera för godkänd och inte godkänd som de enda vettiga nivåerna i bedömningarna.
• I arbetslivet, ta strid för att ersätta individuella löner med system baserade på öppna och tydliga kriterier.
• I föräldrarollen, undvik mutor.
• Ställ inte upp villkor för uppskattning.
• Skilj inte på sysslan och belöningen. Om du vill visa att du uppskattar att barn läser, ge dem då mer att läsa.
• När du tycker dig behöva motivera andra, ta då inte den enkla vägen med belöningar först, utan försök fundera på varför motivationen inte är den du önskar.
De flesta av oss är vana vid belöningar av detta slag, ofta så vana att vi inte ser hur dåligt de fungerar. Diskussionen om betygen i skolan handlar i första hand om hur procedurerna för det rådande systemet ska fås att fungera bättre med tydligare kriterier eller mer träning för lärarna att använda kriterierna. De grundligt negativa konsekvenser systemet har eller de möjliga alternativen diskuteras inte lika flitigt. I arbetslivet hörs emellanåt röster som ifrågasätter de individuella lönerna och som pekar på det som borde vara uppenbart: att det inte finns något stöd för uppfattningen att individuella löner leder till högre produktivitet och/eller kvalitet. Men de rösterna måste bli fler och starkare.
