Det var helt fantastiskt att stå på den första bron på klimatdemonstrationens väg från Christiansborg mot Bella Center, medan massorna bara tågade och tågade i en oändlig ström.Visst hade man anat innan att det skulle bli en stor demonstration. Jag var nere fem dagar i förväg. Många köpenhamnsbor vi pratade med sa att alla de kände skulle gå. Så vi hade väl hoppats på uppemot 50 000. Att det var så många som 100 000, eller 120 000 som vissa källor säger, som slöt upp är ett viktigt genombrott för klimatrörelsen.
Samtidigt genomfördes 3 000 demonstrationer och aktioner över hela världen. Medan de s k världsledarna på FN:s konferens inte kan annat än att misslyckas har klimatrörelsen i och med detta potential att växa till den kraft som verkligen kan rädda klimatet.
Demonstrationen var inte bara massiv, den sprakade i regnbågens alla fär-ger. Friends of the Earths blåklädda demonstranter hade redan på förmiddagen genomfört demonstrationen ”flodvågen”, där tusentals människor vällde som en flodvåg genom staden. Där fanns en jättelik snögubbe från Greenpeace som inte ville smälta bort. Oxfam och tck tck tck hade plakat gjorda som livbojar. Kängurur, sumobrottare och världens största blomkruka var på plats.
Partier som jag såg hade egna avdelningar i tåget var, förutom Rättvisepartiet Socialisterna och en del kommunistiska partier, SF, Enhedslistan och NPA. Fackliga avdelningar var bland de mest högljudda, såsom det belgiska facket som hade de klart snyggaste rusningarna.
Påtaglig var den antikapitalistiska stämningen. Rättvisepartiet Socialisterna och vår internationella organisation CWI var hela veckan ute med namnlistor som riktade sig emot storföretagen som de stora klimatbovarna och som argumentarade för en global planering under arbetardemokrati, liksom förstatligande av de 500 största mulitnationella företagen.
På demonstrationen blev namnlistorna lätt fullklottrade, med hjälp av stopprepliker som ”Skriv på mot kapitalismen” eller ”En socialistisk lista!”. Demonstrationen dominerades också av de gulsvarta plakaten, som jag tror delades ut av arrangörerna, med budskap som ”Planet – not profit”, ”There is no Planet B”, ”Bla, Bla, Bla – Action Now” och ”Nature doesn’t compromise”. En del av demonstrationen gick under huvud- parollen ”System change – not climate change”
Demonstrationen var så stor att det var svårt att höra talarna. På talarlistan fanns i alla fall Ian Terry från Vestasarbetarna på Isle of Wight, som gjorde flera framträdanden under veckan.
När beskedet kom om att vindturbinfabriken skulle stängas i somras och 400 gröna jobb upphöra, liksom den enda vindkraftverkstillverkningen i England och Wales ockuperade en grupp arbetare fabriken i 18 dagar. Verksamheten räddades inte den här gången, men kampen visade på arbetarklassens viktiga roll i att rädda klimatet.
En rad fackföreningar i Storbritannien har gått samman i kampanjen ”En miljon klimatjobb nu!”, som också presenterades i Köpenhamn.
På Klimatforum09 blandades kända och okända aktivister från världens alla hörn. Speciellt gillade jag att höra författaren och globaliseringsmotståndaren Naomi Klein säga framför en tv-kamera ”Capitalism can’t solve what capitalism has created” (Kapitalismen kan inte lösa vad kapitalismen har skapat). På forumet kritiserade hon klimatförespråkare som behandlar Obama med silkesvantar.
Samtidigt som allt fler inser att problemen ligger i kapitalismen så är det fortfarande få som verkar veta vad de tycker att systemet ska ersättas med. ”Socialist Planning Needed”, stod det på Rättvisepartiet Socialisternas banderoll på klimatdemonstrationen.
Vi anser att kapitalismen inte bara är marknadsekonomi, utan utgörs av både ekonomin och det politiska system som till största del styrs av företagens intressen. Socialism skulle vara en ny ekonomi som ägs och styrs gemensamt och en ny politisk demokrati kontrollerad underifrån med klima- tets, naturens och alla människors intressen som utgångspunkt.
Elin Gauffin
