I början av året larmade hjälp- och biståndsorganisationen Oxfam att om den nuvarande utvecklingen med växande klyftor inte bryts kommer den rikaste procenten av jordens befolkning att äga mer än de resterande 99 procenten tillsammans så tidigt som under nästa år. Men redan i år stod det klart att den rikaste procenten äger mer än hälften av världens tillgångar.
År 2015 blev året som slog världsrekord i ojämlikhet. Gapet mellan fattiga och rika har aldrig varit större än nu och klyftorna växer rekordsnabbt.
– Vi har nått en kritisk punkt. Ojämlikheten i OECD-länderna är de högsta sedan mätningarna började, sade OECD:s generalsekreterare Angel Gurría i maj i samband med att denna kapitalistiska samling presenterade sin senaste rapport om ojämlikheten.
Året innan hade OECD konstaterat att i inget annat land, mätt från år 1995, hade ökningen av inkomstgapet varit lika dramatisk som i Sverige. Bakom den växande ojämlikheten finns en enorm omfördelning av det som gemensamt har producerats – från arbetarnas löner och socialförsäkringar samt offentlig sektor till direktörer och kapitalister.
Omfattningen av denna gigantiska omfördelning i Sverige beskrevs av Daniel Suhonen och Per Sundgren på DN Debatt den 27 augusti i år:
”Löntagarna får mindre och kapitalägare mer av kakan visar omfattande studier av löne- och vinstandel. På 1960- och 70-talet utgjorde bruttovinsten i Sverige ungefär en fjärdedel av de samlade inkomsterna, medan den del som gick till löntagarna var omkring tre fjärdedelar. Sedan mitten av 1990-talet går istället en tredjedel av inkomsterna till kapitalägarna – löntagarna får hålla till godo med två tredjedelar. Löntagarna ’avstår’ därmed varje år mellan 200 och 400 miljarder kronor till kapitalägarna, jämfört med det tidiga 1980-talet.”
Utvecklingen i Sverige är en direkt följd av ett accelererande globalt race mot botten vad gäller löner, arbetsvillkor och arbetsrätt. Att vinsterna ökar på lönernas bekostnad är en internationell trend.
I USA har vinsternas andel av BNP aldrig varit större än idag, samtidigt som löneandelen är lägre än någonsin – den har sjunkit från dryga hälften av BNP år 1975 till knappt 43 procent idag.
Amerikanska arbetares reallöner är lägre idag än för 40 år sedan och USA:s toppdirektörer har nu en inkomst som är 1 000 gånger större än en genomsnittlig arbetarlön.
Kapitalismens stagnationskris och högerpolitik har lett till en ökad utsugning av världens arbetare och de fattiga länderna.
Varje framsteg i kampen mot världsfattigdomen hotas nu, samtidigt som nyfattigdomen ökar i en skrämmande hastighet i exempelvis Europa och USA.
I EU lever nästan var fjärde invånare – 50 miljoner människor, 7,5 miljoner fler än 2009 – i eller på gränsen till fattigdom. I USA lever 22 procent av alla barn i hushåll med en sammanlagd inkomst som ligger under den officiella federala fattigdomsgränsen.
Den ökade ojämlikheten i ett växande överflöd är en ständig källa till masskamp, revolter och revolutioner. Vilket 2016 kommer att berätta mer om. ■
