
I ett ”internt” brev som spreds till tidningar, radio och tv skriver Jimmie Åkesson om en ”storstädning” inom SD. Brevet säger att ”rasister och rättshaverister” ska lämna SD eller bli uteslutna.
Det här ingår i en strategi att göra SD till ett mer accepterat parti.
Trenden är tydlig. SD:s budgetmotion i riksdagen bevakades i media som vilket parti som helst. Efter partiledardebatten i tv skakade alla andra partiledare glatt hand med Jimmie Åkesson.
I till exempel Helsingborgs kommun är SD med och diskuterar med de andra partierna om kommande nedskärningar.
Med välfyllda kassakistor och ökande opinionssiffror kan SD-ledningen fortsätta att utesluta vissa medlemmar som de inte är beroende av. I Aftonbladets senaste mätning nådde SD ännu högre än i Metro, 9,9 procent.
Siktet är inställt på valet 2014 och att som Dansk Folkeparti 2001-2011 bli ett stödparti till en ny regering.
Men lika lite som DF håller SD på att släppa rasismen. SD:s partisekreterare Björn Söder sa nyligen att diskrimineringen mot romer beror på romerna själva. Med jämna mellanrum har samme Söder uttalat sitt förakt mot hbt-personer. Riksdagsledamoten Kenth Ekeroth har inte lämnat sin position som en av landets mest drivande islamofober.
Att några av de kommunfullmäktigeledamöter som hoppat av eller uteslutits ur SD har anslutit sig till öppet nazistiska Svenskarnas Parti är ingen tillfällighet.
SD-ledaren Jimmie Åkesson vill behålla rasismen, men ännu mer än tidigare koppla den till kriser och oro för framtiden. Arbetslöshet, bostadsbrist och brottslighet ska åtgärdas med rasistiska ”besparingar i invandringspolitiken”.
”Det finns ett folkligt missnöje, som varken regeringen eller sossarna lyckas komma åt”, kommenterade Carl Melin på opinionsinstitutet United Minds.
Fackföreningarna, vänsterorganisationer och antirasister måste ta hotet från SD på allvar. Många rasistpartier i Europa har gått framåt extra mycket i arbetarområden som tidigare röstat ”rött”. Rasistisk splittring försvagar motståndet mot högerpolitiken och privatiseringarna.
Det behövs ett alternativ. Oro och pessimism om framtiden ökar nu i takt med varslen på många arbetsplatser. Alla vet att skyddsnätet för arbetslösa kraftigt urholkats under högerregeringen sedan 2006.
Kampen mot SD handlar därför både om motstånd mot rasism och mot högerpolitiken. Det handlar om att visa en väg framåt via gemensam kamp underifrån. För upprustning av förorterna, för bostäder till rimliga hyror till alla, stopp för nedskärningar och privatiseringar, stopp på de omänskliga utvisningarna av flyktingar.
SD:s fasadputsning är till för att locka de etablerade högerpartierna till samarbete. Politiskt ligger de redan nära varandra, även om de på grund av en ännu stark antirasistisk opinion officiellt kritiserar SD:s rasism.
Det är när rörelser bland arbetare och ungdomar tar strid för rättvisa som rasism och rasistpartier tvingas tillbaka. Politiskt behövs ett nytt kämpande och socialistiskt arbetarparti.
Per-Åke Westerlund