Men framför allt visar resultatet i årets EU-val det enorma politiska tomrum som finns till vänster.
Tomrummet till vänster och missnöjet med de etablerade politiska partiernas likformighet öppnade exem- pelvis vägen för Piratpartiet (PP) som fick 7,1 procent av rösterna.
Piratpartiet lyckades mobilisera väljare – främst unga män – och det är kanske det största skälet till varför valdeltagandet ökade jämfört med EU-valet 2004. Partiets valframgång visar på nytt att opinionsvindarnas tvära kast slår hårdast bland de unga, men inget varaktigt kan byggas med tillfälliga opinionsvindar som grund.
Tillslaget mot Piratbyrån, FRA-lagen, rättegången och domen mot Pirate Bay tillsammans med viljan att straffa etablissemanget gav Piratpartiet mandat i Bryssel. Men enligt SVT:s Vallokalundersökningen var det betydligt färre än hälften av Piratpartiets väljare som skulle ha röstat på partiet om det vore riksdagsval. Många av dem som röstade på PP uppgav att vore det riksdagsval röstade man på Sverigedemokraterna.
I Bryssel kommer Piratpartiets företrädare inte att leda några revolter. Piratpartiets Christian Engström, f d folkpartist, har skickat åtskilliga signaler om att när han tar plats i EU-parlamentet är det borgerlig ”realpolitik” som gäller. Och Piratpartiets ordförande, Rick Falkvinge, kallar sig ”ultrakapitalist” i en intervju i tidningen Fokus.
För de två största partierna – Socialdemokraterna och Moderaterna – var EU-valet en stor besvikelse. Moderaterna hade hoppats kunna bli största parti med 30 procent av rösterna, men fick endast 18,8 procent, en blygsam ökning jämfört med EU-valet 2004.
Socialdemokraterna gjorde ännu ett katastrofval, trots krisen och ny partiledare fick man bara 24,6 procent av rösterna, precis samma låga siffra som i EU-valet 2004. Socialdemokraternas egen variant av högerpolitik och tama opposition skördade dock fler offer än Mona Sahlin & Co. Även Vänsterpartiet drogs med i so-cialdemokratins fall. Vänsterpartiets röstetal – i procent – halverades jämfört med valet 2004 och partiet förlorade ett av sina två mandat i EU-par- lamentet.
Vänsterpartiets kräftgång och inte minst Junilistans väntade valkollaps har media tolkat som att ”EU-kritikerna” var valets förlorare. Det är lika ytligt som felaktigt.
Junilistan försvann eftersom partiet inte var några verkliga EU-kritiker och Vänsterpartiet har tonat ned sin kritik av EU och i praktiken begravt utträdeskravet för att inte störa samarbetet med S.
Miljöpartiets valframgång ska inte tolkas som om väljarna belönat partiet för att man tagit bort utträdeskravet från sitt program. Miljöpartiets val- framgång är både en återspegling av att man ännu till en del ses som ett grönt parti och en följd av att partiets EU-vallista toppats av Carl Schlyter och Isabella Lövin, som båda gjort sig kända som engagerade EU-kritiker.
Rasistiska Sverigedemokraterna (SD) såg EU-valet som en generalrepetition inför riksdagsvalet. SD fick inga mandat, men att partiet ökade sitt röstetal jämfört med 2004 är en varning och visar på behovet av att fackföreningarna på allvar blir med i bygget av en bred och aktiv antirasistisk rörelse med förankring på arbetsplatser och i arbetarområden.
ArbetarInitiativets valsiffror är inte klara när Offensiv går i tryck på tisdagkvällen.
Oavsett röstetalet har ArbetarInitiativets valkampanj gett mersmak. Stödet och intresset har varit långt större än antalet röster, vilket bekräftat såväl ArbetarInitiativets framtida möjligheter som behovet av nya gemensamma kampanjer mot kapitalism och högerpolitik.
Nu ställer vi in siktet på stora protester mot regeringen och kapitalets EU den 15 september, när riksdagen öppnar efter ett långt sommarlov.