Enligt den hittills mest utförliga översikten, som publicerades av Amnesty International den 22 augusti, är den förstörelse som orsakades av minst 7 000 israeliska flyganfall och 2 500 bombardemang från flottan enorm. Rapporten, som har rubriken ”Medveten förstörelse eller oavsiktlig skada?” Israeliska attacker på civil infrastruktur”, visar också klart hur den israeliska regeringen gjort sig skyldig till omfattande krigsförbrytelser.
– Många av de övergrepp som identifieras i vår rapport är krigsförbrytelser, inklusive urskiljningslösa och proportionslösa attacker. Bevisen styrker också kraftigt att den utbredda förstörelsen av kraftstationer och vattenförsörjning, liksom också vital transportinfrastruktur för mat och annan humanitär hjälp, var avsiktlig och en integrerad del av en militär strategi, förklarade Amnesty Internationals vice generalsekreterare Kate Gilmore under en presskonferens.
”I en klass för sig”
”Hizbollah har skjutit in tusentals raketer i norra Israel med civila dödsfall och materiell förstörelse som följd. Men de materiella skadorna i Libanon är i en klass för sig”, skriver också Ove Bring, professor i internationell rätt vid Försvarshögskolan, på Svenska Dagbladet Brännpunkt den 27 augusti. Han frågar sig därför ”om inte huvudansvaret för Libanons återuppbyggnad måste ligga på dem som har åstadkommit förstörelsen”.”Oavsett om de israeliska beslutsfattarna medvetet bortsett från civilbefolkningens skydd, eller om de civila förlusterna varit oavsiktliga men oproportionerligt stora, rör det sig om folkrättsbrott. Är det fråga om medvetet agerande kan det röra sig om den allvarligaste formen av förbrytelse, brott mot mänskligheten”, skriver Bring.
Det betyder att Israel, om landet skulle erkänna FN:s internationella domstol i Haag, skulle kunna dömas att betala ett väldigt krigsskadestånd – möjligen med avdrag förden mindre skada Hizbollah orsakat. Något som dock varken Israel eller dess uppbackare i USA har en tanke på att göra.
Enbart kostnaden för Libanons återuppbyggnad uppskattas av det libanesiska rådet för utveckling och återuppbyggnad till 3,6 miljarder dollar (cirka 26 miljarder kronor). De totala förlusterna uppskattas av en talesman för FN:s utvecklingsprogram UNDP till minst 15 miljarder dollar (dvs minst 108 miljarder kronor).
26 miljarder kronor
I Amnestys rapport listas skadeverkningarna:1) Cirka 1 183 dödsoffer, varav flertalet civila och en tredjedel barn.
2) 4 054 skadade och 970 000 – 25 procent av landets befolkning – drivna från sina hem. Av dessa sökte sig 500 000 till Beirut, där de ofta tvingades campa utomhus utan vatten eller tvättmöjligheter. Samtidigt hamnade 100 000 civila i en fälla utan mat och rent vatten i södra Libanon, när de till exempel inte vågade sig ut sedan Israel förklarat att alla som påträffades söder om Litanifloden skulle behandlas som terrorister.
3) Förstörelse av eller svåra skador på 31 ”vitala punkter” som flygplatser, hamnar, vatten- och avloppsanläggningar och kraftstationer, liksom av 80 broar (120 enligt rådet för utveckling och återuppbyggnad) och 94 vägar.
4) Mer än 20 bränsledepåer och 25 bensinstationer har förstörts.
5) Mer än 30 000 bostadsanläggningar, affärer och kontor har totalförstörts – och många fler har skadats.
6) Två statliga sjukhus har totalförstörts – i Bint Jbeil och i Meis al-Jebel – medan tre blev allvarligt skadade. 60 procent av landets sjukhus tvingades under kriget stänga på grund av bränslebrist, medan åtta sjukhus – därav tre i södra Beirut – fick stängas på grund av oupphörliga bombattacker utanför.
75% arbetslöshet
Kriget har enligt Libanons regering ökat landets arbetslöshet till 75 procent.Enligt landets industriminister Pierre Gemayel har nästan två tredjedelar av den industriella sektorn skadats och 900 företag träffats, varav 23 större fabriker och dussintals små och medelstora fabriker har bombats. Nästan alla affärer och småföretag nära den israeliska gränsen har träffats av artilleri och flygattacker.
Enligt Hizbollah har 182 flerfamiljshus med 4 000 lägenheter totalförstörts bara i södra Beirut, medan 192 ytterligare hus har skadats. Från södra Libanon rapporterar FN-styrkan UNIFIL om mellan 20 och 80 procent förstörda hus och lägenheter i en lång rad städer och byar.
”Varje byggnad förstörd”
”Varje byggnad längs gatorna var förstörda, allvarligt skadade eller oreparerbara. Gatorna var strödda med grus och i det gruset fanns tydliga bevis för skadornas orsaker, obriserad ammunition, splitter och kratrar. Den israeliska armén tycktes ha använt varje typ av ammunition i arsenalen, med skadebevis på luftburen ammunition, artillerigranater och klusterbomber”, rapporterar Amnestys delegater från gränsstaden Bint Jbeil. Från grannbyn Ainata rapporteras om liknande scener, med döda kroppar i ruinerna som kunde tas om hand först efter vapenvilan den 14-15 augusti.De kanske enskilt största skadorna har förorsakats av Israels två bombattacker mot kraftstationen i Jiyyeh 25 kilometer söder om Beirut den 13 och 15 juli. Dessa har förutom en tre veckor långvarig brand med giftig rök orsakat ett 150 kilometer långt utsläpp av tung olja längs den libanesiska kusten ända upp till syriska vatten i norr.
Värsta miljökatastrofen
Utsläppet klassas som landets värsta miljökatastrof någonsin.”Det är ett tragiskt faktum att miljön – vilket oljeutsläppet och den nedsvärtade, skadade kustlinjen så tydligt understryker – också är ett offer med alla återverkningar på försörjningsmöjligheter, människors hälsa, ekonomisk utveckling, ekosystem, fiske, turism och sällsynta och utrotningshotade arter”, citeras Achim Steiner, chef för FN:s miljöprogram, i Amnestys rapport.
Inget talar för att Göran Persson eller andra deltagare på givarkonferensen kommer att – liksom Rättvisepartiet Socialisterna och andra demonstranter utanför – kräva Israel på notan, eller ens någon del av den.
För Väst är konferensen mest en teater för att försöka begränsa de politiska förlusterna till Hizbollah, som med hjälp av sina sponsorer i till exempel Iran redan befäster sin moraliska seger genom att ta ledningen i återuppbyggnadsarbetet. Varje ägare till ett förstört hus har till exempel redan erbjudits pengar.
Den verkliga notan kommer dock Libanons – och i viss utsträckning även Israels och andra länders – arbetare och fattiga att tvingas stå för.
I Israel, där Olmerts regering redan kritiseras hårt för det förödmjukande nederlag i kriget, rapporteras finansdepartementet vara chockerat över den egna krigsnotan på 6 miljarder israeliska shekels (cirka 9 miljarder kronor). Bland annat måste 12 000 skadade hus repareras. Liksom i Libanon är detta ett recept för polariserade klassmotsättningar i nästa skede.
Arne Johansson
För fred och socialism i Mellanöstern – RS/Offensiv står för:
- Israel måste omedelbart dra bort sina trupper och avbryta sina militära attacker.
- Israel och USA ska betala krigsskadestånd och Libanons återuppbyggnad.
- Ingen svensk vapenhandel med Israel. Inga svenska trupper till Libanon.
- För alla hotade folk och samhällens rätt att organisera självförsvar. Självförsvarskommittéer under demokratisk kontroll.
- Stöd bygget av en icke-sekteristisk rörelse i Libanon som enar de förtryckta i en kamp för nationellt oberoende och socialism.
- Stoppa imperialismens kamp om inflytande och olja i Mellanöstern. USA ut ur Irak.
- Stoppa belägringen av Gaza. Omedelbart tillbakadragande av den israeliska armén från palestinska samhällen.
- Bryt imperialismens och Israels ekonomiska blockad mot de palestinska områdena.
- Riv Israels apartheidmur.
- För ett socialistiskt Palestina jämsides med ett socialistiskt Israel och Libanon, som delar av en frivillig socialistisk federation i Mellanöstern.
- Störta de korrupta och reaktionära regimer som styr i Mellanöstern. Förstatliga oljan, industrin och andra tillgångar under arbetarnas demokratiska kontroll och styre.