Under 2009 är sparbetinget på Sahlgrenska i Göteborg 280 miljoner kronor – man har redan infört tätare helgtjänstgöring, nollvikarierat och stängt flertalet vårdavdelningar. Nu kommer nästa sparpaket, som omfattar totalt 300 miljoner kronor under 2010.Dagens Medicin rapporterar på sin hemsida den 5 och 6 november att det nya sparpaketet på Sahlgrenska kommer att resultera i att 400 till 500 jobb kommer att försvinna. De 300 miljoner kronorna består av ett sparbeting på 160 miljoner kronor från tjänstemännen och en överenskommelse med de fem beställarnämnderna i Göteborg som under 2010 kom- mer att köpa vård för 140 miljoner kronor mindre än 2009.
Som svar på detta har sjukhusledningen tagit fram en lista på 156 diag-noser vars vård ska bantas, alternativt inte behandlas över huvud taget. Liksom under förra året hävdar de ansvariga att nedskärningarna ska kun- na genomföras utan varsel.
Ett av de områden som är utvalt till att drabbas av besparingarna är förlossningsvården, där ledningen har bestämt att nyblivna mammor i högre grad ska skickas hem tidigt från BB – gärna så tidigt som sex timmar efter förlossningen. Detta har fått personalen att gå i taket och både barnmorskor och läkare har uttalat sig kritiskt.
– Det här kom som en kalldusch för oss. Det är orimligt och ogenomtänkt, säger barnmorskan Lena Luther-Hammarlund.
– I Göteborg handlar det om 10-20 barn varje år som lämnas vind för våg och som kommer att skickas hem med livshotande hjärtfel. Här sparas det pengar på barns bekostnad, säger Ingegerd Östman-Smith, professor i pediatrisk kardiologi och överläkare vid Drottning Silvias barnsjukhus i Göteborg.
Men Göran Ekstedt, kommunikationschef på Sahlgrenska, säger till Offensiv att det inte är fråga om nedskärningar då de ”kommer att kunna göra detta utan att varsla personal”.
Detsamma sa man i slutet av 2008, och valde att inte uttala sig om de oundvikliga arbetsmiljöförsämringar i form av lägre bemanning och tätare helgtjänstgöring som man visste skulle komma.
De nedskärningar som drabbar SU nu slår mot en redan hårt bantad verksamhet, där flertalet vårdavdelningar redan har stängts, trots varningar från fack och anställda. Göran Ekstedt påtalar att beslutet ännu inte är fattat, utan kommer att diskuteras på ett ledningsmöte i december. Huruvida fler vårdplatser kommer att försvinna låter han vara en öppen fråga.
Vården kommer att vara en het potatis under valrörelsen nästa år. Införandet av VG Primärvård den 1 oktober har redan haft effekt – snart stänger Lärjedalens stadsdel Hammarkullens barnavårdscentral och hänvisar istället patienterna till en vårdcentral längre bort. Detta trots att de föräldrar som regelbundet besöker barnavårdcentralen är nöjda med vården och bemötandet.
Ett annat område som också är i blåsväder är ambulanssjukvården som den senaste tiden har granskats i en rad artiklar i Göteborgs-Posten (läs även Offensiv nr 870, den 8 oktober år).
Falck, som ansvarar för ambulanserna, har ett avtal med SU som säger att 93 procent av prio 1-larmen (till exempel patienter med hjärtstopp) ska nås av vård inom 10 minuter. Enligt Mats Kihlgren, verksamhetschef för ambulanssjukvården i Storgöteborg, håller man måttet. Stefan Andersson, förtroendevald inom Vård- förbundet, berättar dock för Offensiv att det i verkligheten tar 12-13 minuter från att larmet når SOS till att patienten får vård.
Under 2009 har Falck skurit ned på verksamheten med 6 tjänster. Istället har man kompenserat med mer nattjour – ambulanssjukvårdarna går jour varannan helg.
– Vi har fått välja mellan pest el-ler kolera. Alternativet hade varit fler nätter i rad och fler helger, fortsätter Stefan Andersson.
I våras organiserades ett personalmöte där man tog upp de stora bristerna i arbetsmiljön och de låga löner som ambulanssjukvårdarna sliter för. Arbetarna valde en kommitté som förde fram krav på förbättringar. På hösten beslutade man att detta var frågor som facket skulle fortsätta att driva, men enligt Stefan Andersson var det ändå en vinst, eftersom pressen på arbetsgivaren har underlättat hans fackliga arbete.
Nu är det hög tid för fackförbunden att gå ut i kamp för jobben. Sjuksköterskor, läkare, undersköterskor och annan vårdpersonal ska inte tvingas nedprioritera vissa sjukdomar för att tjänstemännen bestämt att det inte finns resurser till dem. Lika lite ska ambulanspersonalen tvingas välja mellan två undermåliga alternativ när den enda vägen framåt är att skjuta till mer pengar. Kommuner och landsting måste kräva mer pengar från staten och arbetare som går på knäna under privata arbetsgivares profitlusta måste, om inte facket erbjuder någon ledning, ta saken i egna händer.
Särskilt inom offentliga sektorn är det viktigt att avslöja de politiker som utåt säger sig värna om vård och omsorg, men som i verkligheten genomför massiva nedskärningar.
Avtalsrörelsen behöver en facklig opposition som utmanar den stelbenta byråkratin och som kan bjuda arbetsgivarna ett verkligt motstånd i kampen mot fler krisavtal och deras krav på lokala löneförhandlingar.
Stefan Berg
