I snart tio år har Stockholm haft kundval inom hemtjänsten. Från styrande politikerhåll hörs nästan bara lovord om hur konkurrensen från privata vårdbolag ökar kvaliteten, medan det från personal, fack, brukar- och anhörighåll kommer rapport efter rapport om arbetsvillkor, brister i omsorgen och deotroliga vinsterna som plockas ut på skattebetalarnas bekostnad.
Det var den 1 januari 2002 som det infördes kundval inom hemtjänst samt ledsagning och avlösning enligt SoL (Social- tjänstlagen) och LSS (Lag om stöd och service till vissa funktionshindrade) i Stockholm stad.
Sedan dess har privatiseringsvågen dragit fram över landet och nu finns det som kallas valfrihet inom äldre- och handikappomsorgen i cirka hälften av Sveriges kommuner.
Om regeringen får bestämma kommer dock alla kommuner att ha detta system inom tre år.
Valfrihet och den hälsosamma konkurrensen är argumenten, men det finns en mörk baksida. I en klar majoritet av fallen är det inte bättre service och kvalitet som det konkurreras med.
Kommunala verksamheter avknoppas för en spottstyverl De lägsta budgivarna vinner upphandlingar där stora rikskapitalbolag som Attendo Care och Carema slimmar verksamheterna till max och undviker skatter. Vinsterna som görs på vårdtagares och personals bekostnad går, istället för att återinvesteras i vår gemensamma offentliga sektor, rakt ner i fickorna på bolags- och aktieägare.
Störst inom den privata omsorgen i Sverige är Carema som driver 104 äldre- och korttidsboenden, 44 hemtjänstenheter, 132 gruppboenden för funktionshindrade, 33 dagligverksamheter, 37 vårdcentraler, 28 barnavårdscentraler, 8 mödravårdscentraler, 31 psykiatriboenden, 7 psykiatrimottagningar, 3 specialistmottagningar, 2 härbärgen och 1 sjukhus. Bakom Carema finns den nordiska koncernen Ambea, som redovisade en omsättning på 7,2 miljarder kronor 2009.
Det är inte bara stora bolag som Attendo och Carema som gör vinst på att gamla och sjuka behöver vård. Kommunala verksamheter har avknoppats för skrattretande summor. Till exempel Vantörs hemtjänst, som 2008 avknoppades till cheferna för 69 500 kronor. Nio månader senare redovisade företaget en vinst på fyra miljoner kronor.
Många kommunala hemtjänstbolag, framförallt i storstäderna, går också med överskott, men inte med summor som är i närheten av de privata aktörernas.
En del av skillnaderna kan förklaras med att de privata aktörerna till exempel inte behöver betala för den kommunala administrationen, men de resterande skillnaderna handlar framförallt om löner, bemanning och anställningsformer. När de privata tar över mer verksamhet går detta naturligtvis ut över den kommunala verksamheten som får mindre resurser och tuffare villkor att slåss mot.
Stressen inom hemtjänsten är ingen hemlighet, vare sig i kommunal eller privat regi.
Färre personer ska göra mer, på mindre tid. Personal vittnar om hur det bara för cirka tio år sedan var väldigt annorlunda.
– Då kunde man ha fyra ärenden på en dag, ha gott om tid att prata med pensionärerna och kanske till och med ta ut dem på en liten extra promenad om de ville det. Nu är det 12-14 ärenden per dag och man får vara glad om man ens hinner göra det man ska, säger Karin som har jobbat inom den kommunala hemtjänsten i Stockholm i över 20 år och som avknoppades för 3 år sedan.
Vinnarna på privatiseringsvågen är inte vårdtagare, kommuner, skattebetalarna eller personal utan istället privata bolag och aktieägare.
Att utvecklingen går mot än mer privatisering är oroande. Det är hög tid att sätta ner foten och protestera.
Sanna Tefke
vårdbiträde inom den privata hemtjänsten i Stockholm
