Tre fackliga ledare mördades den 27 november, mitt i en stor facklig strid mot det colombianska företaget Alpina. Efter Colombia är Venezuela det farligaste landet i världen att vara fackligt aktiv i.Tre fackliga ledare; Richard Gallardo, regional ordförande i fackförbundet UNT, Luis Hernandez, fackordförande för Pepsi-Cola-arbetarna, och Carlos Requena; blev mördade i regionen Aragua i Venezuela torsdagen den 27 november. På vägen till sin bil blev de nedskjutna av en mördare på motorcykel.
Samtliga tre fackliga företrädare hade varit engagerade i arbetarnas strid för att få ut sina löner från det Colombiaägda företaget Alpina.
Gallardo, Hernandez och Requena organiserade sympatiåtgärder från arbetare på närliggande fabriker när Alpinaarbetarna ockuperade fabriken med krav på förstatligande av företaget under arbetarkontroll.
Tillvägagångssättet i mordattentatet känns igen i den colombianska paramilitärens attacker på fackliga aktivister. Kopplingar finns även sedan länge mellan colombianska paramilitärer och Venezuelas högeroligarker.
UNT Aragua besvarade genast morden genom att utlysa en dags protester och massmöten på alla arbetsplatser som en början på en bredare kamp. Dagen efter morden mar- scherade tusentals i Los Teques och på söndagen (den 30 november) deltog likaså tusentals i begravningsceremonin. Den 2 december genomför- des massmöten, vägblockader och arbetsnedläggelse på minst 27 företag, bland andra Pepsi-Cola, Nastlé och Sanitarios Maracay.
Vänsterpresidenten Hugo Chavez fördömer morden och gav i sitt tal på söndagen exempel på en rad attacker från högeroppositionen. ”Vad vi ser i Venezuela är ett uttryck för klasskamp, de fattiga mot de rika, de rika mot de fattiga”, citeras Chavez från sitt tal på marxist.com 1 december.
Vidare skriver de att ”de senaste tio åren har mer än 100 aktivister mördats i striden för jordreform och andra revolutionära aktivister har dödats i städerna och på landsbygden”.
I förra numret av Offensiv rubricerades resultaten i lokalvalen som en varning. Varningen gäller dels högerns upptrappade attacker mot kubanska läkare, alternativa radiostatio- ner, kommunala byggnader och revolutionära organisationer, för att bara nämna några.
Dels gäller också varningen för innästlade byråkraters högerkurs inom PSUV. Ett socialistiskt massarbetarparti, som PSUV eftersträvar att vara, måste byggas nerifrån och upp och kontrollen och beslutsfattandet måste ligga i gräsrötternas händer.
Det finns ingen mellanväg, för en fortsatt revolutionär process i Venezuela måste landets fattiga majoritet arbetare, bönder och studenter ta makten i samhället.
Lina Westerlund
