foto: Sebastian Olsson
”Vi måste höja rösten för en helt annan, solidarisk och jämlik samhällsutveckling”, menade mötet på.
”Nu är det hög tid för oss förortens folk att återigen själva höja rösten för en helt annan, solidarisk och jämlik samhällsutveckling”. Så löd slutklämmen i det upprop som antogs av årets sista Järva Café-möte i Husby träff med ett 60-tal deltagare.
Den öppna droghandeln på Husby torg som tidigare under året har plågat de boende var temat för den tidiga höstens första stora Järva Café-möte i Husby träff, arrangerat av Norra Järva Stadsdelsråd. Det är ett symptom som sedan dess har trängts undan av flera polisinsatser. Och när ett 60-tal husbybor och andra intresserade i måndags den 7 december samlades i Husby träff var ambitionen att rikta fokus mot de bakomliggande sociala problemen som bland annat den inbjudne talaren Jan Edling från Verdandi har satt siffror på i sin rapport Förorterna som Moder Svea glömde.
Mötet vände sig skarpt emot den omvända och nyliberala Robin Hood-politik som systematiskt har ökat Sveriges inkomstskillnader och sociala klyftor. Det håller i snabb takt på att göra Stockholm till en av Europas mest segregerade huvudstäder.
Som Farid Aghamaleki i stadsdelsrådets styrelse uttryckte det, är det myndigheternas politik som har skapat segregeringen.
Flera talare, som till exempel Nagat Abubaker som för några år sedan ledde protesterna mot nedläggningen av Dalhagsskolan och Senait Berhane som bedriver läxhjälp i Husby bibliotek, riktade svidande kritik mot skolans brister.
Ett konkret krav som ställs i det förslag till upprop som stadsdelsrådet presenterade och mötet i stora drag gav tummen upp för var också en fullständig kursomläggning av skolans utveckling i spåren av kommunaliseringen, det så kallade fria skolvalet och de vinstdrivande skolorna. Därför ställer vi oss bakom det krav på att förstatliga skolan som också drivs av Lärarnas Riksförbund.
”Allra mest omöjligt att acceptera är de dramatiskt ökade skillnaderna i uppväxtvillkor mellan barn i mer välbärgade områden och i de tio fattigaste stadsdelarna. När till och med Skolverket konstaterar att skillnaderna mellan skolornas resultat har fördubblats sedan 1990-talet, samtidigt med en ökad sortering mellan skolor när det gäller elevsammansättningen, är slutsatsen att vi har berövats vår lagliga rätt till en likvärdig utbildning för våra barn”, lyder en formulering.
Utan att vänta på detta genomförs måste skolorna i vår stadsdel enligt mötet systematiskt förstärkas i all den utsträckning som krävs för att kompensera för språksvårigheter och trångboddhet, som också försvårar våra barns och ungas självstudier och skolgång.
Vad vi vill ha är, som även Jan Edling uttryckte det, ”en skola som ska fungera, arbete åt alla och en bostad vi har råd med”.
I en stad som växer med ett halvt Malmö vart tionde år och som därför har ett akut behov av tiotusentals nya bostäder och renoveringar av gamla, liksom av en motsvarande massiv utbyggnad av skola, vård, omsorg, kollektivtrafik, service, stadsodlingar och grön klimatomställning ska ”ingen som vill och kan jobba behöva gå arbetslös, bostadslös och fattig” enligt uppropet.
För att komma till rätta med detta krävs en stor och långsiktig satsning på ortens förskola, skola och kulturskola.
Därutöver krävs en plan för att erbjuda de många unga och även äldre som idag vare sig har jobb, utbildning eller ens behörighet till gymnasiet en andra chans till gymnasie- och yrkesutbildningar, kombinerat med meningsfulla praktikjobb och ingångar till riktiga jobb.
Enzo Costa, som bland annat är aktiv i Unga byggare, argumenterade för att byggjobben måste öppnas för förortens unga, inklusive unga tjejer.
– Medan det förr gick en lärling på var femte byggjobbare går det idag bara en på 30, sade Enzo.
Uppropet begär ett brett handlingsprogram för riktade förortssatsningar på komvux, folkhögskolor och yrkesutbildningar kopplade till regionens konkreta utbyggnadsplaner på alla områden. Parallellt med detta förklarar vi att det finns talrika idéer för lokalt utvecklingsarbete som kan tillvarata de boendes kompetens.
En annan förutsättning för allt detta är också tillgång till möteslokaler för läxhjälp, kvinnoföreningar, möten och studiecirklar och så vidare – till exempel i form av ett allaktivitetshus.
En fråga som ställdes på mötet av bland annat Tenstabon Björn Sundblad var hur vi nu ska gå vidare i kampen mot den långvariga diskriminering av förorten som senast visat sig när man planerar att dra Förbifart Stockholm i tunnel överallt utom i Hjulsta, Akalla och Skärholmen.
– Det har inte spelat någon roll vilka som har innehaft den politiska majoriteten, utvecklingen har ändå hela tiden blivit sämre och gått åt samma håll, menade Björn.
De ljuspunkter som han har sett var när människor har tagit strid och i vissa fall kunnat vinna, som nyligen i kampen för de 35 familjer i Tensta med korttidskontrakt som Svenska Bostäder ville vräka.
Det fanns helt klart på mötet en vilja att samla en bredare front till gemensam kamp för förortens krav på ett politiskt trendbrott. Beslutet blev därför att inbjuda till ett nytt stort planeringsmöte, som blir av på nästa Järva Café måndag den 8 februari.
Eller som det heter i uppropets slutkläm: ”När idag rullgardinen dras ner för en generös flyktingpolitik och främlingsfientliga krafter har tillåtits sätta tonen i samhällsdebatten genom att peka finger mot de fattiga förorternas sociala problem är det hög tid för oss förortens folk att återigen själva höja rösten för en helt annan, solidarisk och jämlik samhällsutveckling.” ■
