Bara två dagar efter den historiska kvinnostrejken mot förslaget att totalt förbjuda abort i Polen backade regeringen. Först gick vice premiärministern Jaroslaw Gowin ut och sa att protesterna hade varit en lektion i ödmjukhet för regeringen. Dagen därpå, den 6 oktober, röstades förslaget ner med 352 röster mot 58 i sejmen (polska riksdagen).
Alla riksdagsledamöter från regeringspartiet Lag och rättvisa, PiS, röstade emot – de som en vecka tidigare hade röstat för förslaget. Dagens Nyheter försökte få kovändningen till den katolska kyrkans förtjänst den 7 oktober när det i själva verket är en framgång för kampen. Däremot är det bara frågan om en liten delseger och rörelsen måste fortsätta.
– Vi är fortfarande under attack. Det är stor risk att regeringen kommer tillbaka med ett nytt förslag, berättar Malgorzata Danicka från kvinnornas 8 marsallians i Polen, och fortsätter:
– Till exempel kan de göra det totalt förbjudet att abortera kraftigt missbildade foster och de hävdar att de då hjälper personer med funktionsvariation. Men de gör inga som helst förbättringar för familjer som lever med handikapp. Idag är stödet skrattretande lågt, bara 300 kronor i månaden. Personer med funktionsvariation är väldigt stigmatiserade. När de hade en sittprotest under en månads tid utanför parlamentet för att föra fram sina krav var det knappt någon som kom fram och pratade med dem.
– Nu är det viktigt att aborträttsrörelsen väljer väg och försöker föra fram ett helhetsalternativ som får folk att förstå kopplingen mellan aborträtt, kyrkan och ekonomin.
Samma dag som totalförbudet mot abort röstades ner i sejmen lade den så kallade Pro Life-rörelsen fram ett nytt medborgarförslag med samma innehåll minus att straffet fem år i fängelse för överträdelse inte finns med. Hoten finns uppenbarligen kvar. Det gäller att aborträttsrörelsen tar vara på situationen.
74 procent av polackerna uppger i en opinionsundersökning att de är emot försämringar i abortlagen och regeringspartiet PiS har fallit från 38 procents stöd till 29 procent, vilket delvis förklaras av abortfrågan. Framför allt måste erfarenheterna av att ha strejkat tas in, eftersom en strejk är en kraftfull kollektiv handling som stoppar ekonomin och systemet för ett tag, vilket omedelbart fick effekt och har lett till ett stärkt självförtroende och en ökad kampvilja bland tiotusentals. På CWI:s hemsida kan du läsa mer om hur strejken gick till på arbetsplatserna och vilket fackligt stöd den till slut fick.
Det är viktigt att #BlackProtest (kvinnostrejken den 3 oktober) har utlyst en ny protestdag den 24 oktober – på årsdagen av den isländska kvinnostrejken för jämställdhet år 1975 då 90 procent av kvinnorna deltog. Att strejken som kampmetod för aborträtt aktualiserats av de polska kvinnorna spelar en viktig roll för aborträttskampen i världen.
Nästa vecka kommer Socialist Partys förslag om att ha en folkomröstning om att avskaffa det åttonde tillägget i konstitutionen – som förbjuder abort – att debatteras i det irländska parlamentet, Dáil.
I mars i år gjorde Amnesty en undersökning som visade att 87 procent av irländarna vill ha utökad aborträtt och att 71 procent vill att abort ska avkriminaliseras. Makten på Irland, där den katolska kyrkan har spelat en central roll men är på reträtt, slingrar sig som en mask på kroken.
Regeringen har tillsatt ett handplockat ”medborgarråd” för att ta fram förslag som kan lätta något på totalförbudet för abort. Irish Times står nu för linjen att folket inte är moget för en folkomröstning i frågan. Rörelsen underifrån behöver byggas.
Rättvisepartiet Socialisternas systerpartier i både Irland och i Polen förespråkar gräsrotskommittéer lokalt som kan göra rörelsen starkare och att masskampsmetoderna diskuteras.
Kan de polska kvinnorna strejka för aborträtt kan även de irländska göra det. ■
