Wonder Woman är en frisk fläkt från DC Comics, vars senaste filmer, i ett försök att distansera sig från konkurrenten Marvel, har varit ”mörka” och ”vuxna”, men som mest har handlat om muttrande män i moraliska gråzoner. Så är inte fallet med Wonder Woman.
Regissören Patty Jenkins har lånat Marvels numera klassiska (och kanske lite uttjatade) superhjälteformel, men jag vet inte om det är något dåligt.
Wonder Woman börjar som vanligt från början, med den unga Diana, amazonernas prinsessa, uppvuxen på en ö skyddad från omvärlden. Hon får höra sagor om de grekiska gudarnas förfall, och om amazonernas uppgift – att slåss för världsfred – som de inte har tvingats göra på flera tusen år.
Men allt förändras när spionen och soldaten Steve Trevor (Chris Pine) kraschlandar i amazonernas rike och berättar för en nu vuxen Diana (Gal Gadot) att ett världskrig pågår i människovärlden. Diana, uppvuxen i tron att krigsguden Ares ligger bakom allt, följer med honom till London.
Kemin mellan de båda är troligtvis det bästa med hela filmen. Steve är en typiskt charmig actionhjälte, lagom rebellisk, men med hjärtat på rätt plats, förberedd på allt utom en krigarprinsessa med egen vilja. Diana är optimistisk, modig, envis, självsäker och rolig. Hon fullständigt överrumplar och avväpnar Steve (och alla andra) genom att helt enkelt säga och göra precis som hon vill, vilket ofta leder till väldigt roliga scener.
Och det är just de korta, roliga scenerna som lyser starkast, som när Diana går med på att klä sig i tidstypiska kläder, och klampar ut på gatan med sköld och svärd i högsta hugg. Värt att nämna är även de många spektakulära actionsekvenserna och den fantastiska musiken.
Andra hälften av filmen är dock en annan historia. Den handlar om hur Diana, Steve och ett gäng stereotypiska figurer försöker hitta och stoppa de ytterst klyschiga skurkarna: en tysk general som vägrar låta kriget ta slut och en sadistisk vetenskapsman. Det blir lite för mycket av en ”band of misfits”-krigsrulle, och klichéerna haglar rakt igenom.
Bland rollerna finns en tjock comic relief (spelad av en kvinna, mindre vanligt), en amerikansk ursprungsindian som använder röksignaler, kastar yxor och såklart är den bästa på att spåra samt en försupen skotte. Skurkarna är lika platta och ointressanta, och det blir inte bättre av att den kvinnliga skurken har fula ärr i ansiktet, för att likställa godhet med skönhet och ondska med fulhet.
Wonder Woman är inte perfekt, men det är en underhållande film som är värd att se på bio. Patty Jenkins och Gal Gadot har lagt en stabil grund för framtida filmer. ■
Regi: Patty Jenkins
I rollerna bland andra: Gal Gadot, Chris Pine, Connie Nielsen, Robin Wright
Längd: 2h 21min
Svensk premiär: 2 juni 2017
