Den 22 september återvände den avsatte Zelaya till Honduras. Militärregimen utlyste sent på lördagen den 26 september ett nytt undantagstillstånd. Motståndsrörelsen har dock fått förnyad kraft och Venezuelas president Chavez uppgav förra veckan att han tillsammans med honduranska officerare hjälpt Zelaya tillbaka. Stämmer detta avslöjar det en spricka bland de honduranska makthavarna.Den 22 september trädde Zelaya ut på terrassen på Brasiliens ambassad, där han söker skydd, inför kuppmotståndare i Honduras huvudstad Tegucigalpa. Tusentals armésoldater och Cobrakommandon gick då in med tårgas, batonger och skarpa skott mot folkmassan.
Militärregimen kräver av Brasilien att Zelaya ska överlämnas, samtidigt som tortyr och mord på minst 16 personer av Zelayas anhängare har rapporterats i samband med återvän- dandet. I förra veckan uppgavs också ett hundratal vara tillfångatagna på Tegucigalpas fotbollsstadion.
Utegångsförbud utlystes omedelbart efter Zelayas återkomst, sedan tusentals och åter tusentals gått ut på gatorna.
När utegångsförbudet hävdes under sju timmar den 23 september efter två dagars totalt förbud, rusade människor till matbutiker, apotek och banker. Bilister köade i timmar till bensinpumparna.
– De flesta vanliga honduraner har det så, man har inte råd att handla mycket på en gång utan köper lite ägg och tortillas varje dag, berättar en honduran för Göteborgs-Postens reporter den 23 september.
Sedan kuppen har snart 100 dagar av en enastående motståndskamp förts av fackföreningar, bonde- och kvinnoorganisationer med flera grupper i landet, samlade under namnet ”Frente Nacional Contra el Golpe de Estado”.
Betoningen från Zelaya har hela tiden varit att motståndskampen måste föras fredligt. Men samtidigt som Zelaya suttit i utlandet och förhandlat med kuppmakarna för att nå en lösning med omvärldens ”hjälp till dialog” har den obeväpnade befolkning- en i Honduras mötts av militärens kulor och har fått sina demokratiska rättigheter indragna. Massorna behöver beväpna sig för att kunna försvara sina liv och rättigheter.
I den senaste så kallade San José-överenskommelsen, har Zelaya gått med på att fimpa förslaget på att hålla en folkomröstning om en ny grundlag mot att han får komma tillbaka som president – något som Micheletti har vägrat. En legitim regering, men att Zelaya backar från alla vänsterreformer, vore det ultimata för omvärldens kapitalister, inte minst USA.
Den borgerligt liberala utgångspunkten att borgerlig demokrati är billigast (största möjliga utsugning utan protester) återkommer i alla borgerliga media. Aftonbladet skriver den 22 september: ”El País ställer ett rimligt program: Zelaya ska återinsättas som statschef, med reducerad makt”.
Kuppmakarna är uppbackade av storföretag i Honduras och internationellt, men på grund av den klasskamp som förts mot kuppen genom strejker, fabriksockupationer och protester har storföretag som Nike och GAP gått ut och krävt Zelayas återinsättande. Inte för att företagen försvarar demokrati, utan till försvar av sina egna vinster.
– Ingen hade förväntat sig att folket skulle göra ett så stort motstånd. Kuppmakarna tog fel, de trodde att vi bara skulle vara ute på gatorna under en vecka, sa Rafael Algría, Centralamerikas ledare för det internatio- nella bondenätverket La Vía Campe- sina, till Latinamerika.nu den 22 september.
Med det utlysta valet i november vill kuppregimen legitimera sin ställning och skapa ”demokratisk ordning” i landet. Motståndskampen har dock gjort att ingen regering erkänner valet. Motståndsrörelsen i Honduras står hittills enad bakom att bojkotta valet, även om diskussioner har förts om det inte vore taktiskt riktigt att ställa upp. I opinionsundersökningarna leder nämligen Carlos H Reyes, fackföreningsordföranden för stridbara Stibys, med 39 procent.
Det kommer att bli svårare att hålla valen nu när Zelaya är tillbaka. Sent i lördags den 26 september utlys-te regimen undantagstillstånd i landet under 45 dagar. Bland de fem politiska och individuella friheter man drar in finns förbud mot folksamlingar. Polis och militär har rätt att arrestera människor utan vidare och stänga ner alla kritiska media.
Samtidigt som enighet är en nyckel i kampen jämte splittring av motståndarna, behövs det en socialistisk väg framåt. Massorna har samlas till försvar av sin folkvalde president, men framförallt till försvar av de steg åt vänster Zelaya tagit med en ökning av minimilönerna med 60 procent och anslutning till handelsavtalet Alba med bl a Venezuela och Kuba.
De fattiga arbetar– och bondemassorna i Honduras behöver organisera sig kring ett eget socialistskt program och parti för ett maktövertagande av hela samhället och alla ekonomiska institutioner, storföretag och stora landegendomar som ett fåtal familjer nu sitter på.
Lina Westerlund
