De flesta polismyndigheter i Sverige saknar rutiner för hot- och riskbedömningar när det gäller våld mot kvinnor. Istället får kvinnan i fråga rådet att återkomma när något konkret har hänt. Detta är totalt skandalöst, och rent livshotande för de som söker hjälp hos polisen.En kartläggning från 2010 gjord av Stiftelsen Tryggare Sverige visade att endast tre av 21 polismyndigheter jobbade professionellt med frågor som rör strukturerade hot- och riskbedömningar.
Personal som berörs av detta arbete har även genomgått en passande utbildning.
I de resterande 18 myndigheterna saknades processer, system och organisation i denna typ av ärenden. Det gör att den enskilde tjänstemannens värderingar, omdöme etc har en avgörande betydelse för vilka skydds- och stödåtgärder som tas. Arbetet drivs som projekt och bygger på enskilda tjänstemäns drivkraft i frågan.
År 2007 tog regeringen fram en handlingsplan mot våld i nära relationer för en miljard kronor.
En av satsningarna var att utbilda poliser i hur man använder sig av ett riskbedömningsverktyg som baserats på forskning. Men enligt Brå (Brottsförebyggande rådet) gjorde polisen endast 3 000 sådana riskanalyser 2009, trots att det fanns nästan 20 000 fall som borde ha analyserats. Det är bara 15 procent.
Det har satsats på kunskapsutveckling i projektform, men fortfarande finns inga krav på undervisning om våld i nära relationer i grundutbildningar för t ex socionomer och psykologer.
I och med detta finns det en ständig risk att nyexaminerade psykologer och socialtjänstemän både missar, men i många fall också förvärrar situationer för familjer med dold våldsproblematik då standard för både socialtjänst och Barn- och Ungdomspsykiatrin är att arbeta med hela familjen och ha fokus på samarbetet mellan föräldrarna.
I handlingsplanen från regeringen ingick även en granskning av socialtjänsternas arbete med kvinnor som utsatts/utsätts för våld och den visade på allvarliga brister.
En facklig undersökning av medlemmarnas arbetsvillkor visar att bara nio procent av socialsekreterarna anser att de kan leva upp till socialtjänstlagens intentioner.
Jämställdhetsministern och biträdande utbildningsministern Nyamko Sabuni (FP) menade dock att det inte handlar om brist på resurser, utan att ”de enskilda tjänstemännen ska göra rätt sak i rätt tid”.
En 31-årig kvinna blev knivmördad av sin exman, dagen efter att hon anmält honom för olaga hot. Varken polis eller åklagare vidtog några åtgärder då anmälan skedde. En annan kvinna blev bränd till döds utanför sitt hem och hade då gjort fem anmälningar som alla hade lagts ner.
Att personal har rätt utbildning och kompetens är avgörande för att ha en chans att förhindra dessa tragedier.
Bristen på resurser till utbildning och fler anställda är anledningen till att utsatta människor blir mer utsatta, trots att de sökt hjälp.
Det behövs fler väl fungerande kvinnohus/kvinnojourer, specialenheter på sjukhus etc som kan ta emot våldsutsatta kvinnor. Det behövs kamp för höjda löner för kvinnor, en förkortad arbetsdag och utbyggd omsorg.
Men våldet mot och förtrycket av kvinnor grundar sig i patriarkatet och hela strukturen i klassamhället, att män som grupp ställs över kvinnor. För att stoppa våld mot kvinnor och för att förinta kvinnoförtrycket krävs att hela klassamhället och kapitalismen avskaffas.
Josephine Landström
