I veckan väntas regeringsbildningen vara klar. Den nya regeringskoalitionen mellan Socialdemokraterna och Miljöpartiet blir helt beroende av andra partier. Enligt S-ledaren och blivande statsministern Stefan Löfven är regeringen beredd att gå långt i sin strävan för att nå ”breda” överenskommelser. ”Det finns inte någon anledning att i onödan gå i konfrontation med andra partier”, menade Löfven när han den 26 september gav en lägesrapport om budgetförhandlingarna.
Visserligen menade Löfven att vinster i välfärden var en ”knäckfråga”, men enligt uppgifter i Aftonbladet är Vänsterpartiet berett att ge stöd till budgeten i utbyte mot en ny utredning om vinster i välfärden. Men frågan om vinster i välfärden låter sig inte begravas i en utredning, utan förblir en av många ”knäckfrågor”, som kommer att förfölja regeringen.
Den oerhört svaga S-MP-regeringen kan inte heller förvänta sig drag-hjälp från en stark ekonomisk tillväxt. Den svenska kapitalismen fortsätter att stagnera och tillväxten ligger sedan ett år tillbaka på en historiskt låg nivå. ”Svensk ekonomi står och stampar. Den utdragna lågkonjunkturen fortsätter och återhämtningen i ekonomin dröjer. En viktig anledning är att exporten inte har gett den skjuts som krävs för att få fart på tillväxten. Likaså är investeringarna i näringslivet svaga”, sammanfattade Konjunkturinstitutet i den senaste bedömningen i Konjunkturläget, augusti 2014.
Eftersom exporten inte längre fungerar som den tillväxtmotor den varit, mycket till följd av att Europa är fast i stagnation och åtstramning, har den svenska kapitalismen i allt högre grad kommit att vila på ett ostadigt ben – hushållens konsumtion. Detta ensidiga beroende kan dessutom förstärkas av den kris som hotar den svenska gruvnäringen ef-ter att järnmalmspriserna globalt har rasat ned till en rekordlåg nivå.
Det är hushållens ökade inkomster och förmögenheter jämte fortsatt kreditexpansion som sedan några år tillbaka står för merparten av den svaga ekonomiska tillväxten. Och detta av tillfälliga skäl samt till priset av ökade klyftor och en allt högre skuldsättning.
Långt ifrån alla hushåll har fått en inkomstökning och aldrig någonsin har inkomst- och förmögenhetsklyftorna varit så stora som idag. Arbetslösa, sjuka och pensionärer har gått med minus. Under perioden 2006-2012 ökade den ekonomiska standarden för förvärvsarbetande med 17 procent medan den för icke förvärvsarbetande sjönk med 5 procent, enligt LO.
Bakom hushållens ökade konsumtion finns stigande bostadspriser och upplåning. Men i längden kan inte skulderna fortsätta att öka snabbare än inkomsterna. Åtgärder som exempelvis högre amorteringskrav jämte skattehöjningar samt fortsatt hög arbetslöshet kommer att pressa hushållen framöver och dämpa konsumtionen, vilket tenderar att öka risken för att bostadsbubblan ska spricka.
Den nya regeringens åtstramningspolitik och uttalade mål att regera i samförstånd med kapitalisterna (det så kallade näringslivet) samt strävan
till breda uppgörelser hamnar i direkt kollision med förväntningarna om uppbrott från högerpolitiken. Det i sin tur förstärker behovet av socialistisk opposition och gräsrotskamp. ■
