foto: Natalia Medina
Moderaterna och kapitalister som familjen Wallenberg har sin valstrategi klar – att försöka stoppa de begynnande vänstervindarna. I Almedalen varnade Fredrik Reinfeldt för en “revolutionär yra” och “en större förändring av Sverige som ligger längre ut på vänsterkanten”.
Att opinionen svängt vänsterut är tydligt. Det handlar om den stora majoritet som vill stoppa privata miljardvinster i skolan, äldreomsorgen och vården, inklusive det massiva stödet till de löntagare som tar strid mot försämrade arbetsvillkor. I vänstervågen ingår också de stora antirasistiska demonstrationerna mot nazistvåld och mot Sverigedemokraterna, samt feminismens “comeback” som en mobiliserande kraft.
Svensk kapitalisms tyngsta röst Jacob Wallenberg varnade i Financial Times för en “massiv förskjutning vänsterut”. I synnerhet varnade han för att riva upp privatiseringarna. Samma tema driver Svenskt Näringslivs nya vd, Carola Lemne, som tidigare var vd på Praktikertjänst. Hon använder argument om “valfrihet” och att privata företag “inte ska stängas ute”. Men det viktigaste för Svenskt Näringsliv är att försvara riskkapitalisternas stora vinster:
”De som reagerar mot vinstgivande företag borde fråga sig om det är bättre att gå med förlust”, säger Lemne till DN den 14 juli.
Som om det är alternativen! Att ta tillbaka dagens skattefinansierade privata äldreomsorg och skolor i offentlig regi skulle ge miljarder till välfärden istället för till vinster. Svenska Dagbladets Per Gudmundsson går som vanligt ännu längre i sin attack på det han kallar vänster:
“Frågeställningar som förr endast återfanns hos haschtomtarna i alternativrörelsen dominerar nu debatten i Almedalen.” Högerns strategi är att uppmärksamma och varna för att Socialdemokraterna kan tvingas genomföra enskilda förslag från Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Feministiskt Initiativ, kanske särskilt kravet på arbetstidsförkortning, en fråga som debatterades i Almedalen.
Men för dem som bär upp de nya vindarna – fackligt aktiva inom kollektivtrafiken och på byggen, antirasisterna, feministiska aktivister och alla som kämpar mot vinster i välfärden – är den verkliga faran att högerpolitiken fortsätter.
Ledningarna för Mp, F! och V, som gått framåt i opinionen, har siktet inställt på att ingå i en S-regering, alternativt bli ett stödparti till en sådan regering. Ett tecken på detta är att Miljöpartiets ledning på nytt uttalat sig för möjligheten till privata vinster i skolan, trots att partiets kongress i våras sa nej.
Socialdemokraterna under Stefan Löfvén står stabilt till höger, trots viss retorik om jämställdhet. I frågor som försvaret, rätten till asyl och synen på utvecklingen i Mellanöstern är skillnaden mot Moderaterna obefintlig. Fortfarande är “det vi kallar vänstervåg […] något spretigt odefinierat”, som Aftonbladet skrev i en ledare. Ilskan mot skandalerna i äldreomsorgen, de otrygga jobben och normaliseringen av SD:s rasism kommer inte att lösas av valet i september.
Det är att fler varit beredda att agera som skapat de nya vindarna. Gräsrotsinitiativen måste fortsätta, före och efter valet. Särskilt viktigt är att bygga ett motstånd mot högerpolitik och rasism på arbetsplatserna och i facket. ■
