Se Paul Murphy läxa upp EU-presidenten på youtube.com.
I samband med CWI:s senaste styrelsemöte (IEC) den 17-22 januari träffade Offensiv Paul Murphy, irländsk socialist i Europaparlamentet sedan mars i fjol. Paul, som är medlem i Socialist Party (CWI i Irland) tog över Joe Higgins plats i Europaparlamentet efter att Joe tillsammans med Socialist Partys Clare Daly valts in i det irländska parlamentet (Dáil) 2011.Som ledamot i europaparlamentet har Paul tagit strid såväl mot EU:s högerpolitik som EU-topparnas allt mer diktatoriska styre. Hans uppläxning av EU-kommissionen och dess president José Manuel Barroso har blivit en Youtubehit.
Paul har gett den globala kampen en röst och har initierat en rad olika solidaritetskampanjer samt gjort fler uppmärksammade besök för att på plats ge stöd till arbetarnas och de fattigas kamp. På torget i Zjangaözen talade han till de strejkande oljearbetarna i Kazakstan och blev förklarad ”persona non grata” (ej önskad/ välkommen i landet) av regeringen. Han satt också fängslad i Israel en vecka i somras efter att ha varit med på Ship to Gazas försök att bryta blockaden och nyligen nekades han visum till Sri Lanka på grund av sitt försvar av tamilernas rättigheter och kritik av landets allt mer diktatoriska regim.
Som alla andra CWI-medlemmar i parlament och kommunfullmäktigen lever Paul på en arbetarlön och skänker resterande av sin ersättning till kamp och solidaritetskampanjer.
– Det finns två trender i dagens EU: den ena är mot ökad centralisering och försök att skapa en ekonomisk och politisk union och den andra är mot ökad splittring och ett eller flera länders kollaps. Den sistnämnda är den starkaste av de två. Samtidigt som EU-topparna, under Tysklands ledning, gör allt för att den förstnämnda ska få överhanden, vilket den nya finanspakten är ännu ett exempel på, säger Paul och fortsätter:
– Tysklands regering insisterar på att ett deltagande i finanspakten bör följas av att åtminstone euroländerna inför en lag om budgetbalans och åtstramning. Helst av allt att dessa mål grundlagsfäst. Vad det handlar om är att man vill förbjuda en mer expansiv politik. Med stöd av lag och EU-böter ska åtstramningspolitiken institutionaliseras.
– Dessa förändringar är så genomgripande att det knappast kan genomföras utan en ny folkomröstning på Irland.
I fjol tog EU ytterligare ett stort steg mot att överföra makt från valda regeringar och parlament till kommissionen och Europeiska rådet (rådet, EU:s stats- eller regeringschefer). EU styrs i allt högre grad av några få. Det är på informella träffar/möten mellan Tysklands förbundskansler Angela Merkel och Frankrikes president Nicolas Sarkozy som besluten har fattats.
– ”The Six-pack” [sex lagförslag för ekonomisk styrning] som antogs 2011 ger EU makten över enskilda länders budgetar. Innan ett lands parlament får säga sitt om budgeten ska kommissionen och rådet först ha granskat och godkänt densamma. Och varje land som inte låter sig vägledas av budgetdisciplin [åtstramning] kan tvingas att betala kraftiga böter, maximalt 0,5 procent av BNP. Knappt hade Belgiens nya regering hunnit installera sig innan kommissionen hotade med dryga böter om inte regeringen genomförde nya åtstramningar.
– Utöver granskning och beslut om varje lands budget ska kommissionen och rådet även gå igenom i vilken mån länderna strävar efter att öka konkurrenskraften, rätta till det som de benämner som obalanser o s v. Dessutom har beslutsordningen ändrats så att det nästan är omöjligt att hindra Tyskland och Frankrike från att ensamma utdöma böter och sanktioner mot länder vars regering inte ställer in sig i kön. Jag kallar detta för ”institutionell bonapartism” – ett legaliserat fåtalsvälde, där makten läggs i händerna på en icke-vald EU-klick.
Hur ska denna politik och utveckling bekämpas?
– Det krävs kamp i enskilda EU-länder och inte minst en alleuropeisk kamp med gemensamma aktionsdagar och strejker. Det gäller också att besvara alla lögner och förtalskampanjer som sprids mot exempelvis de grekiska arbetarna, som anklagas för att vara lata och högavlönade.
– En alleuropeisk generalstrejk kan kännas avlägsen med tanke på de fackliga ledarnas brist på kampvilja och alternativ politik. Men jag tror att det mycket snart kan bli så att arbetarna i de så kallade PIIGS-länderna [Portugal, Irland, Italien, Grekland och Spanien] genomför samtidiga gemensamma aktioner.
– Europas kapitalister och den så kallade marknaden kalkylerar med en grekisk statsbankrutt. Regeringarna kan inte lösa eurokrisen och i längden kommer det att vara omöjligt att fortsätta försöka svälta sig ur krisen. Och de brandväggar som man har försökt bygga upp för att förhindra spridningseffekterna av en möjlig grekisk statsbankrutt är för tunna.
– Trojkan, EU, Europeiska centralbanken (ECB) och Internationella valutafonden (IMF), som nyss var i Dublin försöker ge sken av att Irland är på rätt kurs. Det är sant att Irland ännu inte är som Grekland. Men offentligt anställda i Irland har påtvingats en lönesänkning på totalt 20 procent. Arbetslösheten är rekordhög och varje vecka lämnar 1 500 personer Irland för att söka arbete och inkomst i ett annat land. Några år tillbaka var det precis omvänt. I många irländska städer finns det knappt några unga kvar, alla som kan har flyttat utomlands. Även småföretagare drabbas oerhört hårt av krisen. Varje dag går fem småföretag eller affärer omkull.
– Till en början var människor beredda att köpa den nya regeringens – en koalition mellan socialdemokratiska Labour och högerpartiet Fine Gael – ursäkt om att krisen och nedskärningarna berodde på det arv som den gamla regeringen lämnade efter sig. Men efter regeringens första egna budget i december har stämningarna ändrats och det finns en vilja att strida mot de nya pålagorna.
– Istället för toppstyre och EU-politik krävs en gemensam kamp för att bryta finansmarknadens diktatur. Vi måste vägra att betala de skulder som har följt i spåren på spekulation och kasinoekonomi. Banker och storföretag måste förstatligas under demokratisk kontroll och styre så att samhällets resurser kan användas för att skapa jobb, utbildning och välfärd. Kort sagt: alternativet till miljonärernas och kapitalisternas Europa är ett socialistiskt Europa och en demokratisk planerad ekonomi, avslutar Paul Murphy.
Per Olsson
Fakta ▼
EU:s ”the 6-pack”, med ett innehåll av sex lagförslag som ska gälla från och med i år:- Att se till att stabilitets- och tillväxtpaktens krav om maximala statsskulder på 60 procent av BNP efterlevs och inte bara kravet om maximala budgetunderskott på 3 procent av BNP.
- Att övervaka och åtgärda makroekonomiska obalanser i medlemsländerna.
- Att övervaka och ställa krav på de nationella budgetprocesserna.
- EU:s tilltagande ekonomiska styrning (the Economic governance) ackompanjeras av strängare och effektivare sanktioner (böter).
