Hjällbo och Gårdsten i Angered samt Bergsjön och Norra Biskopsgården är de förorter i Göteborg som finns omnämnda i Jan Edlings rapport Förorterna som Moder Svea glömde. Viktiga lärdomar finns att ta från dessa områden om vad det är som behövs för att utmana den orättvisa politiken.
När folkhögskolan skulle stängas i Biskopsgården samlades studenter och boende i protester som till slut räddade skolan. När en vårdcentral skulle läggas ner i Angered var det de boendes protester och okupation som fick vårdcentralen att vara kvar.
Rättvisepartiet Socialisterna (RS) var med i dessa rörelser och pekar även på hur det faktiskt är politiska beslut som gör att situationen är som den är idag.
Det är när vi enar oss och höjer våra röster för rätten till bättre levnadsvillkor som vi kan göra skillnad. Om vi inte gör detta kan vi istället se motsatt effekt, nämligen kriminaliteten, vilket är ett tema som rapporten också tar upp.
”För de unga som bor i någon av de 38 förorterna är möjligheterna att bidra till samhällets välstånd små. Utsikterna att klara studierna är mindre, vilket leder till att många stängs ute från arbetsmarknaden. När man inte kan försörja sig på arbete framträder ett behov att klara försörjningen på annat sätt. För en minoritet blir kriminalitet en möjlig väg”, skriver Jan Edling.
Samtidigt som vi i RS Göteborg har drivit flera kampanjer mot våld, droger och kriminalitet som drabbar de fattiga hårdast har vi också kämpat för en upprustning av förorten, för en meningsfull fritid och för jobb och bostäder.
Vi har visat vad som behövs för att vända utvecklingen efter år av rekordmånga skottlossningar i Göteborg. Kampen för upprustning är inte minst viktig med tanke på att det är i Göteborgs förorter som terrorgruppen IS rekryterat flest i Sverige.
Mot politikernas nedskärningar, gentrifieringsprocesser och icke-befintliga satsningar krävs en befolkning som reser sig och får marken att skaka under makthavarna. Genom massmobiliseringar i förorterna byggs också ett politiskt alternativ till högerpolitikens ständiga försämringar.
Vi har lärdomen av att det inte finns något som heter ”en sista försämring”, därför behöver hela politiken förändras för veklig demokrati på de boendes villkor och för satsningar – inte försämringar. ■
