foto: Michael Stamp
De senaste åren har opinionen i frågan om aborträtt på Irland till stor del vänt, och frågan har flitigt diskuterats och debatterats. Nu ökar trycket på de styrande politikerna att förändra den nuvarande abortlagstiftningen, som infördes år 1983.
Inget av de stora, etablerade partierna på Irland stöder kvinnans rätt att fatta beslut om sin egen kropp när det kommer till abort. Labour Party, som tillsammans med Fine Gael vann valet år 2011, har sedan dess tre gånger röstat mot att hålla en folkomröstning för att förändra abortlagstiftningen.
Labour har inom partiet kommit fram till ett eventuellt alternativ till den nuvarande lagstiftningen, som enligt Labourkvinnornas ordförande ändå skulle innebära att Irland har Europas mest restriktiva abortlagstiftning.
Flera opinionsundersökningar som har genomförts visar att två tredjedelar av den irländska befolkningen helt vill avkriminalisera abort och majoriteten vill upphäva den nuvarande lagstiftningen som i praktiken helt förbjuder abort.
Den 1 januari 2014 trädde ett tillägg i lagen kraft, som ska ”skydda livet under graviditeten”. Detta efter de protester som kom efter att Savita Halappanavar dog i oktober 2012 efter att ha vägrats abort. Men den nya lagen har snarare förvärrat situationen för kvinnor som vill göra abort.
Den irländska kvinnan Nicola, som Amnesty International har intervjuat och skrivit om i sin kampanj Min kropp, mina rättigheter, berättar att hon fick veta att hennes barn inte skulle överleva när hon var 19 veckor gravid. Trots det fick hon inte genomföra en abort, utan tvingades gå på ultraljud varje vecka i fem veckor för att se om fostret hade dött innan hon fick göra en abort. Nicola beskriver det som ett trauma som skulle kunnat sparas henne om hon hade fått göra abort på en gång.
Nicola är en av många kvinnor på Irland som har fått genomgå både fysiska och psykiska trauman då de vägrats abort. Om vårdpersonalen själva väljer att utföra en abort utan tillstånd riskerar de 14 års fängelse.
Samtidigt finns en växande rörelse underifrån för rätten till abort, som drar lärdomar från tidigare kamprörelser. Rörelsen för rätten till preventivmedel 1971 förde in preventivmedel till Irland som delades ut, vilket då gick emot lagen.
År 2014 ägde en liknande aktion rum, den här gången med abortpiller, som genomfördes av ROSA (för reproduktiva rättigheter, mot förtryck, sexism och nedskärningar). ROSA startades av kvinnliga medlemmar från Socialist Party (CWI Irland), som under aktionen tog med sig abortpiller in i landet via tåg. När de kom fram till stationen meddelade de den media som fanns på plats att de hade tillgång till abortpiller och att alla kvinnor som behövde kunde höra av sig till dem.
Den här formen av aktioner är viktig både för de kvinnor som får hjälp direkt via dem, men också för att visa folket och staten att det finns ett aktivt motstånd.
I maj förra året visade det irländska folket sin styrka när de efter år av kampanjer och protester fick igenom en folkomröstning om en legalisering av samkönade äktenskap, där 62 procent röstade för. Samma sak kan nu ske gällande aborträttsfrågan, som också har samlat till stora demonstrationer. Om en folkomröstning skulle tillåtas nu skulle den sannolikt resultera i en lagförändring.
Men en avkriminalisering räcker inte; aborträtten måste bli fullständig och alla kvinnor måste få full rätt att fatta beslut när det kommer till sina egna kroppar. ■
