foto: Rickard Rockheden
Regionens högerpolitik har förvärrat situationen på Skånes universitetssjukhus. Akuten i Malmö är hårt drabbad.
Det är lätt att, med ålderns rätt, påstå att barndomens somrar var varmare, att allt var bättre förr. Åren gör kanske människan selektiv när det gäller minnen men iskalla fakta visar, med all önskvärd tydlighet att sjukvården inom Region Skåne bara blir sämre och sämre.
När trycket på sjukvården är som störst, haltar Malmös enda akutsjukhus betänkligt. År av borgerligt styre tillsammans med Moderaternas nedskärningspolitik, har gjort att pengarna fullkomligt runnit genom regionledningens händer.
Allt från små enskilda pengabelopp till dyrköpta omstruktureringar och inhyrda läkare har lett fram till en sammantagen balansräkning som tippat och dippat åt helt fel håll. Region Skånes årsredovisning är en sorglig läsning, som ger en bild över den tragiska situationen.
Kostnaden för inhyrda läkare och sjuksköterskor ligger 2013 på 174 miljoner kronor. När Skånes politiker verkligen visar upp sig från den generösa sidan är det genom löjeväckande, icke-formella upphandlingar, som när de under förra mandatperioden betalade 48 miljoner kronor till konsultföretaget McKinsey för att gå igenom regionens verksamheter inför de då stundade nedskärningarna.
Summan av Region Skånes kardemumma lämnar efter sig den bittra eftersmak som bara dåliga fastighetsaffärer, viteskostnader på grund av dålig arbetsmiljö, personalnedskärningar, bolagisering, urusla upphandlingar på alla av Region Skånes ansvarsområden med mera kan ge.
Att nynna ”We shall overcome” lär inte lugna den man med ryggsmärtor som jag träffade utanför Malmös Akutmottagning. Hans sällskap vittnar, mellan cigarettblossen, om trötta sjuksköterskor, som försöker att upprätthålla värdigheten som kom med yrkesvalet och legimitationen.
– Fast när hon (en av sjuksköterskorna. reds anm) sa att det kommer att ta lååååång tid idag, det är många före dig, när hon sen blev tyst och bara kollade in mig så kändes det som om hon ville att jag skulle tänka till om det verkligen var så allvarligt med mig, om jag inte lika gärna kunde åka hem. Så kändes det, säger mannen med den trasiga ryggen och haltar tillbaka in till väntrummet.
De sköterskor och läkare som jag träffar i anslutning till denna artikel vittnar i de flesta fall om likartade problem som det talas om från andra håll i landet, där allt för hög arbetsbelastning leder till sömnproblem, ångest och, i slutändan, sjukskrivning för de hårt ansatta anställda.
Gertrud, sjuksköterska sedan forntiden enligt henne själv, sitter i en rökkur utanför Akuten.
– Nä, vi måste ju ta vårt ansvar. Men när man bygger en akut som är så fin och vacker med många rum och jättebra maskiner men sen inte har råd att anställa folk att sköta dom, då är det skit. Det är så vi har det här. Om någon blir sjuk får vi inte plocka in någon ersättare, det är så det är, säger hon och skrattar.
Åldersnoja eller inte men jag kan inte sluta tänka tanken att visst var somrarna bättre förr. ■
