Brasiliens regering hänger på en skör tråd efter generalstrejken den 28 april och nya vittnesmål från företagsledare om president Temers inblandning i korruptionshärvan som bara växer sig allt större. Flera partier har lämnat regeringen, landets största medieföretag Glogo kampanjar emot honom och det diskuteras öppet om vem som ska ersätta Temer när han tvingas bort från makten.
När president Dilma avsattes för ett år sedan och vicepresidenten Temer tog över efter en parlamentarisk kupp var uppgiften klar och tydlig: att genomföra de attacker på arbetarnas rättigheter och den omvända fördelningspolitiken som Dilma inte längre var kapabel till.
Temer sade öppet att han inte var rädd för att genomföra impopulära åtgärder, då han inte hade någon ambition att ställa upp i fler val. Hans popularitet har varit väldigt låg, men han hade en stabil majoritet inom kongressen, som möjliggjorde en rad omröstningar i snabb takt.
Det stod redan från början klart att den stora utmaningen skulle vara förslaget till pensionsreform, som drastiskt ökar kraven för att kunna gå i pension, i ett land där livslängden fortfarande är låg i fattiga områden och många har inofficiella ”svarta” jobb utan pensionsrättigheter under stora delar av arbetslivet. Många av de attacker som har röstats igenom, som frysningen av de offentliga utgifterna under 20 års tid, är väldigt hårda, men abstrakta för stora delar av befolkningen. Dock är pensionsreformens effekter väldigt tydliga för var och en: räkna med att jobba 10, kanske 15 år längre, för att i slutändan få lägre pension än med nuvarande system. För många innebär förslaget att man inte kommer att pensionera sig innan man dör.
Samtidigt är pensionsreformen central för den härskande klassen, då det är den största budgetposten – efter statsskuldsräntorna – och utan den kommer inte frysningen av de offentliga utgifterna att kunna genomföras. Som vid andra pensionsreformer runt om i världen, inklusive i Sverige, används argumentet att systemet går med stora underskott och kommer att gå bankrutt inom kort om det inte reformeras. Men det ”underskott” som visas upp tar inte med i beräkningen att stora delar av de skatter som drevs igenom just för att bekosta socialförsäkringssystemet används för att betala helt andra saker, främst statsskuldsräntan. Inte heller redovisas storföretagens skulder på hundratals miljarder till systemet och deras stora skatterabatter på ytterligare hundratals miljarder.
Regeringens framgång med att få igenom sina förslag och klara sig relativt oskadd från de ständiga nya avslöjandena från korruptionsutredningen ”Operation Biltvätt” gjorde att en stor del av vänstern inledde året med en pessimistisk syn på möjligheten för arbetarna att resa motstånd mot attackerna. De talade om en ”konservativ flodvåg”, omöjlig att stå emot, och använde en ytlig analys av situationen i omvärlden, som Trumps valseger, rasistiska partiers framgångar i Europa, etc., för att måla upp en negativ bild av det politiska läget. LSR, CWI:s sektion i Brasilien, menade att det visst var möjligt att slå tillbaka attackerna och att det inte bara är högern som har gått framåt, utan att det också fanns ett stort missnöje bland arbetarna som kunde finna en väg åt vänster, om ledning gavs.
Det ökande missnöjet började få ett uttryck i och med demonstrationerna den 8 mars, den internationella kvinnodagen, då motståndet mot pensionsreformen och kvinnoförtrycket i allmänhet ledde till stora demonstrationer. Den 15 och 31 mars följde nya demonstrationer. Det blev tydligt att vänstern vunnit tillbaka initiativet på gatorna, jämfört med året innan, då högern lyckades samla stora skaror i demonstrationerna mot Dilmas regering. Högerns försök att genomföra demonstrationer med paroller för pensionsreformen blev till fiaskon.
Men det var generalstrejken den 28 april som verkligen ändrade styrkeförhållandena. För första gången på årtionden genomfördes en generalstrejk. De fackliga centralorganisationerna talar om 35 miljoner som inte arbetade den dagen. Vägblockader och strejker inom kollektivtrafiken, inklusive i São Paulos tunnelbana, gjorde att miljoner människor inte kunde komma till jobbet. Storstädernas centrum låg öde, med stängda affärer. Handeln räknar med att ha förlorat 15 miljarder kronor i omsättning den dagen.
Det är viktigt att komma ihåg att generalstrejken bara kom till på grund av det stora trycket underifrån. CUT, den största fackliga landsorganisationen, som leds av PT (Arbetarpartiet), har som huvudstrategi att åter välja Lula till president 2018, inte att fälla Temers illegitima regering. Den andra stora centralorganisationen, ”Facklig Styrka”, har en ledning som stödjer Temers regering, även om den är emot reformförslagen. Denna situation gör att facktopparna bara agerar när trycket är stort.
I vilket fall har motståndet gjort att regeringen fått det allt svårare att garantera att förslagen går igenom, speciellt pensionsreformen som rör grundlagen, vilket kräver omröstningar med två tredjedels majoritet. Många kongressledamöter ser med oro på nästa val och sina chanser till omval, om de skulle rösta för de impopulära förslagen. Att förlora mandaten leder inte bara till att de förlorar feta inkomster, utan också den parlamentariska immuniteten, som gör att de bara kan dömas av de högre domstolarna. Därför har Temer den senaste tiden gjort allt för att köpa röster genom de ”lagliga” vägar som han har att tillgå: dela ut inflytelsefulla poster och frigöra resurser till ledamöternas egna projekt (det finns en post i budgeten som kan gå till lokala projekt som kongressledamöterna själva kan föreslå för att stärka sin väljarbas, som att bygga ett sjukhus i sin hemstad).
Nästa stora bomb mot regeringen Temer kom i och med att ägarna till köttjätten JBS gjort upp med riksåklagaren om sin inblandning i den stora korruptionshärva som utreds av ”Operation Biltvätt”. Den 17 maj publicerade en journalist utdrag från en inspelning som en av JBS ägare, Joesley Batista, har gjort av samtal med Temer, som bland annat skulle visa att Temer gett klartecken till att betala mutor till den förre talmanen Cunha, som sitter fängslad, för att denne ska hålla tyst. Under några dramatiska timmar på natten och morgonen, då börsen i São Paulo föll med 9 procent, spekulerades det om Temer skulle tvingas att avgå omedelbart, men då inspelningarna offentliggjordes gjorde den dåliga kvalitén och de vaga formuleringarna att Temer vägrade att avgå.
Inspelningen visar hur Joesley Batista talar om att köpa domare och frågar Temer om vem han kan fråga om hjälp med att ”lösa” diverse problem, allt i ett inofficiellt samtal sent på natten. Uppgörelsen med riksåklagaren innehöll andra samtal, inklusive ett där ordföranden för högerpartiet PSDB (som är regeringens viktigaste stödparti, förutom Temers PMDB), Aécio Neves (som knappt förlorade presidentvalet mot Dilma 2014) ber om motsvarande 6 miljoner kronor. Överlämnandet av pengarna, till Aécio Neves kusin, gjordes i samråd med den federala polisen, som fotade allt. Även kongressledamoten som Temer rekommenderat Joesley Batista att tala med för att lösa sina ”problem” fotades då han tog emot en väska med pengar.
Det handlar om tusentals timmar med avlyssnade samtal och inspelade vittnesmål. Den ansvarige för JBS mutaffärer lämnade uppgifter om betalning av mutor som uppgår till cirka två miljarder kronor till PT:s f d presidenter, Lula och Dilma, förutom Temer och Aécio och en mängd politiker och kandidater. Totalt handlar det om 1 829 politiker som har fått mutor av JBS.
JBS har vuxit med raketfart, finansierat av pengar från den statliga utvecklingsbanken BNDES, till att bli världens största företag inom köttbranschen under PT:s regeringar. De senaste åren har företaget blivit den största bidragsgivaren till de politiska partierna, med rekordartade 1,2 miljarder kronor i 2014 års val (sedan valet 2016 är företagen förbjudna att ge valbidrag). Nu visar det sig att det bara var toppen på isberget.
Uppgörelsen mellan riksåklagaren och JBS ägare visar hur överklassen bokstavligen kan köpa sig fri. Bröderna Batista har helt sluppit fängelsestraff och lever nu gott i lyxlägenheter i USA med sina familjer, mot att de betalade 500 miljoner kronor i böter. De försöker också göra ett motsvarande avtal för att fria själva företaget JBS. Ägarna har erbjudit sig att betala drygt 4 miljarder kronor, men åklagarna kräver att företaget betalar 33 miljarder!
Stora delar av den härskande klassen har kommit till slutsatsen att Temers regering är en förbrukad kraft. Temer vägrar att avgå, speciellt utan att ha en uppgörelse som garanterar att han slipper gå raka vägen från presidentämbetet till fängelset. En majoritet inom PSDB och andra partier vill lämna regeringen, men vill ha et tydligt svar på vem som ska ta över först.
Det finns redan 13 yrkanden på riksrätt mot Temer, men det är osannolikt att de går igenom då talmannen i representanthuset stödjer Temer och kan blockera förslaget. Det är mer sannolikt att Temer kan fällas genom att Högsta Valdomstolen fäller Dilmas och Temers valkampanj från 2014, som anklagas för att ha använt olaga donationer i kampanjen, vilket har förstärkts genom en rad vittnesmål från JBS, men också de flesta stora byggföretagen inom ramen för ”Operation Biltvätt”.
Den stora stridsfrågan som följer är vem som ska utse nästa president. Enligt de nuvarande reglerna är det kongressen som utser den nye presidenten om den förre faller mindre än två år innan nästkommande val. Det är den lösningen som den härskande klassen satsar på. Det sista de vill är att ha en valkampanj där arbetsrätts- och pensionsreformen ska diskuteras, då de är impopulära och inte vinner några val.
LSR och resten av vänstern är emot dessa indirekta val, där denna genomkorrupta kongress skulle utse nästa president. Den 24 maj genomfördes en stor manifestation mot reformerna i huvudstaden Bra-sília. Enligt arrangörerna deltog 150 000 personer från hela landet. Många åkte buss i 40-50 timmar för att komma till marschen, som välkomnades av polisen med tårgas och gummikulor. En demonstrant är allvarligt skadad efter att ha skjutits i käken och många blev skadade.
En paroll som hade starkt stöd var ”Direktval nu!” – samma paroll som samlade miljontals till protester 1984, då militärdiktaturen inte ville gå med på direktval till presidentposten i övergången till demokrati.
Den 28 maj genomfördes en ny protest för direktval i Rio de Janeiro som också samlade 150 000, enligt arrangörerna.
LSR menar att det behövs direktval inte bara till presidentposten, utan också att hela den korrupta kongressen måste bytas ut. Hela det politiska systemet måste revolutioneras för att demokratisera valen och få bort företagens inflytande. Dessutom menar vi att arbetarna inte får sänka garden vad gäller motståndet mot reformerna.
Den politiska eliten är i kris och splittrad, men de är enade i att vilja genomföra nya attacker för att garantera att det är arbetarna och de fattiga som får stå för notan för den djupa ekonomiska krisen, där drygt 14 miljoner är arbetslösa. Därför menar vi att de fackliga centralorganisationerna genast måste sätta datumet för en ny generalstrejk, samt trappa upp den till 48 timmar denna gång.
Det politiska systemet är i djup kris och överklassen splittrad, men i ett läge utan ett starkt vänsteralternativ är risken stor att en ny högerfigur träder in och fyller tomrummet, speciellt om Lula hindras att ställa upp (han leder opinionsmätningarna just nu, men har en rad åtal mot sig i korruptionshärvan).
Men inte heller Lula är ett alternativ. Det skulle bara vara att upprepa samma misslyckade recept, byggt på en allians med högerpartier och företagsintressen, som öppnade upp för den nuvarande krisen. Det som behövs är ett nytt, socialistiskt alternativ som kan visa en verklig väg ut ur krisen. Exemplen från Bernie Sanders i USA, Jean-Luc Mélenchon i Frankrike och Jeremy Corbyn i Storbritannien visar att det finns ett utrymme för radikala alternativa som pekar i riktning mot en brytning med det nuvarande krisdrabbade, ruttna och orättvisa kapitalistiska systemet. ■
